Jag skyndade nu derifrån, för att säga er för. hållandet; han är qvar der ännu. Rätt! skaffa mig i ögonblicket en hyrvagn och underrätta kusken om huset, der du nyss varit, Under det gossen sprang efter vagnen, kastade Nathalie på sig kappa och hatt och skyndade ir i onkelns rum. Jag har fått reda på honom — han är i detta ögonblick hos sin inklination — i en grå blus: han hade en blå på landet. Men jag vill öfverraska honom, och sedan skall ni aldrig återse Derpå ilade hon bort, utan att invänta svar, och gick till vagnen, åtföljd af den lilla spionen. Här är huset., Nathalie steg ut, blek och darrande. Skall jag följa nådig frun?, frågade gossen. , Nej, jag vill gå ensam. Tredje våningen, icke så ?) Jo, dörren till venster, vid slutet af trappan., Nathalie stez uppför de trånga trapporna och ankom till dörren och, halfdånad, ropade bon: Öppna dörren, eller — jag dör! Dörren vardt öppnad, och Nathalie mottogs i sin mans armar, som var helt ensam i rummet, klädd i en grå blus — rökande en turkisk pipa. Min hustrul ropade Armand förvånad. ;Ja, din hustru — som, misstänkande dig för trolöshet, följt dig hit, för att upptäcka orsaken till ditt hemlighetsfulla uppförandel, Huru, Nathalie, till mitt hemlighetsfulla uppförande? — Nå, se är här den! sade han i det han visade pipan. Före vårt giftermål förbjöd du mig att röka, och jag lofvade att lyda dig.