BLANDADE ÄMNEN. UNDERRÄTTELSER FÖR UTVANDRARE TILL FÖRENTA STATERNA. Kölnische Zeitung innehåller följande intressant: skrifvelse från Bremen af den 23 December, rörande emigrationen till Amerika: För kort tid sedan utkon en liten skrift i två ark, om cutvandring, författad af en här bosatt köpman. Hufvudändamålet mer denna skrift synes vara, att bringa till allmänheten kunskap en berättelse från Newyork af Juni 1842 hvilken handlar om det dervarande tyska sällskapet inrättning och verksamhet, samt innehåller andra upp lysningar, hvilka torde vara välkomna för dem, son hafva lust att utvanda. Af denna berättelse ser mar med sann tillfredsställelse, att den gamle herr Asto! gifvit en donation af 15,000 dollars, till inrättandet a en agentur för de tyska emigranterne, och att ledamötcerne af det tyska sällskapet beslutit, att årliger erlägga bestämda bidrag. Sällskapets direktion bestå af elfva ledamöter, af hvilka två äro läkare. Säll skapet har en lokal för agenturen, som bestrides a herr G. H. Paulsen, hvilken alltid träffas der på bestämda tider. Till honom kunna alla de, som behöfva råd ech hjelp, vända sig. Han säger dem, hvar de kunna finna arbete eller tjenst, och visar antingen de sjuka till läkare, eller lagar att de blifva intagna på något bospital. Sakna några af invandrarne tak öfver hufvudet eller lifsuppehälle, så förskaffar han dem en plats i fattighuset, eller gifver dem en anvisning på små summor, som utfås hos biståndsutskottet. Vidare är agenten förpligtad att besöka hvarje ankommande fartyg, som medför tyska kolonister, och att gifva dem upplysningar om allt hvad de vilja veta, så vidt det står i hans förmåga. Förnämligast skall hans sträfvan gå derpå ut, att de ankommande ej falla i händerna på skurkar och bedragare, emedan ankoms -stunden är den farligaste för dem. Rörande denna punkt innehåller berättelsen följande ord: pIn vandrarne se land, glädja sig öfver den lyckligt ändade sjöresan och längta efter att få lemna skeppet. Då komma landsmän dem till mötes, helsa dem välkomna, trycka deras händer och tillbjuda sig att göra dem alla slags tjenster. Emigranten tror sig hafva funnit en uppriktig menniska, en välmenande vän, han nämner för den tjenstaktige, att han ämnar sig till Ohio, Michigan, Wisconsin, o. s. v., och frågar, huru han lättast skall komma dit. — Jag skall hjelpa dig, säger den förmente vännen; kom med mig. I dag går ingen ångbåt — kanske i morgon bittida, eller sednast i morgon afton kan du fortsätta resan. — Ankomlingen följer sin ledsagare till. ett värdshus, man pratar, dricker, sjunger, går till sängs, och, vid uppvaknandet följande morgon, har ångbåten nyss gått, så att man ej kan komma vidare förrän på aftonen. ;Men hvad gör det! en dag förr eller sednare betyder ingenting — vi skola bese staden litet. Emigranten