voro bestärada till garnison, började sin egen h
hållniug. Imedlertid gjorde amiralen en utfiygt t
Hivaoa (Dominica) och fordrade afstammarne frans
väldets erkännande, hvilket de med glädje gingo
på, samt begärde en fransk garnison, hvarmed i
skulle begåfvas, så snart de bygt en hytta, 20 metr
lång och 8 metres bred. Kort derpå hände sig, a
en inföding hotade en Fransman och anföll en i et
blissemangets tjenst antagen Engelsman, och må
trodde att detta skett på hög gvederbörlig befallnin
och fordrade förklaring. Då förstack sig kung Yotcte
ett skogsnår och ville icke låta finna sig, änskö
amiralen lät förklara honom, att derest han icke ko
fram, syulle amiralen afsätta honom och göra sig sj
till konung. Missionären förmådde honom ändtligt
att lemna sitt snår, men då han, kungen, icke vil
eller kanske icke kunde utlemna undersäten, som gjo
hotelsen, togo Fransmännen kungens son, Timao, on
bord på fregatten och afscglade till Nukahiva.
Den 34 Maj ankrade amiralen i Taiohaebaj I
Nukahiva, och lät genast kalla öns konung, Tem
Ana, ombord. Kungen kom på stund, och efter ec
litet förespråk om hvarjebanda, föreslog honom am
ralen att underkasta sig fransmännens konung, lo
vade till belöning derför att lägga en garnison i be
jen, att tvinga stammen Taoias till fred och skaf
hans majestät tillbaka högstdensammes hustru, sol
blifvit bortförd och spelade rollen af Helena på denn
ö. Det sista isynnerhet föll kungen på läppen, ha
lofvade blifva fransman, och amiralen lät genast kall
stammarnes höfdingar ombord och förmådde dem a:
räcka hvarandra handen uppå att de hädanefte
skulle hålla en evig fred. Detta skedde den 4 Ju
ni, och den följande dagen utsattes till hyllninge
eller öns besittningstagande. En urkund uppsatte
och berget Tuhiva afträddes till plats att derpå upp
sätta franska flaggan. Detta skedde ock på bestänr
tid, med icke mindre skjutande, spelande och hurrand
än på Tahuata. Konungen fick en flagga att upp
sätta vid sitt hus, och när höfdingarne för Tacia
sågo det, begärde och erhöllo de också en flagga; ti
vederkänsla derför skänkte de några stycken feta svin
Derpå förordnade amiralen att ett fäste skulle byg
gas på Tuhiva och kallade det Collet efter fransk
kontreamiralen Collet, som utnämndes till kommen
dant i det tillämnade fästet och öfver hela den nord
vestliga ögruppen. Arbetena i land börjades genas
och ycro i full fart när rapporten skrefs; de infödd
framburo kalk och en fransman upptäckte lera, hvar
af man med tiden lofvar sig godt tegel. Amirale
och kungen blefvo så goda vänner, ått de bytte namn
och amiralen skänkte kungen en röd öfversteuniforin
med epåletter och tillbehör, och fick derföre i åter
skänk 42 brödträd och 6 kokosträd. Nu fattades in
tet mer än den angelägnaste punkten, att skaffa kun
gen tillbaka sin hustru. Amiralen tog kungen met
sig och begaf sig till Taoias i Hakapahibaj. De blef
vo väl mottagne af höfdingarne, och den af fransmän
nen skänkta flaggen svajade öfver den förnämsta höf
dingens hus. Man passerade uppför en angenäm
med kokos-, bananas- och pardanasträd, samt potate
och tobak planterad dal, blef som oftast inbjuden
hyddorna på kokosmjölk, och kom slutligen till er
hydda, der konungens hustru eller drottningen bodde
Amiralen bad henne vackert att följa med sig till
baka, och hon svarade genast ja. Men i nästa ögon-
blick beslöt hon att icke följa med, och som beslut
och handling äro ett, hos qvinnan äfven på Söder.
hafsöarne, så stadnade hon qvar. Då amiralen såg
det, så gick han sin väg. Vägen togs till en gam-
mal höfding, som läg sjuk af gikt och hette Tumå;
men kna pt hade amiraler der dröjt ett par minu-
ter, förrän drottningen kom efter. Amiralen kunde
då icke underläta att öfvertala henne och försökte
äfven hvad skänker kunde uträtta; men drottningen
tog skänkerna och vände sedan om igen. Än en gäng
tog man vägen till hennes hydda och inledde nya
underhandlingar, men fåfängt. Då stadnade den om-
nämnde missionären, Paula, qvar, och talade så be-
vekligt, att han omvände drottningen, nemligen ät
den sidan der hennes man, kung Temo Ana väntade.
Då kungen märkte detta, tyckte han det vara tid att
också hafva ett ord med i laget, och gick fram till
sin fru. I detsamma upphof kungens omgifning ett
förfärande skri, men missionären, som förstod hurra-
basarnes språk på dessa öar, försäkrade att det var
ett gratulationsskrik, och uttryckte bland annat en
önskan, att man skulle lemna kungen och drottnin-
gen ensamma, för att uppgöra sina affårer. De kom-
mo sedan efter det öfriga sällskapet till bajen, och så-
lunda hade missionären hjelpt amiralen att fullgöra
en ganska qvistig punkt af det med kungen slutna
fördrag. Genom konungens återförening med drott-
ningen blefvo de stammar, till hvilka hon hörde, ho-
nom underdånige, och flera af dem infunno sig med
presenter af svin och kokosnötter.
Medan amiralen låg i bajen Taiohae, ankommo
franska fartygen, korvetten Triomphante och skeppet
Jules Cesar. Det sednare hade en hingst och 2 ston
,mbord; ett af dessa ston skänktes åt kungen;
ifven medförde fartyget flera åsnor. Amiralen räk-
nade mycket på kung Temo Ana, som utom sin öf-
versteuniform, äfven börjat gå med skor, och genast
då han sett några franska matroser uppföra ett skå-
lespel i fruntimmerskläder, begärde en sådan drägt
ör sin drottning. Snart skola parisermoderna be-
herrska dessa öar och göra krut och kanoner öfver-
lödiga.
Bref från expeditionen, af sednare datum än ami-
ralens berättelse, omtala, att åtskilliga af de öfriga
jarne blilvit med icke mindre framgång tagna i be-
ittning, att uppförandet af boningshus och magasi-
er fortgår med stor raskhet och att man dagligen
illverkar 3000 st. tegel, samt att en ny-transport af
boskap från Chile anländt.
——K
— Uti NewYork tilldrog sig i förliden Sep-
emher månad ett ahvoolict mord. hvarom vi I