KONSTOCH LITTERATUR-STAFETT. Miss Kembles adiö från Covent-garden-teater i London har väckt mycken saknad; hennes pla anser man icke så lätt skall kunna fyllas. Hon he med ampla loford uppträdt såsom Norma, Elen Uberti, Susanna, Amina, Semiramide, m. fl. Jemt Pasta, Malibran, Schroeder och Grisi förvarar mi: Kemble, både såsom sångerska och aktris, sin hög plats, och jemförd med sina engelska föregångar står hon ensam och öfverlägsen. Äfven såsom konsert sångerska äger miss Kemble ett aktadt rykte. Ån tingen hon sjöng en Shakespeares sång af Schuber eller en sång af Mendelsohn, — den stora scenen Friskytten, den pathetiske Auld Robin,, eller e Bolero af Dessauer, eller en bravura af Meyerbeei skedde det alltid med ett lefvande uttryck och me en sann och varm uppfattning af sin konst, samt me denna höga kärlek för densamma, som alltid före till fulliomlighet. Och nu har hon tagit farväl a sina beundrare och beundrarinnor, och lemnat sce nen, för att gå tillbaka till det privata lifvet. På Haymarket-teatern har Congreves Way of th World (verldens gång) varit mindre framgångsfull än än hans ,Love for Love, och detta af flerehand skäl, förnämligast derföre, att stycket blifvit så om stöpt och stympadt, för att kunna passa på scenen att författaren knappt skulle kunna känna igen sit arbete. Rätt angenämt för en författare annars! För öfrigt har pantomimens anda nedsväfvat öfve samtlige teatrarne, med undantag af Haymarket. Den nya teatern the Princesss i London är ny ligen öppnad med representationen af operan L Sonnambulax, som en engelsk recensent kallar der intressantaste och populäraste af de moderna italien ska operorna. Enkelheten och intresset i sjelfva li bretton samt musikens skönhet,, säges der, skal alltid gifva ett stort värde åt denna opera, om der utjöres väl. Hjeltinnans parti utfördes af madam Eugenie Garcia — om vi ej misstaga oss, en svä gerska till madame Malibran, och madame Viardot Hennes röst är ej så utmärkt ljuf och vacker, mer klar och böjlig. För öfrigt har hon mycken kraft och variation i uttrycket, samt en briljant exekution Ehuru hon visst icke kan kallas vacker, äger hor dock mycket behag samt förstånd och känsla. Hennes expression af ytterlig glädje i sista scenen var utom: ordentligt effektrik, och väckte odeladt bifall. I anledning af lady Lytton Bulwers sednaste arbete, Bianca, en historisk roman, yttrar en recensent: När lady Bulwer följer sin inbillnings ingifvelser, är hon ofta rätt lycklig. Hennes teckningar luta något åt karrikatyren, men hennes uppfinningsgåfva är af en viss rikedom och lifiighet. Icke så, när hon har att göra med historiska personer. Vid teckningen af hjeltinnnan Bianca, samt af Titian, Tasso och andra af desse mäktiga män, som förädlat Italien, har hon sväfvat på handen, och stilen har blifvit konstlad. Hon har ock en viss fallenhet att författa på bredden, och i stället för handling, berättelse och dialog, kommer hon fram med långdragna citater och episoder. Dock tillägges denna roman stort företräde framför hennes Cheyeley. — Påfven och skådespelaren är en annan italiensk historisk novell, af madame Wolfenberger — ett temligen tyskt namn på en italiensk författarinna — och en af de bästa noveller af detta slag, som under årets lopp utkommit. De marmorbilder, som vid Xanthus i Lysien af mr Fellow blifvit upptäckta, äro lyckligen och väl anlända till Brittiska museum, men måste, af brist på utrymme för en exposition, ännu en tid förblifva allmänheten obekanta. Man förmodar, att denna bildsamling skall komma att kallas Fellows, liksom den från Parthenon kallas the Elgin;. Mr Fellow har, utan afseende på någon annan belöning än konstälskares tacksamhet, frivilligt gjort en tredje resa till Mindre Asien, enkom för att besörja och förestyra dessa antiqviteters transportering. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — En skänkjungfru, som 46 år tjenat på ett näringställe vid Stora Nygatan, och alltid uppfört sig mycket väl, utgick i går morgon, före dagningen, halfklädd, från sitt hem, utan att säga hvarthän. Ef.er uppgift, skulle hon på sednare tider visat sig grubblande, och detta gaf anledning misstänka, att hon tagit sig något oråd före, och nägra fruntimmer gingo ut att söka henne vid sjön. Der fanns hon, innu flytande i en Öppen vak, men redan afliden, då runtimren med möda uppdrogo henne. , — En illa känd qvinna, som i går häktades ör lösdrifveri, befanns hafva penningar instuckna såväl i strumporna som i hårflätan, för hvilka hon ej kunde göra nöjaktig reda. — För närvarande lära ej mer än omkring 20 ångar finnas på Stadshuset, då deras antal annars vanligen plägat uppgå till mellan 70 och 99.