sin syster derpå. Men hvad skall hon taga sig till! ty de hafva ingenting. Clotilda är en liten engel — Min bäste doktor, du är ju min vän. Du nekar väl icke att göra mig en stor tjenst? — Jag skall göra allt hvad jag kan. — Nå väl. Du sade nyss Clotilda är en liter engel; jag älskar henne, jag vwill gifta mig med henne; du får lof att begära min onkels tillstånd dertill; du, som känner henne, kan omtala hennes dygder, hennes skönhet, hennes olycka, han skal! ej vägra det. Doktorn hoppade högt upp från stolen. — Du är tokig Edmond; gifta dig med en flicka, som kanske i morgon dör af svält! — Det är just derför jag ämnar gifta mig med henne. — Och huru kan du tro, att din onkel skall samtycka dertill, att jag skulle bezära hans tillstånd — Om du icke gör det, så skall jag göra det sjelf, och om han nekar, så gifter jag mig emot hans vilja. — Och hvad skolen j lefva af? — Jag skall arbeta. — Men du är ej myndig. — Det blir jag. — Mon jag säger ännu en gång, att du är tokig, rent af tokig. — Men jag säger dig ännu en gång, min käre doktor, att jag älskar henne, att jag tillber henne, att jag ej kan lefva utom henne. Hennes förfärliga belägenhet söndersliter mitt hjerta, jag vil draga henne ur den; jag vill, att hon skall blilvi min maka för hvad pris som heldst. För dett: ändamål skall jag uppoffra allt: lycka, släzt, fram tid, allt för henne!