det maste olta ga olver och lIOolvera. vessutom Bor man icke glömma, att en befattning bör desto bättre lönas, ju mindre ära dermed är förenad.n OM SISTA BYSÄTTNINGS-LAGENS INFLYTANDE PÅ KREDITEN., Ofver detta ämne innehöll Svenska Biet för den 9 dennes en insänd artikel, som förtjenar att nagelfaras litet närmare, icke blott för den omogna sammanblandning af sanna och falska satser, som deruti förekommer, och lemnar bevis på att insändaren, med all sin sannolika välmening, ej synes hafva sett saken till. botten, utan nästan ännu mer för det förhastade oeh orimliga utfall mot Rikets Ständer, hvartill: herrarne i Biet deraf tagit sig anledning, : såsom: att det är nästan förskräckligt att tänka på, hurudan kreditens ställning är här i landet tilifölje af de diverse plåstringsoch förbättringsförsök, som blifvit af Rikets Ständer tillvägabragta under de sednarc åren; att vi i sanning behöfva en riksdag der icke pladder om reformer, hvilkas verkställybarhet är en bisak,) varder den rörelse, hvilken drifves såsom hufvudsak,; — att vi behöfve en riksdag af försonlighet, mogznadt lugn och kunskap, der man icke spelar komedi med pfraser, (hvem har väl nyttjat de mesta fraserna ?), utan varmt och enist tar både kreditfrågorna och andra vitalfrågor under noggrannaste öfverläggning, icke till följd af några fria drömar om revolution och otålighet deröfver, att icke nationens män få komma till styret, etc. etc. Om någonting vidare behöfdes för att bekräfta riktigheten af den bekännelse, som härom dagen afgafs i Biet, att dess redaktörer, då de emottogo bladet, voro främmande för de allmänna ärenderna, med undantag af det litterära eller belletristiska facket, så får man det genom sådana utgjutelser som denna, när man jemför .den med artikelns innehåll, hvaraf vi här skole upptaga några punkter. Artikelförfattaren säger nemligen bland. annat: att då, efter förra riksdagen, den minst sagdt olyckliga författningen om lösegendoms försäljning, med tillstånd att vara, qvar i säljarens vård, föranledde en mängd af underslef till gäekande af kreditorers rätt, återstod dock ännw ett tvångsmedel, att i yttersta nödfall använda. Detta vår bysättningstvånget, hvaraf den bedräglige afhölls från de djerfvaste indöstriföretag.) Han ogillar, att älven detta band på den. som. gäckar långifvarens förtroende nu upphört .att 1 de. flesta fall kunna begagnas; beklagar; att.den nyligen gjorda lagförklaringen derom; ytterligare försvagat: devta band,; skildrar sättet huru et tångifvare; som !ånat en person; hvilken eger fastighet 1ösörebo, o. si v. nukan blifva utan all betalning, då de tysta förmånsrätterna kunna betaga Honom rätten att hålla sig till fastigheten, den intecknade köpeafhandlingen rätten att ulmäta lösegendomen,, och nu slutligen i de flesta fall lagstiftaren betagit honom rätten att hålla sig till låntagarens person.n Han klandrar äfven: de exekutiva åtgärdernas stora långsamhet,, svårigheten för wutsökningar, då icke, på sätt 4 kap. 9 utsökn:s-balken bjuder, den ene Kon:s Befallningshafvande anses skyldig att räcka den andre hånden i dessa mål; och resultatet af hela hans jeremiad är, att. lagförkaringen bör vid nästa riksdag undanrödjas, 0:;sv. Nu må väl allt hvad vi här citerat gälla såsom en enskild åsigt för insändarens räkning; men när man dertill lägger biets illvilja mot Ständerna, så uppkommer deraf en röra af osammanhang, som är både löjlig och .ömklig. . Vi vilje nu e yttra något om den sista lagförklaringen, som äfven synes oss utgöra ett ingrepp i den lagstiftningsmakt, hvilken tillkommer regering och Ständer allena, och anmärke vid denna punkt endast, att Om, såsom Biet vill låta påskina, skulden härför kunde skjutas på Ständerna i anseende til något redaktionsfel,, så faller detta fel först och främst på Regeringen, i hvars proposition det förekom. Men insändaren förklarar; sig, äfven mot den mildring, som i allmänhet; skedde i bysättningstvånget genom det af regeringen bifallna beslutet vid sisfa riksdag; och likväl var, efter vår öfvertygelse, denna åtgärd, med den, begränsning den då hade, välgörande för kreditens och rörelsens stadgande. Ty just derigenom, att, bysätt) Här har manåter ett bevis på Biets lösaktighet i citationstecknets begagnande. Här t. ex. finnes det tydligen användt så, att läsaren boörde förledas tro, att någon eller några af dem som föreslagit reformerförklarat, att deras verkställbarhet är en bisak, då uttrycket likväl är Biets eget, och citationstecknen endast tillsatta för att gifva litet mera vist åt meningen. nn rn AS EN henne hrefvet och gaf henne hastigt föreskrift om