sin syster derpå. Men hvad skall hon taga sig till!
ty de hafva ingenting. Clotilda är en liten engel
— Min bäste doktor, du är ju min vän. Du
nekar väl icke att göra mig en stor tjenst?
— Jag skall göra allt hvad jag kan.
— Nå väl. Du sade nyss Clotilda är en liter
engel; jag älskar henne, jag vwill gifta mig med
henne; du får lof att begära min onkels tillstånd
dertill; du, som känner henne, kan omtala hennes
dygder, hennes skönhet, hennes olycka, han skal!
ej vägra det.
Doktorn hoppade högt upp från stolen.
— Du är tokig Edmond; gifta dig med en flicka,
som kanske i morgon dör af svält!
— Det är just derför jag ämnar gifta mig med
henne.
— Och huru kan du tro, att din onkel skall
samtycka dertill, att jag skulle bezära hans tillstånd
— Om du icke gör det, så skall jag göra det
sjelf, och om han nekar, så gifter jag mig emot
hans vilja.
— Och hvad skolen j lefva af?
— Jag skall arbeta.
— Men du är ej myndig.
— Det blir jag.
— Mon jag säger ännu en gång, att du är to-
kig, rent af tokig.
— Men jag säger dig ännu en gång, min käre
doktor, att jag älskar henne, att jag tillber henne,
att jag ej kan lefva utom henne. Hennes förfär-
liga belägenhet söndersliter mitt hjerta, jag vil
draga henne ur den; jag vill, att hon skall blilvi
min maka för hvad pris som heldst. För dett:
ändamål skall jag uppoffra allt: lycka, släzt, fram
tid, allt för henne!