dels rent af osanna och uppdiktade tillmälen mot eleverne i militärskolan i Örebro, äfvensom för hvarje läsare märkbara motsägelser, anhåller insändaren häraf, som, på goda skäl, är öfvertygad, att alla dessa oriktigheter härleda sig från f-mställningen i nämnde bihang, att redaktionen benäget ville lemna rum isin tidning för nedanstående beriktiganden. s Att fula saker sedan någon tid tilldragit sig i Örebro, vill insändaren för ingen del neka, men i dess ställe framdraga sannå förhållandet dermed, emedan dels redan beviste, dels framdeles bevisliga våldsamheter egt rum, så väl emot militär-e!everne, som emot andraaf stadens invånare, utan att från auktoriteternes sida något allvarligt tillgörande kunnat förmärkas, till våldsverkarnes upptäckande; endast en annons i Örebro Tidning, undertecknad af stadsfiskalen Svante Falk, deri han tillkännagifver sig hafva försäljning af säkerhetspolletter för olika priser, allt efter den köpandes förtjenst, som herr Falk förbehåller sig rättigheten först bedöma; tvertom hafva de klagande mötts med den invändningen, att det blott gällde Kursarnr, och om någon annan skulle kommit i misshugg, kunde man försäkra att det varit af misstag. —. Såsom speciella exempel på, huru uti Örebro tillgår, må anföras: den stenkastning, som föröfvades mot åtskilliga officerare samt äldre civila personer, äfvensom mot några elever af militärskolan, hvilka i samma sällskap befunno sig; denna stenkastning tilldrog sig efter slutet af en bal och verkställdes af personer, som redan förut voro uppställde utanför porten till societetshuset, försedde med stora knölpåkar; en del af dessa kämpar hade äfven uppträngt i yttre rummet till balsalongen, för att passa på när balen skulle slutas; men i anseende till mörkret blef lyckligtvis, vid hemgåendet, blott en person träffad af en sten, hvilket äfven erkännes uti herr stadsfiskal Falks relation, oaktadt, besynnerligt nog, ändock tilvaron af någon sten. astning deruti förnekas. Besynnerligt förekommer det äfven, att herr Falk genom uttrycket, att ingen annan än blott militäreleven Ake Holst blifvit träffad af en sten, synes vilja antyda den åsigt, som om han eller militär-eleverne i allmänhet icke voro berättigade till samma skydd mot öfvervåld, som hvarje annan medlem af ett ordnadt samhälle; eller månne detta uttryck skall innebära någon kunskap om hvilka, som vid tillfället voro föremål för anfallet? Att våldsverkarne blifvit förjagade med blottade värjor, är en fullkomlig osanning, detta var äfven icke behöfligt, emedan desse, i känslan afsin brottslighet, flydde för ljuset af en lanterna, det enda vapen, hvarmed de förföljdes. Äfven blef samma afton, men något tidigare, militär-cleven, fahnjunkaren Gondret, under det han från balen fredligt hemföljde en familj och förde ett af dess fruntimmer under armen, slagen i hufvudet med käpp af en bakom honom framsmygande person, som genast böortsprång. Att dessa: våldsamheter verkligen egt rum och så tilldragit sig, som nu blifvit framstäldt, kan med flerfaldiga vittnen bestyrkas, oaktadt personerne, som, i skygd af mörkret, föröfvat dem, icke med säkerhet kunna namngifvas; men hvilken som anstiftat dessa oroligheter, derom är opinionen temligen bestämd, och han torde i sic nom tid upptäckas, der man minst förmodar honom. Man bör icke heller med tystnad förbigå, aw en del af stenkastningen verkställdes midt framför stadsyakten, hvarifrån 2:e brandvakter utkommo och blefvo uppmanade, att fasttaga våldsverkarne ; hvilka brandVakter äfven, enligt herr Falks berättelse, lära hört stenar rulla; dock blef hela händelsen, vid polisförhöret, förklarad för en dikt, sedan de, vid stenkastningstillfället närvarande brandvakter, hvilka af de anfallne anklagades för försumlighet, förnekat sig hafva förmärkt någon stenkastning eller något oljud. Hvad angår det försåtliga anfallet på eleven Poignant, är urmakaregesällen Sandgren så vida öfverbevist derom, att han, stående bakom förstugudörren, med något instrument tilldelat Poignant ett slag vid vYenstra tinningen, hvaraf ett djupt sår uppkommit, som Sandgren blifvit genom kämnersrättens utslag ålagd genom värjemålsed fria sig från åtalet. Sandgren har likväl undvikit inställa sig till andra rättegångsdagen och afvikit från staden. Berättelsen om den karlen, som med knif sargades utanför Strömbergska huset, är äfven vrängd och osannfärdigt framställd deruti, att flere, vid hans jemmerrop tillkomne personer kunna intyga, att den sargade karlen icke yttrat sig vara öfverfallen af Kursare, utan uppgifvit en dräng från Rönninge, såsom den, hvilken öfverfallit honom. För öfrigt har fensters inslåendeoch oljud på gatorna om nätterne sedan någon tid hört till ordningen för dagen; och att det icke är militär-elever, som föröfya dessa oordningar, skulle snart visa sig, om den offentlighet, som hvardagslifeet i Örebro nu erhållit, finge, till päföljd, en, genom högre auktoritet förordnad extra undersökning. Tyvertom har icke förspörts, att någon beklagat sig, hvarken af det ena eller andra könet, vara af militärelever öfyerfallen eller förolimpad; endast obestämda rykten derom, utan uppgifvet factum och person, hafva kringspridts; deremot vill man med säkerhet veta, att herr stadsfiskal Falk från justitiekanslerzembetet erhållit en välförtjent tillrättavisning, för det sätt, hvarpå han ingripit i dagens händelser i Örebro. Ett rysligt tillämnadt försök har visserligen blifvit gjordt af herr Falk, att anklaga fyra elever vid militärskolan för våldtägt, men då, efter 3:e rättegångsdagar, och en mängd afhörda vittnen inför kämnersrätten, intet bevis emot de anklagades brottsligket här kunnat framI