Af transperenter syntes en i en fönsterluft vi
Drottninggatan, föreställande Svenska och Norsk:
vapnen med motto:- Ordnung regiert dice Wel
(herr grosshandlar Möllers valspråk vid tysk:
soircerna); en mindre vid Malmskillnadsgatan mer
Konungens namnehiffer i kulörer. På 2 å 3 an
;dra ställen, såsom i ett hus nära Hammarby tul
och i ett dito i Storkyrkobrinken 2 tr. upp så;
man äfven samma namncehiffer i väl eklärerad
kronzlas, i fönstret; på sednare stället met
en underskrift af verser, som dock bestodo a
för lin stil, för att kunna läsas nere på gatan
På näringsstället Tre Prinsar vid Kornhami
var anbragt namnet Carl Johan i ena rutan
röd kulör och i den andra inskriften: Gud me
Dig! Jag såg din kröning. 1 himlen får Du Dö
belöning. I professor Byströms atelier var ct
tempel af marmor uppställt i ett fönster sam
derinvid byster hållande ljus i händerna.
Anblicken af upplysningen var på det hela ef
fektfull, och det enda man kan anmärka såsom
Pristfälliet i tillställningen var, att lamporna pi
de publika byggnaderna tändes så tidigt, att er
stor del, såsom pyramiderna å Myntet, mareschal-
lerna vid Myntgatan, namnehifret å Riddarholmer
m. m. till stor del voro utbrunna, då den kung-
liga processionen anlände.
Tatrika folksamlingar voro ute för att se pi
grann!åten, men det har icke försports att någrö
oordningar eller stölder passerade. Omkring och
efter de kungliga vagnarne följde ett antal ung-
dom nästan hela vägen, som med sina späda rö-
ster ropade hurra, hvari äfven mer eller. mindre
talrika grupper af de kringstående här och dei
instämnde. Närmare midnatten, då de fleste öf-
rige sålt bem, voro ännu en mängd sjömän och
yngre personer af den arbetande klassen försam-
lade på Stortorget och muntrade sig der, dock
utan några excesser. Endast allehanda små upp-
tåg, skratt och hurrningar vankades, hvilka sed-
nare i synnerhet voro lifliga vid ett tillfälle, då
en af hopen höjde upp en fylld bränvinsbutelj
Öfverhbufvud kan man således säga, att högtiden
ute aflopp ganska tyst och anständigt. Flertale!
af de promenerande gjorde ett slag omkring på
de förnämsta platserna och gingo sedan hem. Ga-
tornas förfärliga smuts och det något töckniga vä-
dret var också ej inbjudande för en långvarig vi-
stelse i fria luften.
Spe taklet, hvartill biljetter blifvit, dels genom
hr Öfverståthållaren, dels genom direktionen ut-
delade till embetsmännen inom borgerskapets ser-
skilda klasser, m. m., var rätt lyckadt. Salongen
presenterade en högst clegant anblick, emedan
de ficsta platserna på amfiteatern samt hela den
främsta bänkraden i alla loger voro intagna a!
högt:dsklädda damer. Vi hafva förut nämnt pro-
graminets innehåll. Andra akten af Ferdinand
Cortez har ett lysande sceneri med baletter, Mlle
Lind uppträdde i Amazilis, hr Lindström i Fer-
dinand Cortezs, hr Gönther i Telascos och hr
F. Kinmanson i Moralez) roll och utförde väl sina
partier. Mest behagade dock det sista stycket,
nationaldivertissementet, hvars återuppförande tro-
ligen kommer att gifva många fulla hus. Alla
teatersujetterne voro här samlade i drägter af o-
lika provinser och klasser, och Konungens byst
stod midt på scenen, som föreställde en skog.
Efter en hymn i chör, uppfördes lekar och na-
tionaldansar och vidare alsjöngos kupletter på na-
tionaimelodier, af hr F. Kinmanson såsom skånsk
bonde, på tonen af Neckens prlska; hr Söderberg
såsom Lapp, på mel. Spring min snälla ren —;
hr Dannström såsom Norrman, melodien Det
holdtes ting i Opsloe by,; hr Gänther såsom sol-
dat; brr Habicht och Kinmanson såsom en bergs-
man och en sjöman; mille Lind såsom Wingå-
kersflicka melodien O Wermland, Du skönan etc.
derefter gemensam kör omkring bysten och slut-
ligen gamla folksången solo af mamsell Lind.
Flere af dessa melodiers utförande helsades med
de lifligaste bravorop, och af herrar Strandberg,
Giänther och mamsell Lind begärdes da capo.
Mamsell Linds sång var i synnerhet verkligen
förtjusande, och Vingåkers-flickans anspråkslösa
drägt klädde henne utmärkt väl. — Såsom ett litet
mankemang af publiken kan måhända anmärkas,
att då orkestern, efter sångens slut, åter spelade
folksången tutti och sedermera fanfarer följde
derpå, såsom ett tecken till hurrarop, endast fem
å sex röster från stående parterren och två å tre
från raderna deruti instämma; men detta blir tro-
ligen repareradt de följande aftnarna. i
Högtiden kan således i flera afseenden kallas både
lyckad och vacker. Det enda som nu ålerstår alt
önska, är, att man icke på ett visst håll må envi-
säs att vilja exploitera densamma såsom något po-
litiskt kapital att draga vexel på för det kommande.
Detta, hvarmed en början tycks vara gjord i vissa
programmer, skulle innefatta ett stort misstag; ty
om det tillåtes oss att i få ord sammanfatta den
rätta betydelsen af den hyllning, som vid tillfäl-
let visades den åldrige Regenten, eller om man
t. ex. velat uttrycka den allmänna meningen der-
al genom en transparent med inskrift, så hade
denna sannolikt mest träffande kunnat blifva:
För. DE. ATTATIO: i
IcKe. DE. TJUGUFEM.
ÅREN.
— En serskild, bland de mest bötydelsefulla
af de byllningar och artigheter, som i går visades
H. M. Konungen, är att en Kejserlig Rysk Ami-
ral, vid namn Heyden, i går, middag anlände till
hufvudstaden, skickad såsorma serskildt sändebud
— - Km