voro bestärada till garnison, började sin egen h hållniug. Imedlertid gjorde amiralen en utfiygt t Hivaoa (Dominica) och fordrade afstammarne frans väldets erkännande, hvilket de med glädje gingo på, samt begärde en fransk garnison, hvarmed i skulle begåfvas, så snart de bygt en hytta, 20 metr lång och 8 metres bred. Kort derpå hände sig, a en inföding hotade en Fransman och anföll en i et blissemangets tjenst antagen Engelsman, och må trodde att detta skett på hög gvederbörlig befallnin och fordrade förklaring. Då förstack sig kung Yotcte ett skogsnår och ville icke låta finna sig, änskö amiralen lät förklara honom, att derest han icke ko fram, syulle amiralen afsätta honom och göra sig sj till konung. Missionären förmådde honom ändtligt att lemna sitt snår, men då han, kungen, icke vil eller kanske icke kunde utlemna undersäten, som gjo hotelsen, togo Fransmännen kungens son, Timao, on bord på fregatten och afscglade till Nukahiva. Den 34 Maj ankrade amiralen i Taiohaebaj I Nukahiva, och lät genast kalla öns konung, Tem Ana, ombord. Kungen kom på stund, och efter ec litet förespråk om hvarjebanda, föreslog honom am ralen att underkasta sig fransmännens konung, lo vade till belöning derför att lägga en garnison i be jen, att tvinga stammen Taoias till fred och skaf hans majestät tillbaka högstdensammes hustru, sol blifvit bortförd och spelade rollen af Helena på denn ö. Det sista isynnerhet föll kungen på läppen, ha lofvade blifva fransman, och amiralen lät genast kall stammarnes höfdingar ombord och förmådde dem a: räcka hvarandra handen uppå att de hädanefte skulle hålla en evig fred. Detta skedde den 4 Ju ni, och den följande dagen utsattes till hyllninge eller öns besittningstagande. En urkund uppsatte och berget Tuhiva afträddes till plats att derpå upp sätta franska flaggan. Detta skedde ock på bestänr tid, med icke mindre skjutande, spelande och hurrand än på Tahuata. Konungen fick en flagga att upp sätta vid sitt hus, och när höfdingarne för Tacia sågo det, begärde och erhöllo de också en flagga; ti vederkänsla derför skänkte de några stycken feta svin Derpå förordnade amiralen att ett fäste skulle byg gas på Tuhiva och kallade det Collet efter fransk kontreamiralen Collet, som utnämndes till kommen dant i det tillämnade fästet och öfver hela den nord vestliga ögruppen. Arbetena i land börjades genas och ycro i full fart när rapporten skrefs; de infödd framburo kalk och en fransman upptäckte lera, hvar af man med tiden lofvar sig godt tegel. Amirale och kungen blefvo så goda vänner, ått de bytte namn och amiralen skänkte kungen en röd öfversteuniforin med epåletter och tillbehör, och fick derföre i åter skänk 42 brödträd och 6 kokosträd. Nu fattades in tet mer än den angelägnaste punkten, att skaffa kun gen tillbaka sin hustru. Amiralen tog kungen met sig och begaf sig till Taoias i Hakapahibaj. De blef vo väl mottagne af höfdingarne, och den af fransmän nen skänkta flaggen svajade öfver den förnämsta höf dingens hus. Man passerade uppför en angenäm med kokos-, bananasoch pardanasträd, samt potate och tobak planterad dal, blef som oftast inbjuden hyddorna på kokosmjölk, och kom slutligen till er hydda, der konungens hustru eller drottningen bodde Amiralen bad henne vackert att följa med sig till baka, och hon svarade genast ja. Men i nästa ögonblick beslöt hon att icke följa med, och som beslut och handling äro ett, hos qvinnan äfven på Söder. hafsöarne, så stadnade hon qvar. Då amiralen såg det, så gick han sin väg. Vägen togs till en gammal höfding, som läg sjuk af gikt och hette Tumå; men kna pt hade amiraler der dröjt ett par minuter, förrän drottningen kom efter. Amiralen kunde då icke underläta att öfvertala henne och försökte äfven hvad skänker kunde uträtta; men drottningen tog skänkerna och vände sedan om igen. Än en gäng tog man vägen till hennes hydda och inledde nya underhandlingar, men fåfängt. Då stadnade den omnämnde missionären, Paula, qvar, och talade så bevekligt, att han omvände drottningen, nemligen ät den sidan der hennes man, kung Temo Ana väntade. Då kungen märkte detta, tyckte han det vara tid att också hafva ett ord med i laget, och gick fram till sin fru. I detsamma upphof kungens omgifning ett förfärande skri, men missionären, som förstod hurrabasarnes språk på dessa öar, försäkrade att det var ett gratulationsskrik, och uttryckte bland annat en önskan, att man skulle lemna kungen och drottningen ensamma, för att uppgöra sina affårer. De kommo sedan efter det öfriga sällskapet till bajen, och sålunda hade missionären hjelpt amiralen att fullgöra en ganska qvistig punkt af det med kungen slutna fördrag. Genom konungens återförening med drottningen blefvo de stammar, till hvilka hon hörde, honom underdånige, och flera af dem infunno sig med presenter af svin och kokosnötter. Medan amiralen låg i bajen Taiohae, ankommo franska fartygen, korvetten Triomphante och skeppet Jules Cesar. Det sednare hade en hingst och 2 ston ,mbord; ett af dessa ston skänktes åt kungen; ifven medförde fartyget flera åsnor. Amiralen räknade mycket på kung Temo Ana, som utom sin öfversteuniform, äfven börjat gå med skor, och genast då han sett några franska matroser uppföra ett skålespel i fruntimmerskläder, begärde en sådan drägt ör sin drottning. Snart skola parisermoderna beherrska dessa öar och göra krut och kanoner öfverlödiga. Bref från expeditionen, af sednare datum än amiralens berättelse, omtala, att åtskilliga af de öfriga jarne blilvit med icke mindre framgång tagna i beittning, att uppförandet af boningshus och magasier fortgår med stor raskhet och att man dagligen illverkar 3000 st. tegel, samt att en ny-transport af boskap från Chile anländt. ——K — Uti NewYork tilldrog sig i förliden Sepemher månad ett ahvoolict mord. hvarom vi I