tanten, och Gel ar icke inkKOutlst, OM Hal VTstttj
ter den bildning, hvarigenom han kan göra detta
val någorlunda sjelfständigt, på grund af eget om-
döme. I mångfaldiga kommunalbestyr måste han
såsom borgare och medlem af ett samhälle del-
taga. De fall torde vara sällsynta, då den till
:åren korne, sedan han bosatt sig, blifvit husfa-
der och öfvertagit husfadrens, mästarens och med-
borgarens mångartade bestyr, får tid att genom
sjellstudium reparera de bristfälligheter i sin biid-
sing, som genom vårdslösad uppfostran i yngre år
ssppkommit. Hvad gesällen försummat, får mä-
stlaren sällan tillfälle att godtgöra. Det torde;
häraf inses, huru vigtigt det är, att i en tid, då
man gör så mycket för folkuppfostran, d. v. s.
uppföstran af bondeståndet, man äfven börjar,
tänka uppå att göra något för gesälluppfostran,!
d. v. s. det lägre borgarståndets bildning.
i
j
Men ännu en synpunkt, icke mindre vigtig än
den föregående, finnes, hvilken ej bör förbises.
Det höres en allmän klagan, att handtverks- och
:fabriksklasserna i vårt land stå efter samma klas-
ser i andra bildade länder i afseende på industrielj
bildning och upplysning. Villen fabriksidkare er-
hålla dugiga arbetare, måste ban i allmänhet för-
skrifva dem från andra länder.
lighet, måste han ju likaledes söka den utom
Sverges gränser. Hvad är orsaken härtill? Utan
tvifvel den, att tillfällena till industriell bildning!
i vårt land äro alltför inskränkta emot hvad de
borde.
skall upparbeta sig
på eget ansvar i något yrke?
föräldrahuset — i fall han har något att lemna
Skall en handt-j
werkare vinna erforderlig arbets- och konstskick-
Huru tillgår det här, när en personj
till mästare eller arbetare j:
Då gossen lemnar!:
och icke alldeles tages ifrån gatan — kommerj
han i lära hos någon mästare. Här tillbringar
han större delen af sina läroår, lika mycket som
betjent som lärling. Honom iålägges att gå icke
i
l
endast alla husbonders ärenden, att sopa hans
gård, borsta hans kläder och skor och förrätta
vanliga betjent- och drängsysslor under de tim-
mar, han är ledig från arbetet på verkstaden,
utan han måste äfven vara gesällernas betjent,!
dessa herrars, som öfver honom utöfva ett oin-
skränkt, icke sällan tyranniskt husbondevälde. Dej
fristunder, som skulle användas till hans uppfo-
stran och bildning, bortslösas sålunda på tjenste-
sysslor: sjelf kan han naturligtvis icke inse det
sorgliga deri, att han uppväxer alldeles som en
vildplanta; känner han äfven ett behof af under-
visning och lyftning ur detta djurlika tillstånd till
något bättre, så förqväfves dock detta genom det
tvång, hvari han hålles. Ifusbonden tror sig van-
ligen hafva gjort nog, då han gifver lärgossen klä-
der och föda och låter honom arbeta i yrket de tider, .
då han ej behöfs till något annat; ban ser ej der-
på, att denne uppväxer snarare som ett husdjur,
än som en menniska, han ser blott derpå, huru
han skall draga största nyttan af dess arbetskraft,
så att gossen kan göra skäl för födan. Ofta nog
uppgöres ordentligt kontrakt vid lärlingens mot-
tagande, att denne skall under lärotiden under-
kasta sig ett sådant betjentlif. Intet boadbarn på
landtbygden, så fattigt det än må vara, uppväxer
för den skull vanligtvis så vildt och så utan vård
om dess inte menniska, så machinartadt och obil-
dadt, som lärgossen. Derföre äro ock hans be-
grepp, då han ändtligen upphunnit konfirmations-
året, vanligtvis alldeles obildade; knappt kan han
läsa innantill, mera sällan hjelpligt skrifva sitt
namn, och om någon grund för katekeskunskap
— en sådan, som man nu mera allmänt träffar
bos bondbarnet, som genomgått folkskolan — kan
knappt ens vara fråga. Konfirmationsundervisnin-
gen är i städerna i allmänhet kortare, än på lan-
det; det större antalet af catechumeni af olika
bildning eller missbildning gör det mera svårt,
att sköta hvar och en serskildt som vederbör,
och man kan lätt inse, hvad frukt den kan hafva
hos ett barn, i hvars sinne alldeles ingen grund
finnes, hvarpå läraren kan bygga, intet begrepp,
som han kan utveckla. Ofta afbrytes undervis-
ningen derigenom, att gossen under lärotimmarne
antingen behöfves hemma på verkstaden, då der
är brådt med arbete, eller måste användas att
springa ärender, då husbonden icke har någon
annan. När undervisningstiden är slut, måste lä-
raren, i de flesta fall, af barmhertighet släppa
fram, honom, emedan det eljest kunde hända, att
han af husbonden blefve uppsagd, då denne ej
kan nöjas med lärgossar, hvilka år efter år sätta
abort så mycken tid. Han blir således konfir-
merad i okunnighet, utan att ens de första frön
till en moralisk och religiös själsbildning kunnat
utvecklas, och derefter är allt slags undervisnings-
tillfälle afskuret. Man kan knappt tala om glöm-
ma, då han aldrig fått någonting lära. Som lär-
gosse åligger honom ännu en moraliskt förstö-
rande skyldighet: han måste oftast arbeta under
gesäller, uppvuxna i lika råhet och brist på själs-
odling, som han sjelf, och vara deras hejdukp, för
att på krogen afhemta det bränvinsqvantum, hvil-
ket blifvit dessas dagliga behof. Om han än icke,
hvilket dock oftast sker under dessa krogvandrin-
gar, sjelf får smak för den förföriska drycken,
så härder icke sällan, att gesällerne locka eller
tvid deltagande i deras råa orgier, och ett
tir sägges alltså till vanor, hvilka framde-
av, s JM NOgsamt är kändt, utveckla sina själs
mördande verkningar. Hans läroår gå ändtligen
förbi och han blir gesäll. Nu börjas vandringarne
på landsvägen från stad till stad, och med det-
samma bezgynna verkningarne af den nppfostran,
han fått, och de vanor, som hos honom blifvit
inplantade. att visa cv. Det skulle nästan vara
-—- ps - KK AR
Pn -—- MM MH UU ——- PA VA AQ MM 2 - -—-— 3 (AM ÖV FA ÅM KM VI FA AA - AA —- -— — AH rr Aa AA FA
f