-Jhan rökte cigarr och sade att han spillt ut bläck som han haft svårt att tvätta bort. Också hade mar sett honom bära. ner en stor kista, hvarvid han tagi en åkare till hjelp; mera visste man ej. Efter sorg. Tfälligare forskningar lyckades man likväl att upptäcka både den man som hjelpt honom med kistan och det fartyg hvarpå han fört den. Den var adresserad till en köpman i S:t Louis (Missouri), via NewOrleans, dit fartyget var bestämdt. Kistan öppnades i en embetsmans närvaro och fanns innehålla Adams döda kropp, vanställd af sär, öfvergående till förruttnelse, men ännu igenkännelig. Colt hade, under de tre dagarne mellan Adams försvinnande och den döda kroppens anträffande, icke tagit till flykten, utan arresterades i sitt arbetsrum, dervid man ertappade en hop kläder tillhörige den mördade; hans ur fanns hos en viss Caroline Henshaw, med hvilken Colt underhöll en förbindelse, och hos hvilken han bodde. Colt, öfverbevist genom alla dessa slående omständigbeter, aflade en utförlig berättelse om — sin oskuld; Han hade nemligen i nödvärn dödat A-dams, hvilken ansatt honom med hårda ord och slutligen öfverfallit honom. Han beskref med största noggranhet, med lugn och köld, som aldrig motsade sig alla specialiteter vid denna upprörande scen, ordvexlingen, striden, katastrofen. Han omtalade huru han med samma handyxa, som tjenat honom till försvar, af förhands varande material sedermera tillyxat kistan, huru han hämmat blodet och slagit bläck på det som redan runnit på golfvet för att utplåna spåren. För att få kroppen in i kistan, måste han stampa in densamma. Här slutade första stadiet af processen, dervid omständigheter kommo i dagen, som voro allt för upprörande att omtala. Några månader derefter förekom den åter, och nu började först den märkvärdigaste juridiska strid, som Förenta Staternas kriminal-annaler har att uppvisa. Var det försätligt mord? Eller skulle genom omständigheterna handlingen kunna rättfärdigas säsom nödvärn? Ett outtömligt fält, egnadt till exceptioner af alla slag, erbjöd sig och begagnades flitigt. Vältalighet och skarpsinnighet utvecklades i högsta grad så väl å den anklagades sida som åklagarens. Juryn kunde knappt blifva ense; slutligen föll dock dess utslag, som lydde: Skyldig till mord, i första graden. Nu börjades en ny strid. Den dömdes vänner utvecklade alla chikanens medel för att vinna ett uppskof samt bearbeta och omstämma den offentliga meningen för Colt, och då de icke hade något att vänta af öfverdomstolarne, gå deras sträfvande ut på att hos statens guvernör utverka benådning. Supreme Court äfvensom Court of FErrors fastställa domen och guvernören förklarar slutligen, oaktadt alla bemödanden och protestationer, att han icke funnit anledning att begagna sig af sitt höga prerogativ. Man försöker äfven, men fruktlöst, att besticka en person, som har uppsigt öfver Colts bevakande. Hans afrättning med snaran är ovilkorligen bestämd och skall försiggå på fängelsets gård, der ingen tillåtes tillstädesvara utom embetsmännen jemte de priviligierade personerna, hvaribland reporters för tidningarna. Colt hade under rättegången bibehållit ett orubbadt mod och talade gerna med sina advokater, läste med intresse tidningarna, samt wvisae alltid ett lifligt, nära nog glädtigt utseende. Efter långt fängelse, och serdeles sista dagen inträffade dock och begärde nu andligt bistånd, som han dittills länge vägrat. Han ville dock icke åtaga sig någon egentlig skuld till mordet, då han sade sig blow hafva dödat i nödvärn. Han visade sig nu undergifven och grät. Ofta hade man fruktat att han skulle förkorta sitt lif, men i hans pärvarande författning befarade man icke något sådant, dock iakttogos skenbart några försigtighetsmått. På hans enträgna begäran blef han få timmar före tiden för afrättningen vigd med den nämnda mätressen, Caroline Henshaw (hon hade en son), en liten summa som han disponerade insattes för hennes räkning i sparbanken. Af sin broder och några andra vänner tog han glädtigt afsked. Klockan var 2 och han hade anhållit om anstånd med afrältningen ill klockan 4, hvilket beviljats. Han ville icke förlora ett enda ögonblick af denna tid till sin beredelse och hade ställt sitt ur noga efter sheriffens. Fången emnades nu ensam i sin cell Fängelset var vid lenna tid omringadt af en talrixs menniskohop, som edan klockan 9 på förmiddagen samlat sig, oaktadt len svåra väderleken, och som nu knotade öfver dröjsnålet. Inne på gården väntade de, som erhållit inrädeskort. Der största spänning herrskade; betänkiga rykten varo satta i omlopp. Antligen är stunsen inne; man inträder i fångens cell och finner hoom liflös utsträckt på sin bädd, med en knif djupt i jertat. Nästan i samma ögonblick höras ropen: ellen är lös! och ett kupolformigt torn af latt kontruktion, som höjde sig öfver det massivt byggda ängelset, stod i låga. Förvirringen är obeskritlig. )et är omöjligt att tillskrifva detta blotta händelsen; nan måste här förmoda medvetande och delaktighet. )en omständigheten, att Colt -utverkat sig tillstånd tt blifva hängd i sina egna kläder ech icke i fångrägten, hvilken nästan skulle gjort en flykt omöjlig, pmnar intet tvifvel rum, att allt var förberedt för ans flykt, hvilken äfven under den uppkomna förviringen lätteligen kunnat lyckats om den anlagda elden idigare utbrutit. ——LSE2R— — I en engelsk brochyr, utgifven af Pelham