släpa sig, och den sednare, till lön derföre, plats vid
bordet. Jacob och Esau hafva råkats på vägen: den
förre lyckas att berga all sin boskap, kameler och
åsnor, samt dertillmed barn och bohag: den sednare
får några bugningar och är dermed belåten. Vårt
förmenande är verkligen, att än i denna stund ingen-
ting hindrar den fria, pressen ifrån att fortfarande
hålla ministeren ryggen fri; ty om än denna, som
väl sannolikt är, erhåller endera dagen nya mustacher,
såsom den redan erhållit nya fasces och nya prest-
kragar, m. m., så kommer nog allt att hufvudsakligen
stadna uti status quo. Det kan förutses att hela re-
sultatet af den pågående hufvud- och statsaktionen
blifver det, att vi få i år förgylda påskägg, men lika
hårdkokta som vanligt, och således lika onjutbara.
Hvarföre då förlora så mycket bläck och trycksvärta
för att nedskräna eller prisa en förändring, som vid
närmare eftersinnande icke existerar? Vi gifva den
fria pressen vårt hedersord uppå, att för den och
dess förehafvanden ingen fara är på färde; och vi
föreslå den derföre, att lemna alla sina bekymmer å
sido och upphöra med den började klappjagten, hvar-
af den snarare kommer att hafva skada än nytta.
Vi, för vår del, hafva ingenting vidare att säga om
den förment stora politiska tilldragelsen, utan hafva
redan en gång sagt derom mer, än vi numera, sedan
luften börjat att blifva genomskinlig, skulle vilja haf-
va sagdt. Den fria pressen må nu göra hvad den
behagar, vidblifya hvad den börjat, eller upphöra der-
med; så kommer Minerva att uti diskussionen om
dessa ämnen för det första icke taga någon del, utan
se tiden an och afvakta hvad som komma kan.
Hvad nu detta orakelspråk skall hafva att
betyda till sin innersta mening är icke så lätt
att säga, och så till vida har Minerva utan
tvifvel vunnit silt syftemål, att lemna allmän-
heten något att fundera på tills vidare, ehuru
man väl kan förmärka, att något inpass måtte
kommit emellan hennes beräkningar på följ-
derna af herrar iHeurlins, Munthes och Gyl-
lenhaals inträde i konseljen. Serskildt skul-
le man imedlertid kunna anmärka, att då
det är bekant, att tidningen Minerva plägar
föreläsas H. M, Konungen, är det icke rätt
beskedligt af utgifvaren, att oroa H. M. under
dess nuvarande vacklande helsa med sådana
der mystiska antydningar och halfqvädna visor,
och denna anmärkning förminskas knappast
deraf, att Minervas redaktör ofta besöker den
vestra slottsflygeln och artikeln således kan
anses tillkommen cum gratia et privilegio från
det hållet.
Men å andra sidan innehåller det åbero-
pade stycket en punkt af så stor betydelse,
att vi ej kunne underlåta att intekna detsam-
ma till den kraft och verkan det bör ega för
framtiden. När man nemligen sammanhåller
uttrycket om den kraft, vilja och duglighet,
som förmentes hafva bordt inkomma i kon-
seljen genom de sista förändringarne, och det
såsom motsats till den förutvarande miserenr,
med Minervas och öfrige absolutisters, tillför-
ene alltid så envist vidhållna påstående, att
konseljen i sjelfva verket är ingenting annat
än Konungen eller Kongl. Maj:t, och det på
grund af den åberopade lösryckta frasen, att
Konungen eger allena styra rikel: så blir
den klara slutsatsen häraf, att till och med de
ultradevuerade numera blifvit af la force des
choses ansenligt framförde på den konstitu-
tionella banan och frångått sin nyssnämnda
villfarelse med det mest ampla erkännande,
som i den vägen kan göras, nemligen att al-
ternativet af Regeringens kraft, vilja och
duglighet å den ena sidan eller misere å -sden
andra -hufvudsakligen beror af de ansvarige råd-
gifvarnes beskaflenhet, öfver hvilkas egenskap
af ,medregenter hon förut städse flinat med
det egna slags grace, som tillhör hennes fy-
sionomi. Det är ändå ett fjät, om också blot!
ett tuppfjät framåt af den vördnadsfulla foten
HR