ditioner och egna fördelar hänga vid det gamla,
samt slutligen beräknar huru ganska kort tid de
reformerande ideerna och begreppet om ett verk-
ligt konstitutionellt samhällsskick och om de med-
borgerliga rättigheternas anspråk inför lagen haft
att göra sig väg till den allmänna öfvertygelsen,
så kan man med skäl säga, att de grundsatser,
som den konstitutionella oppositionen här i lan-
det representerar, ingalunda kunna beklaga sig öf-
ver likgiltighet från allmänhetens sida.
Men hvart tager då den reaktion vägen, hvars
relativa, (märk väl äfven det medgifvande, som
ligger i detta uttryck) hvars relativa tillvaro Af-
tonbladet, enligt Biets påstående, fåfängt bjuder
till att förneka? Den enda bana, som under så-
dant förhållande synes blifva konservatismens,
är,, säger Biet, att den följer Robert Peels po-
litik, att den på fullaste allvar sjelf blir rörelse-
parti i sansad och god mening. Kan man väl
vara artigare mot sina motståndare, än det kon-
servativa Biet är genom detta uttryck, hvilket
innehåller hvarken mer eller mindre, än just hvad
oppositionspressen önskar? Ty just goda och san-
sade, men ingalunda onda eller sanslösa reformer,
hafva städse af den varit yrkade. Ingenting skulle
således nu vara lättare, för att komma till den
mest fullkomliga öfverensstämmelse, den vackra-
ste och sällsyntaste harmoni i verlden emellan
de båda olika politiska meningsfraktionerna, än
om det tilläts oss att taga detta uttryck för kon-
tant. Men det må likväl ursäktas oss, att vi
ännu hafva ett litet postulat att framställa, innan
man kommer till denna lyckliga punkt, om vi
ock hoppas, att det en sång skall hinna derhän.
För sådant ändamål fordras nemligen att Biet, till
litet närmare förklaring af hvad det menar med
sansade och goda reformer,, sjelf uppgifver nå
gra sådana, och icke endast håller sig vid det
visserligen lättare negativa förfarandet, att i all-
männa ordalag påstå, att oppositionspressens ider
äro anarkiska, sambhällsförstörande, ledande till
pöbelvälde o. s. v.
Äfven för den händelsen, att Biredaktionens
egna medlemmar icke skulle hafva hunnit bilda
sig några åsigter i det förstnämnda hänseendet,
enär deras studier och kunskaper,, enligt deras
eget berömvärdt anspråkslösa tillkännagifvande, vid
inträdet i publicistyrket icke sträckte sig till poli-
tiska och statsekonomiska ämnen, så har ju Biet
försäkrat oss, att vi numera hafva en duglig mi-
nister; och det borde då icke vara svårt, utan
tvertom ligga i denna ministers intresse, att ge-
nom det ministerie!la biadet förbereda allmänbe-
ten på de lugna reformerna genom framläggande
af sina idter angående grunderna derför. Ett så-
dant förfarande skulle ju icke allenast ogement
gacna Biets popularitet, hvaraf det icke har nå-
got till öfverlopps, utan är äfven nödvändigt af
den, som råder de konservative att blifva rörelse-
parti, så framt icke detta råd :skall tagas såsom
blott ett försök att med tomma ord fånga en liten
välvilja för ögonblicket. För vår del ha vi nem-
ligen hittills icke kunnat finna, att Biet föror-
dat någon enda reformfråga af stor vigt för det
allmänna, och så fort det sker, skole vi ej ute-
blifva med sakdiskussion,, samt till och med un-
derstödja Biet i hvad på oss kan ankoroma.
Vi hafve blott ännu ett ord härvid att tilläg-
ga För den icke aldeles omöliga händelsen
nemligen, att Biet ännu en gång skulle komma
på sitt gamla thema, att oppositionspressens grund-
satser leda till pöbelvälde m. m., fäste vi upp-
märksamheten derpå, att denna:press genom sitt
yrkande på lag och rätt såsom det högsta i lan-
det, på verksamma åtgärder för folkuppfostran på
en allvarlig och öm religionsvård och på sådana
inrättningar, som sätta folket i tillfälle att mera
allmänt bilda sig genom deltagande i det offent-
liga lifvet och de allmänna angelägenheterna, just
arbetar på mängdens intellektuella och moraliska
lyftande ur det öfvergilfna och isolerade tillstånd,
hvari hela den obemedlade delen eller den egent-
ligt arbetande klassen befinner sig, så länge ett
stort svalg skiljer den ifrån de mera lyckligt lot-
tade; med ett ord, att hela den så kallade de-
mokratiska riktningen hos pressen syftar på inre
ej mindre än yttre reformer, och sålunda just af-
ser att förminska och ur samhället bortarbeta,
hvad man vanligen förstår med pöbel.