ull UucC I UCLLA THdAlStULalUuv IvNVv Vi Hlla KML CVIRS
någonting, en baltillställning, en middag åt någon
al sina medlemmar eller en reception i en -or-
den såsom politiska opinionsyttringar, och nu
alldeles som förr, tro att alla anmärkningar och
allt missnöje kommer blott från ett halft dussin
orostiftare.
Ty visserligen kan man äfven med sanning
säga, att i flere afseenden en reaktion verkligen
egt rum sedan riksdagen, men denna får icke sö-
kas hos allmänheten, der man förgäfves skulle
framleta något faktiskt bevis derpå, utan endast
hos regeringen och dess närmaste: uti åtskilliga
afslag på Ständernas önskningar i vigtiga frågor;
i den fortsatta overksamheten i åtskilliga andra,
för folket angelägna bestyr, i utgången af riks-
rättsmålen, i diverse domsagors bortgifvande, m.
m., och slutligen uti de sednaste konseljutnäm-
ningarne; hvilket allt utan tvifvel innefattar elt
baklänges emot de grundsatser, såväl i tagstiftnings-
som befordringsväg, med ett ord, emot den anda,
som oppositionen vid riksdagen önskade att göra
gällande inom vir styrelse, men i sjelfva verket
endast utgör en fortsättning af det gamla syste-
met. Det egentligen anmärkningsvärda i de sed-
naste tilidragelserna är således, att då nationen
boppades att uti den ministöre, som tillsattes ef-
ter de förre rådgifvarnes afskedande, småningom
få se en öfvergång till en mera nationell omgif-
ning kring tronen, åt hvilken vännerne af för-
nultsenliga och länge påkallade reformer kunde
skänka sitt förtroende, så har det gamla syste-
met nu ånyo formligen hållit sitt intåg red bi-
skop Heurlins och hans sednast utnämnde kolle-
gers placerande på taburetten.
Du torde häremot invända, att tidningarne i
detta afseende visat allt för mycken oro, och att
man gör orält att döma herr Heurlin och hans
kamrater på förhand innan de fått handla. Jag
inser också hela vigten af denna invändning, som
bedrar din rättskänsla, och skulle hålla fullkom-
ligt med dig, om herrar Heurlin, Munthe och
Gyllenhaal vore män, som i sitt föregående of-!
fentliga lif gifvit någon enda anledning till ett!
motsatt omdöme eller förhoppning. Helt annat
måste det likväl vara, om deras antecedentia lem-:
na en tillräcklig grund för de anmärkningar, som l:
väckts af deras inträde i konseljen. Man har då!
åtminstone allt skäl till farhåga och misstro, ochi
det skulle blifva en verklig öfverraskning och
strida mot all vanlig erfarenhet, om de skulle
ändra sig sedan de kommit i närmare beröring
med makten.
Om herr Munthe vill jag i detta afseende icke j
säga mycket. Vi ha imedlertid sett, att en bro-
ehyr om banker sistlidet år utkommit, hvari det
bland annat förmäles, att en proposition till Stän-
derna skall vara på tapeten, som åsyftar ingen-
ting mindre, än att skaka, om ej öfverändakasta
hela grunden för den, med så många svårigheter
och bemödanden ändtligen tillvägabragta realisa-
tionen. När nu denna brochyr nästan officielt!
förmäles vara författad af Konungen sjelf, och
man jemväl der igenfinner anföranden af den hö-
ge personen till statsrådets protokoll, så är det!
svårt nog att föreställa sig annat, än att hr Mun-
thes utnämning bland annat har för ändamål att!
han skall låta förmå sig framträda såsom kontra-;
signant af denna proposition. För öfrigt säger
jag uppriktigt, att jag om herr Munthe aldrig hört
att han har några slags vyer i afseende på statsorga-
nismen eller någon sådan energi, som .framförallt
i dessa tider kan behöfvas för att bringa till slut!
den stora mängden af påbegynta, men ideligen
uppskjutna reformarbeten; och det skall blifva
mer än intressant att se, om herr Munthe vid !!
nästa riksdag, då bankväsendet utan tvifvel blir
en vitalfråga, kommer att stiga fram för att för-
svara något visst system deruti. Hittills vet man
icke ens att han skrifvit en tidningsartikel i dit-
hörande ämnen.
Angående herr Gyllenhaals egenskaper och of-
fentliga lif utom den egentliga domarebefattningen,
känner man icke heller något annat, hvarken ondt
eller godt, än hans stränga och bittra språk emot
ständerna och särdeles emot statsutskottet vid
sistlidne riksdag, för det att anslaget till några
adjungerade ledamöter i Götha Hofrätt icke be-
.
viljades. Deremot var tonen i herr Gyllenhaals
anförande i detta ämne verkligen talande; så myc-.
ket mera, som det egentligen var mot regeringen
han bordt vända sig, om han haft rättvis anled-
ning till klagan, emedan regeringen icke hade
funnit skäl att göra afseende på hans begäran.
Det vore således mer än lyckligt, om man kun-:!
de anse hans ifrågavarande utbrott såsom härledt
icke ifrån harmen deröfver, att ständerna vågade
utöfva sin konstitutionella rätt att afslå hvad icke
ens regeringen begärt, utan endast af ömhet och
omtanka för sina underordnades bästa: jag vill
icke tala om den ännu lyckligare och mer oför-
modade händelsen, om man i den nye justitie-
ministern skulle i allo finna en rådgifvare i den
anda, som 4809 års lagstiftare tänkt sig detta
embete böra utöfvas och som tidens behof ytter-
ligare utveckla.
Hvad slutligen herr Heurlin beträffar, så har
du säkert i de ofvannämnda tidningarne äfven
sett, att det egentligen är han som blifvit ut-
puffad såsom en man af stor förmåga och dug-
lighet. Jag bekänner, att jag i anledning häraf
sökt förfråga mig hos många, huruvida det kan
uppvisas, vare sig att herr Heurlin under sitt
förra stalssekreterareförordnande, uträttat någon!
enda sak af verklig betydenhet och stor nyttal:
för Ada allan na eller att han alioct eNOAM MMt- tl