relsen uti sitt sednaste utlåtande i frågan skall
hafva fästat uppmärksamheten derpå, att den-
na styrelse föreslagit ett annat sätt, för alt
vinna syftemålet med dessa arbetskompanier,
än det som sedan vidtagits. Sedan fångstyrel-
sens utlåtande nu blifvit synligt och man der-
af litet närmare sättes i tillfälle att bedöma
de olika vederbörandes serskilde tillgöranden
och förslager i detta vigtiza mål, hvars hand-
hafvande måste vara af alirastörsta inflytelse,
icke blott på möjligheten att för försvarslöse
personer vinna en återgång till samhället, utan
ock på lugnet och säkerheten i den trakt, der
arbetskompanierna komma att vistas; så vilje
vi först lemna våra läsare kännedom om det
hufvudsakliga af dess innehåll.
Fångstyrelsen lemnar först en utförlig recit
af de skrifter, som gifvit anledning till utlå-
tandet. Dels de deputerade för markegångs-
sällningen inom Skaraborgs län, dels åtskilliga
hemmansegare i samma län, hafva, med an-
ledning af ryktet om arbetskompaniers bildan-
de af till korrektionsinrättningarne dömda per-
soner, och dessa kompaniers förläggande å
Carlsborgs fästning under en högst ringa be-
vakning, uti serskilda böneskrifter till Kongl.
Maj:t uttryckt sin lifliga oro öfver denna till-
tänkta mesure och dervid åberopat den be-
klagliga erfarenhet, man redan i trakterna om-
kring Carlsborg egde, af de täta och nästan
dagligen förefallande rymningarne från fästnin-
gen, och de förrymdes framfart, samt det in-
flytande pionierkorpsens grannskap haft på till-
tagandet af de stölder och rån, hvilka nume-
ra hörde nära nog till ordningen för dagen.
Af innevånarne uti de närmast Carlsborg belägna
socknar är vidare anfördt, att vederbörande embets-
myndighets förslag att till Carlsborgs fästning förflytta
de hittills vid korrektionsinrättningen å Långholmen
förvarade brottslingar, vanfräjdade och försvarslöse per-
soner, väckt hos ortens innevånare djupaste oro, fasa
och bekymmer; att då kändt vore, att Långholmens
fördelaktiga lokal, tjenlig bevakning med flera för-
månliga förhållanden icke alltid varit tillräckliga me-
del att hindra ifrågavarande illasinnade och förderf-
vade menniskor från ohyggliga våldsamheter på stället
eller att förekomma deras afvikande, samt de förrym-
de fångarnes framfart varit så vild, att deinjagat för-
skräckelse hos allmänheten, ej allenast å landet om-
kring Stockholm, utan till och med i sjelfva hufvud-
staden, oansedt dess betydliga polisbetjening och det
större säkerhetsskydd, som Stockholm hade framför
landsorter i mänga afseenden att tillgå, kunde innevå-
narne i trakten omkring Carlsborg, utan att derföre an-
ses skuggrädda i otid, lätteligen förutse, hurudant för-
hållandet der i trakten skulle blifva, derest förflytt-
ningen skulle komma att ega rum; att då Carlsborgs
fästning ingalunda syntes vara i dess puvarande 0-
fullbordade skick, och då den hvarken på sjö- eller
landtsidan är försedd med något egentligen pålitligt
och ändamålsenligt qvarhållningsmedel, ett lämpligt
förvaringsställe för dylika i och för allmänt lugn högst
vådliga brottslingar, helst rymningar, serdeles den mör-
kare årstiden och den del af året, då isarne under-
lättade kommunikationen åt sjösidan, icke rimligtvis
kunde förekommas, äfven med en huru betydlig gar-
nisons- eller bevakningstillökning som helst, hvilket
äfven erfarenheten ådagalagt, och att då den fördel,
ortens innevånare i ekonomiskt afseende hämtade af
ett ökadt afsättningstillfälle, icke uppvägde den ska-
da och de elaka inverkningar, som vore en följd ar
grannskapet med fästningen och pionnierernes, så väl
de olofligen afvikandes, som de lösgifnes, företag och
tillgöranden i orten, hvarom ej mindre domstolens
Tansakningsprotokol än länshäktets fänglistor buro i
sin mån ojäfviga vittnesbörd, och det således ej kun-
de vara tvifvelsmål underkastadt, att fängstyrelsens
förberörde förslag skulle till den grad förvärra närva-
rande ofördelaktiga ställning i orten, att dess fredlige
innevånare icke kunde, till följd af grannskapet med
Carlsborg och fästningens farliga fångpersonal, gå till
hvila med säkerhet om natten, eller om dagen utan
fara lemna sina hus, så kunde sökanderne ingalunda
göra sig skyldige till öfverdrift, hvarken när de all-
varligen påstodo, att de vädliga och skadliga följderna
af förslagets verkställighet skulle på ett alltför bedröf-
ligt sätt rättfärdiga så väl de sökandes fruktan för de,
i hänsigt till vanarter, med Toulons galerslafvar jemn
förlige Långholmshjonen, ej heller när sökanderne,
med anledning af det derpå grundade djupa bekym-
mer och oro, i underdåänighet anhöllo, det täcktes
Eders Kongl. Maj:t, med behjertande af deras mnär-
varande belägenhet, och den ännu olyckligare ställ-
ning, som blifvit ifrågasatt, nådeligen och rättvisligen
förskona dem från verkställighet af den föreslagna för-
flyttningsåtgärden, hvars oundvikliga och vädliga på-
följder icke blifvit insedde af vederbörande vid för-
slagets uppställande. o
Häröfver hörd, har chefen för ingeniör-, och inspek-
tören för pionierkorpsen, generalmajoren m. m., J.
P. Lefrån, uti underdånigt memorial af den 24 sistl.
November, omförmält, huruledes inrättningen af all-
männa arbetskompagnier blifvit, med anledning af
Rikets sednast församlade Ständers framställda önskan,
det lösdrifvare måtte vid allmänna arbetens utförande
användas, så att behofvet af arbetskommenderingar
ntar armeen kunde minskas, af Eders Kongl. Mai-t i;