ull UucC I UCLLA THdAlStULalUuv IvNVv Vi Hlla KML CVIRS någonting, en baltillställning, en middag åt någon al sina medlemmar eller en reception i en -orden såsom politiska opinionsyttringar, och nu alldeles som förr, tro att alla anmärkningar och allt missnöje kommer blott från ett halft dussin orostiftare. Ty visserligen kan man äfven med sanning säga, att i flere afseenden en reaktion verkligen egt rum sedan riksdagen, men denna får icke sökas hos allmänheten, der man förgäfves skulle framleta något faktiskt bevis derpå, utan endast hos regeringen och dess närmaste: uti åtskilliga afslag på Ständernas önskningar i vigtiga frågor; i den fortsatta overksamheten i åtskilliga andra, för folket angelägna bestyr, i utgången af riksrättsmålen, i diverse domsagors bortgifvande, m. m., och slutligen uti de sednaste konseljutnämningarne; hvilket allt utan tvifvel innefattar elt baklänges emot de grundsatser, såväl i tagstiftningssom befordringsväg, med ett ord, emot den anda, som oppositionen vid riksdagen önskade att göra gällande inom vir styrelse, men i sjelfva verket endast utgör en fortsättning af det gamla systemet. Det egentligen anmärkningsvärda i de sednaste tilidragelserna är således, att då nationen boppades att uti den ministöre, som tillsattes efter de förre rådgifvarnes afskedande, småningom få se en öfvergång till en mera nationell omgifning kring tronen, åt hvilken vännerne af förnultsenliga och länge påkallade reformer kunde skänka sitt förtroende, så har det gamla systemet nu ånyo formligen hållit sitt intåg red biskop Heurlins och hans sednast utnämnde kollegers placerande på taburetten. Du torde häremot invända, att tidningarne i detta afseende visat allt för mycken oro, och att man gör orält att döma herr Heurlin och hans kamrater på förhand innan de fått handla. Jag inser också hela vigten af denna invändning, som bedrar din rättskänsla, och skulle hålla fullkomligt med dig, om herrar Heurlin, Munthe och Gyllenhaal vore män, som i sitt föregående of-! fentliga lif gifvit någon enda anledning till ett! motsatt omdöme eller förhoppning. Helt annat måste det likväl vara, om deras antecedentia lem-: na en tillräcklig grund för de anmärkningar, som l: väckts af deras inträde i konseljen. Man har då! åtminstone allt skäl till farhåga och misstro, ochi det skulle blifva en verklig öfverraskning och strida mot all vanlig erfarenhet, om de skulle ändra sig sedan de kommit i närmare beröring med makten. Om herr Munthe vill jag i detta afseende icke j säga mycket. Vi ha imedlertid sett, att en broehyr om banker sistlidet år utkommit, hvari det bland annat förmäles, att en proposition till Ständerna skall vara på tapeten, som åsyftar ingenting mindre, än att skaka, om ej öfverändakasta hela grunden för den, med så många svårigheter och bemödanden ändtligen tillvägabragta realisationen. När nu denna brochyr nästan officielt! förmäles vara författad af Konungen sjelf, och man jemväl der igenfinner anföranden af den höge personen till statsrådets protokoll, så är det! svårt nog att föreställa sig annat, än att hr Munthes utnämning bland annat har för ändamål att! han skall låta förmå sig framträda såsom kontra-; signant af denna proposition. För öfrigt säger jag uppriktigt, att jag om herr Munthe aldrig hört att han har några slags vyer i afseende på statsorganismen eller någon sådan energi, som .framförallt i dessa tider kan behöfvas för att bringa till slut! den stora mängden af påbegynta, men ideligen uppskjutna reformarbeten; och det skall blifva mer än intressant att se, om herr Munthe vid !! nästa riksdag, då bankväsendet utan tvifvel blir en vitalfråga, kommer att stiga fram för att försvara något visst system deruti. Hittills vet man icke ens att han skrifvit en tidningsartikel i dithörande ämnen. Angående herr Gyllenhaals egenskaper och offentliga lif utom den egentliga domarebefattningen, känner man icke heller något annat, hvarken ondt eller godt, än hans stränga och bittra språk emot ständerna och särdeles emot statsutskottet vid sistlidne riksdag, för det att anslaget till några adjungerade ledamöter i Götha Hofrätt icke be. viljades. Deremot var tonen i herr Gyllenhaals anförande i detta ämne verkligen talande; så myc-. ket mera, som det egentligen var mot regeringen han bordt vända sig, om han haft rättvis anledning till klagan, emedan regeringen icke hade funnit skäl att göra afseende på hans begäran. Det vore således mer än lyckligt, om man kun-:! de anse hans ifrågavarande utbrott såsom härledt icke ifrån harmen deröfver, att ständerna vågade utöfva sin konstitutionella rätt att afslå hvad icke ens regeringen begärt, utan endast af ömhet och omtanka för sina underordnades bästa: jag vill icke tala om den ännu lyckligare och mer oförmodade händelsen, om man i den nye justitieministern skulle i allo finna en rådgifvare i den anda, som 4809 års lagstiftare tänkt sig detta embete böra utöfvas och som tidens behof ytterligare utveckla. Hvad slutligen herr Heurlin beträffar, så har du säkert i de ofvannämnda tidningarne äfven sett, att det egentligen är han som blifvit utpuffad såsom en man af stor förmåga och duglighet. Jag bekänner, att jag i anledning häraf sökt förfråga mig hos många, huruvida det kan uppvisas, vare sig att herr Heurlin under sitt förra stalssekreterareförordnande, uträttat någon! enda sak af verklig betydenhet och stor nyttal: för Ada allan na eller att han alioct eNOAM MMttl