KONST- OCH LITTERATUR-STAFETT.
Miss Kembles adiö från Covent-garden-teater
i London har väckt mycken saknad; hennes pla
anser man icke så lätt skall kunna fyllas. Hon he
med ampla loford uppträdt såsom Norma, Elen
Uberti, Susanna, Amina, Semiramide, m. fl. Jemt
Pasta, Malibran, Schroeder och Grisi förvarar mi:
Kemble, både såsom sångerska och aktris, sin hög
plats, och jemförd med sina engelska föregångar
står hon ensam och öfverlägsen. Äfven såsom konsert
sångerska äger miss Kemble ett aktadt rykte. Ån
tingen hon sjöng en Shakespeares sång af Schuber
eller en sång af Mendelsohn, — den stora scenen
Friskytten, den pathetiske Auld Robin,, eller e
Bolero af Dessauer, eller en bravura af Meyerbeei
skedde det alltid med ett lefvande uttryck och me
en sann och varm uppfattning af sin konst, samt me
denna höga kärlek för densamma, som alltid före
till fulliomlighet. Och nu har hon tagit farväl a
sina beundrare och beundrarinnor, och lemnat sce
nen, för att gå tillbaka till det privata lifvet.
På Haymarket-teatern har Congreves Way of th
World (verldens gång) varit mindre framgångsfull
än än hans ,Love for Love, och detta af flerehand
skäl, förnämligast derföre, att stycket blifvit så om
stöpt och stympadt, för att kunna passa på scenen
att författaren knappt skulle kunna känna igen sit
arbete. Rätt angenämt för en författare annars!
För öfrigt har pantomimens anda nedsväfvat öfve
samtlige teatrarne, med undantag af Haymarket.
Den nya teatern the Princesss i London är ny
ligen öppnad med representationen af operan L
Sonnambulax, som en engelsk recensent kallar der
intressantaste och populäraste af de moderna italien
ska operorna. Enkelheten och intresset i sjelfva li
bretton samt musikens skönhet,, säges der, skal
alltid gifva ett stort värde åt denna opera, om der
utjöres väl. Hjeltinnans parti utfördes af madam
Eugenie Garcia — om vi ej misstaga oss, en svä
gerska till madame Malibran, och madame Viardot
Hennes röst är ej så utmärkt ljuf och vacker, mer
klar och böjlig. För öfrigt har hon mycken kraft och
variation i uttrycket, samt en briljant exekution
Ehuru hon visst icke kan kallas vacker, äger hor
dock mycket behag samt förstånd och känsla. Hennes
expression af ytterlig glädje i sista scenen var utom:
ordentligt effektrik, och väckte odeladt bifall.
I anledning af lady Lytton Bulwers sednaste ar-
bete, Bianca, en historisk roman, yttrar en recen-
sent: När lady Bulwer följer sin inbillnings ingif-
velser, är hon ofta rätt lycklig. Hennes teckningar
luta något åt karrikatyren, men hennes uppfinnings-
gåfva är af en viss rikedom och lifiighet. Icke så,
när hon har att göra med historiska personer. Vid
teckningen af hjeltinnnan Bianca, samt af Titian,
Tasso och andra af desse mäktiga män, som förädlat
Italien, har hon sväfvat på handen, och stilen har blifvit
konstlad. Hon har ock en viss fallenhet att författa
på bredden, och i stället för handling, berättelse och
dialog, kommer hon fram med långdragna citater och
episoder. Dock tillägges denna roman stort företrä-
de framför hennes Cheyeley. — Påfven och skå-
despelaren är en annan italiensk historisk novell, af
madame Wolfenberger — ett temligen tyskt namn på
en italiensk författarinna — och en af de bästa no-
veller af detta slag, som under årets lopp utkommit.
De marmorbilder, som vid Xanthus i Lysien af mr
Fellow blifvit upptäckta, äro lyckligen och väl an-
lända till Brittiska museum, men måste, af brist på
utrymme för en exposition, ännu en tid förblifva all-
mänheten obekanta. Man förmodar, att denna bild-
samling skall komma att kallas Fellows, liksom den
från Parthenon kallas the Elgin;. Mr Fellow har,
utan afseende på någon annan belöning än konst-
älskares tacksamhet, frivilligt gjort en tredje resa till
Mindre Asien, enkom för att besörja och förestyra
dessa antiqviteters transportering.
RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
— En skänkjungfru, som 46 år tjenat på ett
näringställe vid Stora Nygatan, och alltid uppfört sig
mycket väl, utgick i går morgon, före dagningen,
halfklädd, från sitt hem, utan att säga hvarthän. Ef-
.er uppgift, skulle hon på sednare tider visat sig
grubblande, och detta gaf anledning misstänka, att
hon tagit sig något oråd före, och nägra fruntimmer
gingo ut att söka henne vid sjön. Der fanns hon,
innu flytande i en Öppen vak, men redan afliden, då
runtimren med möda uppdrogo henne. ,
— En illa känd qvinna, som i går häktades
ör lösdrifveri, befanns hafva penningar instuckna så-
väl i strumporna som i hårflätan, för hvilka hon ej
kunde göra nöjaktig reda.
— För närvarande lära ej mer än omkring 20
ångar finnas på Stadshuset, då deras antal annars
vanligen plägat uppgå till mellan 70 och 99.