-Jhan rökte cigarr och sade att han spillt ut bläck
som han haft svårt att tvätta bort. Också hade mar
sett honom bära. ner en stor kista, hvarvid han tagi
en åkare till hjelp; mera visste man ej. Efter sorg.
Tfälligare forskningar lyckades man likväl att upptäcka
både den man som hjelpt honom med kistan och det
fartyg hvarpå han fört den. Den var adresserad till
en köpman i S:t Louis (Missouri), via NewOrleans,
dit fartyget var bestämdt. Kistan öppnades i en em-
betsmans närvaro och fanns innehålla Adams döda
kropp, vanställd af sär, öfvergående till förruttnelse,
men ännu igenkännelig. Colt hade, under de tre da-
garne mellan Adams försvinnande och den döda krop-
pens anträffande, icke tagit till flykten, utan arre-
sterades i sitt arbetsrum, dervid man ertappade
en hop kläder tillhörige den mördade; hans ur
fanns hos en viss Caroline Henshaw, med hvilken
Colt underhöll en förbindelse, och hos hvilken han
bodde. Colt, öfverbevist genom alla dessa slående om-
ständigbeter, aflade en utförlig berättelse om — sin
oskuld; Han hade nemligen i nödvärn dödat A--
dams, hvilken ansatt honom med hårda ord och slut-
ligen öfverfallit honom. Han beskref med största nog-
granhet, med lugn och köld, som aldrig motsade sig
alla specialiteter vid denna upprörande scen, ordvex-
lingen, striden, katastrofen. Han omtalade huru han
med samma handyxa, som tjenat honom till försvar,
af förhands varande material sedermera tillyxat kistan,
huru han hämmat blodet och slagit bläck på det som
redan runnit på golfvet för att utplåna spåren. För
att få kroppen in i kistan, måste han stampa in den-
samma. Här slutade första stadiet af processen, der-
vid omständigheter kommo i dagen, som voro allt
för upprörande att omtala. Några månader derefter
förekom den åter, och nu började först den märk-
värdigaste juridiska strid, som Förenta Staternas kri-
minal-annaler har att uppvisa. Var det försätligt mord?
Eller skulle genom omständigheterna handlingen kun-
na rättfärdigas säsom nödvärn? Ett outtömligt fält,
egnadt till exceptioner af alla slag, erbjöd sig och be-
gagnades flitigt. Vältalighet och skarpsinnighet ut-
vecklades i högsta grad så väl å den anklagades sida
som åklagarens. Juryn kunde knappt blifva ense;
slutligen föll dock dess utslag, som lydde: Skyldig
till mord, i första graden. Nu börjades en ny strid.
Den dömdes vänner utvecklade alla chikanens medel
för att vinna ett uppskof samt bearbeta och omstäm-
ma den offentliga meningen för Colt, och då de icke
hade något att vänta af öfverdomstolarne, gå deras
sträfvande ut på att hos statens guvernör utverka be-
nådning. Supreme Court äfvensom Court of FErrors
fastställa domen och guvernören förklarar slutligen,
oaktadt alla bemödanden och protestationer, att han
icke funnit anledning att begagna sig af sitt höga
prerogativ. Man försöker äfven, men fruktlöst, att be-
sticka en person, som har uppsigt öfver Colts beva-
kande. Hans afrättning med snaran är ovilkorligen
bestämd och skall försiggå på fängelsets gård, der in-
gen tillåtes tillstädesvara utom embetsmännen jem-
te de priviligierade personerna, hvaribland reporters
för tidningarna. Colt hade under rättegången bibe-
hållit ett orubbadt mod och talade gerna med sina
advokater, läste med intresse tidningarna, samt wvisa-
e alltid ett lifligt, nära nog glädtigt utseende. Efter
långt fängelse, och serdeles sista dagen inträffade dock
och begärde nu andligt bistånd, som han dittills län-
ge vägrat. Han ville dock icke åtaga sig någon egent-
lig skuld till mordet, då han sade sig blow hafva dö-
dat i nödvärn. Han visade sig nu undergifven och
grät. Ofta hade man fruktat att han skulle förkorta
sitt lif, men i hans pärvarande författning befarade
man icke något sådant, dock iakttogos skenbart några
försigtighetsmått. På hans enträgna begäran blef han
få timmar före tiden för afrättningen vigd med den
nämnda mätressen, Caroline Henshaw (hon hade en son),
en liten summa som han disponerade insattes för hen-
nes räkning i sparbanken. Af sin broder och några
andra vänner tog han glädtigt afsked. Klockan var
2 och han hade anhållit om anstånd med afrältningen
ill klockan 4, hvilket beviljats. Han ville icke förlo-
ra ett enda ögonblick af denna tid till sin beredelse
och hade ställt sitt ur noga efter sheriffens. Fången
emnades nu ensam i sin cell Fängelset var vid
lenna tid omringadt af en talrixs menniskohop, som
edan klockan 9 på förmiddagen samlat sig, oaktadt
len svåra väderleken, och som nu knotade öfver dröjs-
nålet. Inne på gården väntade de, som erhållit in-
rädeskort. Der största spänning herrskade; betänk-
iga rykten varo satta i omlopp. Antligen är stun-
sen inne; man inträder i fångens cell och finner ho-
om liflös utsträckt på sin bädd, med en knif djupt i
jertat. Nästan i samma ögonblick höras ropen: el-
len är lös! och ett kupolformigt torn af latt kon-
truktion, som höjde sig öfver det massivt byggda
ängelset, stod i låga. Förvirringen är obeskritlig.
)et är omöjligt att tillskrifva detta blotta händelsen;
nan måste här förmoda medvetande och delaktighet.
)en omständigheten, att Colt -utverkat sig tillstånd
tt blifva hängd i sina egna kläder ech icke i fång-
rägten, hvilken nästan skulle gjort en flykt omöjlig,
pmnar intet tvifvel rum, att allt var förberedt för
ans flykt, hvilken äfven under den uppkomna förvir-
ingen lätteligen kunnat lyckats om den anlagda elden
idigare utbrutit.
——LSE2R—
— I en engelsk brochyr, utgifven af Pelham