det maste olta ga olver och lIOolvera. vessutom Bor
man icke glömma, att en befattning bör desto bättre
lönas, ju mindre ära dermed är förenad.n
OM SISTA BYSÄTTNINGS-LAGENS INFLY-
TANDE PÅ KREDITEN.,
Ofver detta ämne innehöll Svenska Biet för
den 9 dennes en insänd artikel, som förtjenar att
nagelfaras litet närmare, icke blott för den omogna
sammanblandning af sanna och falska satser, som
deruti förekommer, och lemnar bevis på att insän-
daren, med all sin sannolika välmening, ej synes
hafva sett saken till. botten, utan nästan ännu
mer för det förhastade oeh orimliga utfall mot
Rikets Ständer, hvartill: herrarne i Biet deraf ta-
git sig anledning, : såsom: att det är nästan för-
skräckligt att tänka på, hurudan kreditens ställ-
ning är här i landet tilifölje af de diverse plå-
strings- och förbättringsförsök, som blifvit af
Rikets Ständer tillvägabragta under de sednarc
åren; att vi i sanning behöfva en riksdag der
icke pladder om reformer, hvilkas verkställ-
ybarhet är en bisak,) varder den rörelse, hvil-
ken drifves såsom hufvudsak,; — att vi be-
höfve en riksdag af försonlighet, mogznadt lugn
och kunskap, der man icke spelar komedi med
pfraser, (hvem har väl nyttjat de mesta fraserna ?),
utan varmt och enist tar både kreditfrågorna
och andra vitalfrågor under noggrannaste öfver-
läggning, icke till följd af några fria drömar
om revolution och otålighet deröfver, att icke
nationens män få komma till styret, etc. etc.
Om någonting vidare behöfdes för att bekräfta
riktigheten af den bekännelse, som härom dagen
afgafs i Biet, att dess redaktörer, då de emottogo
bladet, voro främmande för de allmänna ären-
derna, med undantag af det litterära eller belle-
tristiska facket, så får man det genom sådana utgju-
telser som denna, när man jemför .den med arti-
kelns innehåll, hvaraf vi här skole upptaga några
punkter.
Artikelförfattaren säger nemligen bland. annat:
att då, efter förra riksdagen, den minst sagdt
olyckliga författningen om lösegendoms försäljning,
med tillstånd att vara, qvar i säljarens vård, för-
anledde en mängd af underslef till gäekande af
kreditorers rätt, återstod dock ännw ett tvångs-
medel, att i yttersta nödfall använda. Detta vår
bysättningstvånget, hvaraf den bedräglige afhölls
från de djerfvaste indöstriföretag.) Han ogillar,
att älven detta band på den. som. gäckar långif-
varens förtroende nu upphört .att 1 de. flesta fall
kunna begagnas; beklagar; att.den nyligen gjorda
lagförklaringen derom; ytterligare försvagat: devta
band,; skildrar sättet huru et tångifvare; som !å-
nat en person; hvilken eger fastighet 1ösörebo,
o. si v. nukan blifva utan all betalning, då de
tysta förmånsrätterna kunna betaga Honom rätten
att hålla sig till fastigheten, den intecknade köpe-
afhandlingen rätten att ulmäta lösegendomen,, och
nu slutligen i de flesta fall lagstiftaren betagit ho-
nom rätten att hålla sig till låntagarens person.n
Han klandrar äfven: de exekutiva åtgärdernas
stora långsamhet,, svårigheten för wutsökningar,
då icke, på sätt 4 kap. 9 utsökn:s-balken bju-
der, den ene Kon:s Befallningshafvande anses skyl-
dig att räcka den andre hånden i dessa mål; och
resultatet af hela hans jeremiad är, att. lagförka-
ringen bör vid nästa riksdag undanrödjas, 0:;s- v.
Nu må väl allt hvad vi här citerat gälla så-
som en enskild åsigt för insändarens räkning; men
när man dertill lägger biets illvilja mot Ständerna,
så uppkommer deraf en röra af osammanhang,
som är både löjlig och .ömklig. . Vi vilje nu e
yttra något om den sista lagförklaringen, som äf-
ven synes oss utgöra ett ingrepp i den lagstift-
ningsmakt, hvilken tillkommer regering och Stän-
der allena, och anmärke vid denna punkt endast,
att Om, såsom Biet vill låta påskina, skulden här-
för kunde skjutas på Ständerna i anseende til
något redaktionsfel,, så faller detta fel först och
främst på Regeringen, i hvars proposition det fö-
rekom. Men insändaren förklarar; sig, äfven mot
den mildring, som i allmänhet; skedde i bysätt-
ningstvånget genom det af regeringen bifallna be-
slutet vid sisfa riksdag; och likväl var, efter vår
öfvertygelse, denna åtgärd, med den, begränsning
den då hade, välgörande för kreditens och rörel-
sens stadgande. Ty just derigenom, att, bysätt-
) Här har manåter ett bevis på Biets lösaktig-
het i citationstecknets begagnande. Här t. ex.
finnes det tydligen användt så, att läsaren boör-
de förledas tro, att någon eller några af dem
som föreslagit reformer- förklarat, att deras
verkställbarhet är en bisak, då uttrycket lik-
väl är Biets eget, och citationstecknen endast
tillsatta för att gifva litet mera vist åt meningen.
nn rn AS EN
henne hrefvet och gaf henne hastigt föreskrift om