tanten, och Gel ar icke inkKOutlst, OM Hal VTstttj ter den bildning, hvarigenom han kan göra detta val någorlunda sjelfständigt, på grund af eget omdöme. I mångfaldiga kommunalbestyr måste han såsom borgare och medlem af ett samhälle deltaga. De fall torde vara sällsynta, då den till :åren korne, sedan han bosatt sig, blifvit husfader och öfvertagit husfadrens, mästarens och medborgarens mångartade bestyr, får tid att genom sjellstudium reparera de bristfälligheter i sin biidsing, som genom vårdslösad uppfostran i yngre år ssppkommit. Hvad gesällen försummat, får mästlaren sällan tillfälle att godtgöra. Det torde; häraf inses, huru vigtigt det är, att i en tid, då man gör så mycket för folkuppfostran, d. v. s. uppföstran af bondeståndet, man äfven börjar, tänka uppå att göra något för gesälluppfostran,! d. v. s. det lägre borgarståndets bildning. i j Men ännu en synpunkt, icke mindre vigtig än den föregående, finnes, hvilken ej bör förbises. Det höres en allmän klagan, att handtverksoch :fabriksklasserna i vårt land stå efter samma klasser i andra bildade länder i afseende på industrielj bildning och upplysning. Villen fabriksidkare erhålla dugiga arbetare, måste ban i allmänhet förskrifva dem från andra länder. lighet, måste han ju likaledes söka den utom Sverges gränser. Hvad är orsaken härtill? Utan tvifvel den, att tillfällena till industriell bildning! i vårt land äro alltför inskränkta emot hvad de borde. skall upparbeta sig på eget ansvar i något yrke? föräldrahuset — i fall han har något att lemna Skall en handt-j werkare vinna erforderlig arbetsoch konstskickHuru tillgår det här, när en personj till mästare eller arbetare j: Då gossen lemnar!: och icke alldeles tages ifrån gatan — kommerj han i lära hos någon mästare. Här tillbringar han större delen af sina läroår, lika mycket som betjent som lärling. Honom iålägges att gå icke i l endast alla husbonders ärenden, att sopa hans gård, borsta hans kläder och skor och förrätta vanliga betjentoch drängsysslor under de timmar, han är ledig från arbetet på verkstaden, utan han måste äfven vara gesällernas betjent,! dessa herrars, som öfver honom utöfva ett oinskränkt, icke sällan tyranniskt husbondevälde. Dej fristunder, som skulle användas till hans uppfostran och bildning, bortslösas sålunda på tjenstesysslor: sjelf kan han naturligtvis icke inse det sorgliga deri, att han uppväxer alldeles som en vildplanta; känner han äfven ett behof af undervisning och lyftning ur detta djurlika tillstånd till något bättre, så förqväfves dock detta genom det tvång, hvari han hålles. Ifusbonden tror sig vanligen hafva gjort nog, då han gifver lärgossen kläder och föda och låter honom arbeta i yrket de tider, . då han ej behöfs till något annat; ban ser ej derpå, att denne uppväxer snarare som ett husdjur, än som en menniska, han ser blott derpå, huru han skall draga största nyttan af dess arbetskraft, så att gossen kan göra skäl för födan. Ofta nog uppgöres ordentligt kontrakt vid lärlingens mottagande, att denne skall under lärotiden underkasta sig ett sådant betjentlif. Intet boadbarn på landtbygden, så fattigt det än må vara, uppväxer för den skull vanligtvis så vildt och så utan vård om dess inte menniska, så machinartadt och obildadt, som lärgossen. Derföre äro ock hans begrepp, då han ändtligen upphunnit konfirmationsåret, vanligtvis alldeles obildade; knappt kan han läsa innantill, mera sällan hjelpligt skrifva sitt namn, och om någon grund för katekeskunskap — en sådan, som man nu mera allmänt träffar bos bondbarnet, som genomgått folkskolan — kan knappt ens vara fråga. Konfirmationsundervisningen är i städerna i allmänhet kortare, än på landet; det större antalet af catechumeni af olika bildning eller missbildning gör det mera svårt, att sköta hvar och en serskildt som vederbör, och man kan lätt inse, hvad frukt den kan hafva hos ett barn, i hvars sinne alldeles ingen grund finnes, hvarpå läraren kan bygga, intet begrepp, som han kan utveckla. Ofta afbrytes undervisningen derigenom, att gossen under lärotimmarne antingen behöfves hemma på verkstaden, då der är brådt med arbete, eller måste användas att springa ärender, då husbonden icke har någon annan. När undervisningstiden är slut, måste läraren, i de flesta fall, af barmhertighet släppa fram, honom, emedan det eljest kunde hända, att han af husbonden blefve uppsagd, då denne ej kan nöjas med lärgossar, hvilka år efter år sätta abort så mycken tid. Han blir således konfirmerad i okunnighet, utan att ens de första frön till en moralisk och religiös själsbildning kunnat utvecklas, och derefter är allt slags undervisningstillfälle afskuret. Man kan knappt tala om glömma, då han aldrig fått någonting lära. Som lärgosse åligger honom ännu en moraliskt förstörande skyldighet: han måste oftast arbeta under gesäller, uppvuxna i lika råhet och brist på själsodling, som han sjelf, och vara deras hejdukp, för att på krogen afhemta det bränvinsqvantum, hvilket blifvit dessas dagliga behof. Om han än icke, hvilket dock oftast sker under dessa krogvandringar, sjelf får smak för den förföriska drycken, så härder icke sällan, att gesällerne locka eller tvid deltagande i deras råa orgier, och ett tir sägges alltså till vanor, hvilka framdeav, s JM NOgsamt är kändt, utveckla sina själs mördande verkningar. Hans läroår gå ändtligen förbi och han blir gesäll. Nu börjas vandringarne på landsvägen från stad till stad, och med detsamma bezgynna verkningarne af den nppfostran, han fått, och de vanor, som hos honom blifvit inplantade. att visa cv. Det skulle nästan vara -—ps KK AR Pn -—MM MH UU ——PA VA AQ MM 2 -—-— 3 (AM ÖV FA ÅM KM VI FA AA AA —-— — AH rr Aa AA FA f