mm Ö Ö UV UUMMUM————L —O — — ——J— ADJUTANTEN ). BERÄTTELSE ÅF BRN. Klockan precist balf tre var: Sebastian på. Liljeholm. . Till. sin förundran fann han flera ekipager stående på gården och han kunde deraf sluta till, att det måste vara middagsbjudning på stället. Då han inträdde såg han älven flera af öfverstens bästa vänner och grannar församlade. Ofversten gick emot honom med; en: något hemlighetsfull uppsyn och sade: Nåh det var välvatt du kom! Jag började frukta att middagssupen: skulle ikalina för din skull ÅN Orderna säga kl. half trev — svarade Sebastian med en stel bugning -— och dessutom -var, jag verkligen icke beredd på någon middag ,Hm! Det är mycket: som du icke är beredd på, min gosse — mumlade öfversten, undera det Sebastian gick fram att helsa på värdinnan. Allt hvad Sebastian hörde och såg föreföll honom besynnerligt, men mest, förundrade. honom dock den märkbara förändring, som öfverstinnan undergått. De högröda rosorna hade lemnat hennes kinder och den intagande, honungssöta minen hade blifvit förbytt till ex allvarlig, ja, nästan andäktig. Hennes drägt, fordom alltid lysande och grann, var nu.svart och utomordentligt enkel. Icke ett kulört band, icke en blomma fanns på den släta mössan, under hvilken ej mer några rika lockar smögo fram. De moderna behag, som voro så hinderliga vid utflygten genom slädfönstret, voro äfven försvunna. Kort sagdt: : hon syntes nästan vara en-anman menniska, och hennes helsning var vänlig, eburu värdig och afmätt. Nästan icke mindre förundrades han, då han höjde sin sorgsna blick mMOt Emma. Hon bar en hvit sagenklädning, utsökt smakfull. Diamanter blixtrade i hennes hår och på den svanhvita halsen vaggade ett dyrbart perlband. Det förekom ) Se ÅA, B. 4 4, 5, 6 och 8.