mm Ö Ö UV UUMMUM————L —O — — ——J—
ADJUTANTEN ).
BERÄTTELSE ÅF BRN.
Klockan precist balf tre var: Sebastian på. Lil-
jeholm. . Till. sin förundran fann han flera ekipa-
ger stående på gården och han kunde deraf sluta
till, att det måste vara middagsbjudning på stället.
Då han inträdde såg han älven flera af öfverstens
bästa vänner och grannar församlade. Ofversten
gick emot honom med; en: något hemlighetsfull
uppsyn och sade: Nåh det var välvatt du kom!
Jag började frukta att middagssupen: skulle ikalina
för din skull ÅN
Orderna säga kl. half trev — svarade Sebastian
med en stel bugning -— och dessutom -var, jag
verkligen icke beredd på någon middag
,Hm! Det är mycket: som du icke är beredd
på, min gosse — mumlade öfversten, undera det
Sebastian gick fram att helsa på värdinnan.
Allt hvad Sebastian hörde och såg föreföll ho-
nom besynnerligt, men mest, förundrade. honom
dock den märkbara förändring, som öfverstinnan
undergått. De högröda rosorna hade lemnat hen-
nes kinder och den intagande, honungssöta minen
hade blifvit förbytt till ex allvarlig, ja, nästan an-
däktig. Hennes drägt, fordom alltid lysande och
grann, var nu.svart och utomordentligt enkel.
Icke ett kulört band, icke en blomma fanns på
den släta mössan, under hvilken ej mer några
rika lockar smögo fram. De moderna behag, som
voro så hinderliga vid utflygten genom slädfön-
stret, voro äfven försvunna. Kort sagdt: : hon
syntes nästan vara en-anman menniska, och hen-
nes helsning var vänlig, eburu värdig och afmätt.
Nästan icke mindre förundrades han, då han höj-
de sin sorgsna blick mMOt Emma. Hon bar en
hvit sagenklädning, utsökt smakfull. Diamanter
blixtrade i hennes hår och på den svanhvita hal-
sen vaggade ett dyrbart perlband. Det förekom
) Se ÅA, B. 4 4, 5, 6 och 8.