42 Januari 1843. — ÖOrebro-bo. — YTTERLIGARE OM DISCIPLINEN VID ET1 SBY2I2.296 GYMNASIUM. I anledning af den skriftvexling, som förut förekommit i Aftonbladet, rörande anmärkningar öfver några disciplinära åtgärder vid Strengnäs Gymnasium, har författaren af den första skrifter begärt rum för nedanstående, hvilket vi anseti oss böra villfara med anledning af frågans vigt. och serdeles med afseende på de efter vår öfvertygelse ganska riktiga betraktelser, som der förekomma angående olämpligheten af förvisning frår läroverket för mindre ordningsfel, hvilka i och för sig sjelfva icke utgöra några brott. Redaktionen skulle likväl önska, att skriftvexlinger härmed kunde vara slutad, då allmänheten nu tyckes hafva fått all den upplysning i sak, som kan behöfvas, för att bilda sig ett omdöme i frågan. Artikeln lyder sålunda: Några ord om svaret från Strengnäs på den artikel, som i Aftonbladet hade titeln: En Biskop Reformvän. Så har det då kommit, detta fruktansvärda svar, hvarom Gymnasii-undomen i Strengnäs, vid höstterminens slut, af sin Ephorus uppmanades att i förhand lemna underrättelse. Det har stått att läsa : Aftonbladet för den 24 December 4842, och således erhållit samma offentlighet, som den artikel, hvilken framkallade det. Man kunde härvid vara hugad att fråga: Cui bono? Det nämnda svaret är åtminstonc af sådan beskaffenhet, att det ej, såsom afsigten måtte varit, urskuldar vederbörande eller lyckas att öfverskyla deras misstag. Artikelförfattaren hade aldrig haft anspråk på något svar i skrift eller tal. Han visste, att saken ej kunde försvaras, och han forårade ej något offentligen uttaladt Pater peccavi. Har önskade blott, såsom medborgares säsom fader, et! svar genom handling, genom rättelse af det felaktiga. icke allenast vid Gymnasium i Strengnäs, som ej bör vara ett sjelfsvåldets seminarium, utan ock, genom en naturlig återstudsning, vid dettas Underseminarier Lärdomsskolorna i Strengnäs, Örebro och Nyköping i den mån som behöfligt vore, för att få i afseende på ordning och skick som i hänseende till undervisning motsvara medborgares och föräldrars billiga önskningar. Att just Hr Rektor Widebeck skulle afgifva svaromålet, och ett sådant svaromål, gör artikelförfattaren ondt, då han anser Hr W. hafva en stor reputation bäde såsom lärare och ordningsman att förlora. Förf. tror sig dock inse skälet, nemligen att den nitiske, förståndige och samvetsgranne Rektorns försäkringar borde vinna mera gehör hos allmänheten än till och med sjelfve Hr Biskop Holmströms eller öfrige Herrar Gymnasii-lärares, ehvad förtjenst desse sednare i öf. rigt, såsom mer eller mindre skicklige undervisare, månde hafva. Hr W. har också sannolikt genom detta barmhertighetsverk velat göra sig de öfriga Gymnasii-lärarne förbundne, i den tanken, att ett pia fraus skulle bidraga till en varmare och lifligare medverkan i framtiden till uppnående af det aktningsvärda mål, som han föresatt sig, nemligen Strengnäs Gymnasii möjligaste regeneration, än han hittills, oaktadt sina offentliga försäkringar om dessa Herrars beredvillighet,, haft att glädja sig åt i vissa fall. Artikelförf. har ej håänat, men väl skarpt klandrat en i Strengnäs vidtagen åtgärd, nemligen, att å Gymnasium införa och sanktionera den ur sjelfva skolorna efter hand med allt skäl mer och mer försvinnande kroppsliga agan. Att denna åtgärd är olämplig och oklok, kan väl icke nekas, såvida det eljest ligger någon sanning i den kända maximen, att man ej bör basa björn med ris, — och såvida ett mer och mer utbildadt förstånd hos menniskoslägtet ger anspråk på en värdigare och mindre handgriplig behandling. Väl synes Hr W. genom införande af 2:ne skriftliga handlingar, den ena af h. h. Ephorus, den andra af Collegium Gymnasticum, vilja göra sannolikt, att denna dårskap i sin krassaste form cj blifvit af dessa båda auktoriteter begången, emedan handlingarne, uti hvilken den s. k. utdragningsmakten blifvit serdeles missbrukad, genom sin långtrådighet göra, måhända sjelfva författarne, men säkert åhörarne och läsarne tvifvelaktige om hvad verkliga meningen dermed månde vara. Men, om icke flera handlingar finnas, som, tydligare uttryckande den sanna meningen, ej blifvit i Aftonbladet införda, så vet författaren dock, att den meningen allmänneligen blifvit utur de anförda uppfattad, att skol-aga numera kan å Gymnasium i Strengnäs användas, likasom det äfven säges, att dess verkan redan lärer blifvit försökt. Hr Rektorn har dessutom sjelf öppet erkänt förhållandet derigenom, att han lägger förf. till last, att denne hånat och klandrat den åtgärd, som blifvit vidtagen att förekomma sjelfsväld. Åtgärden, den enda, som af förf. blifvit klandrad såsom vidtaDO AO MO OO MOORE LL,