väckes känslan ej allenast till tacksamhet mot Försynen, hvars allsmägtiga hand skyddat och bevarat E. K. M:s dagar, utan ock till den vördnadsfullaste innerligaste erkänsla mot den store Monark, åt hvilken fridens upprätthållande i bredd med tvenne Brödrafolks sjelfstänzighet anförtroddes, och som med segrarens oförvissneliga lagrar sammanflätat fredens 25:åriga palm. Lifvade af detta tänkesätt och ej förgätande, att den dag snart nalkas, då ett fjerdedels århundrade förflutit, sedan E. K. M. emottog spiran af den nation, som i sin Konungs ära såg sin egen uppblomstra, hafva Stockholms Magistrat och Borgerskap önskat att få utmärka denna dag medelst en glad minnesfest, beredd genom tillfälle för Magistraten och Borgerskapet att få omgifva E. K. M. och Dess höga Familj, af hvilken anledning vi, å våra kamraters och medbröders vägnar, i djupaste underdånighet våg anhålla om E. K. M:ts nådiga tillstånd för Stockholms Magistrat och Borgerskap, att, å den dag E.: K. M. nådigst täckes bestämma, få gifva en föte å Börsen under den glada underdåniga förhoppning, att E. K. M. värdes hedra denna högtid med Dess höga närvaro. Allernådigste Konung! Om vi röna den lyckan att till våra Kommittenter få återföra ett lifligt önskadt nådigt bifall till Magistratens och Borgerskapets genom oss framförda underdåniga anhållan, våga vi ock koppas, att E. K. M. värdes låta högtidlighetens stor: helgd, i förening med afsigtens välmening, öfverskyla verkställighetens möjliga brister. Uti E. K. Mits fortfarande nåd och faderliga hägnad utbedja viossi djupaste underdånighet få vara-inneslutne., H. M. Konungen svarade: M. H.! Den 3 nästkommande månad, denna sorgens dag för Skandinaviska Halföns båda riken, närmar sig. Djupt kändes förlusten af den Furste, hvilken hade upptagit Mig till Sin Son. Ett fjerdedels sekel har sedermera förflutit, och vår yttre sjelfständighet har ej blifvit förnärmad. Förlitande Mig på den vördnad, lagarne kräfva, och på Mcdborgarnes redliga samverkan, har jag bemödat Mig att utvidga handels och näringsflitens områden. Föråldrade vanor hafva någon gång motarbetat allas goda afsigter, och det har gifvits tillfällen, då svåra hinder yppat sig. Då alla viljor samfäldt böra förena sig i kärleken till fäderneslandet, så skole vi deraf vägledas att, utan för mycken tidsutdrägt och skakningar, uppnå det mål, hvilket vårt hafomgifna läge för oss utstakar. Jag lifvas oafbrutet af önskningar och omsorger för Edert lugn, Eder lycka. Den 6 Februari 1848, dagen efter den förlust, som hade drabbat Brödrarikena, var den, på hvilken Stockholms Magistrat och Borgerskap försäkrade Mig om deros orubbliga trohet och styrkte Mig i Mitt beslut att endast tänka på de förbindelser, hvilka ålågo Mig såsom Statens högste Styresman. Jag anser Mig böra företrädesvis välja denna årsdag, för att begifva Mig ibland Eder och bivista den minnesfest, som Hufvudstadens Magistrat och Borgerskap erbjuda Mig genom Eder deras deputerade. Jag emottager denna inbjudning med en god faders känslor, rörd öfver sina barns tillgilvenhet, men som uppmanar dem att ej af den ömma välviljan, som så ofta händer, låta hänföra sig till allför kostsamma tillställningar. Det är Eder tillgifvenhet, Mine Herrar, som Jag högst värderar; ty den förljufvar de få dagar, som ännu återstå för Mig på denna jord. J kännen mina tänkesätt. Jag försäkrar Eder ånyo om derås varaktighet och uppdrager Eder att tolka dem för Hufvudstadens Magistrat och Borgerskap. Man kan icke underlåta att hålla H. M. Konungen räkning för den tanka, som i svaret blifvit uttryckt, angående behofvet af hushållning. Det är ett ord i sinom tid, framförallt i närvarande ögonblick, då konjunkturerne i den större handeln äro svåra, och både de fasta egendomarne och den borgerliga rörelsen måste vidkännas utbetalning för trenne år på en gång af den serskilda beskattning, som blifvit lagd på hufvudstaden i och för det ökade båtsmanshållet.