Jande Nnerrueneter. REVY AF TIDNINGARNE. — Statstidningens Redaktion, hvilken såsom hvar man vet, har den gåfvan ett skrifva oefterhärmliga artiklar när den vill, har i går afton i sin följetong slagit på stort i den vägen. Mottot på artikeln är ett någonstädes ur Dagligt Allehanda hemtat uttryck: Det går för långt, som lika väl hade kunnat citeras från hvad skrift eller författare som helst, utom från Statstidningens, hvilken alltid och till hela sitt väsende liknar den försigtigze skräddaren, som blundade vid en viss operation, på det icke röken skulle slå honom i synen; och innehållet är, fastän i prosa, tydligen ett på tonen af hönsgummans visa ställt sorgeqväde öfver oppositionsbladens nuvarande pvildsinthet. Klagomålen gå ut på att oppositionen icke är konstitutionell, eller håller sig imom de henne af grundlagarne anvisade fält. Såsom bevis härpå hänvisas bland annat isynnerhet till 27 rader i ett bref från Stockholm i JM 42 af D. A., som kallas det pittraste bladet, och förf. hemställer till läsarens omdöme, om icke anfallen der rakt och ppå det mest vanvördliga sätt måttas åt det af grundlag och allmän lag uttryckligt fredlysta Föpremåletn, hvilket ord börjas med stort F, på det ingen må tveka om hvilket föremål menas. (Vi hafve slagit upp JM 12 af Dagligt Allehanda och i de åberopade raderna funnit berättadt såsom ett rykte, att till illustrerande af den snart inträffade stora dagen af Konungens 2ö:te regeringsår, bland annat en praktupplaga af skriften: Bidrag till Sverges historia sedan år 1810 skulle utdelas; hvilket väl tyckes vara en naturlig tanka i sammanhang med firandet af ett regeringslustrum, men som Statstidningen 1 sin position lika naturligt finner alldeles hisklig och ett crimen Iese.) Det öfriga af artikeln innefattar idel moral åt prester och kongl. sekreterare, och kan anses såsom en ny och förbättrad upplaga af den objudne gästens ryktbara manifest under riksdagen år 4829 om skyldigheten att votera för uniformens. Det inskärpes nemligen hurusom våra förfäder fordrade såsom vilkor för rättigheten att klahdra, att man skulle vara en man för sig, d.v.s. ialla afseenden oberoende.n Man förstod sig icke på dubbel trohet. Den som gifvit sin tro åt en herre, var derigenom putesluten från det förbund, som männen för sig utgjorde, och ansågs för politiskt ofri Detta är nu hvad Statstidningen söker inplanta hos alla prester och civila embetsmän; det är som man ser, den blinda lydnadens och servilismens doktrin in nuce; dock är Statstidningen så nådig, att den ej alldeles vill förbjuda prester och kongl. sekreterare att vara små Thorgnyer, och klandra, bara de göra det med mera hofsamhetp, förstås så hofsamt som Statstidningen önskar, och framför allt icke tala om några bidrag till Sverges historia, om icke sådana som herr Friedrich Schmidts. Statstidningen vädjar i detta hänseende till det ppublika samvetetn. Det är blott i Sverge,, säger hon, som en ordinarie tjensteman inom Konungens kansli och Högsta domstol(?) en Konglig sekreterare, kan håna (!!) kungligheten i det bittraste af landets oppositionsblad, och vara dess utgifvare. (Vi bedje om förlåtelse, endast förläggare. Men der ser man ju tydligt nyttan af embetsmännens oafsättlighet annat än efter dom och ransakning, då det ökar de oberoendes antal, hvilket ändå icke är för stort här i landet, Gud! bättre. Annars lärer D. A:s utgifvare, kanslisten, här kunna underrätta Statstidningens utgifvare, kanslirådet, att i Frankrike finnas till och med ledamöter af der varande Högsta domstol, hvilka i kammaren tillhöra den mest prononserade opposition, t. ex. herr fsambert, och under restaurationen voro ofta domstolarna helt och hållet i opposition. Just då hade folket som mest anledning att prisa deras oafsättlighet.) Ännu värre skandaliseras likväl den goda hönsgumman öfver Irejas proesterskapp. Det är alldeles fördömdt, att prester skola vara de aldravärsta. Liksöm vi, heter det, sistlidne sommar, under den då uppförda orgie af sjelfsvåld, hörde talas om Aftonbladsprester och Biprester, pha vi äfven en tid i flera polemiska artiklar pmot Freja hört talas om dess presterskapp...!