släpa sig, och den sednare, till lön derföre, plats vid bordet. Jacob och Esau hafva råkats på vägen: den förre lyckas att berga all sin boskap, kameler och åsnor, samt dertillmed barn och bohag: den sednare får några bugningar och är dermed belåten. Vårt förmenande är verkligen, att än i denna stund ingenting hindrar den fria, pressen ifrån att fortfarande hålla ministeren ryggen fri; ty om än denna, som väl sannolikt är, erhåller endera dagen nya mustacher, såsom den redan erhållit nya fasces och nya prestkragar, m. m., så kommer nog allt att hufvudsakligen stadna uti status quo. Det kan förutses att hela resultatet af den pågående hufvudoch statsaktionen blifver det, att vi få i år förgylda påskägg, men lika hårdkokta som vanligt, och således lika onjutbara. Hvarföre då förlora så mycket bläck och trycksvärta för att nedskräna eller prisa en förändring, som vid närmare eftersinnande icke existerar? Vi gifva den fria pressen vårt hedersord uppå, att för den och dess förehafvanden ingen fara är på färde; och vi föreslå den derföre, att lemna alla sina bekymmer å sido och upphöra med den började klappjagten, hvaraf den snarare kommer att hafva skada än nytta. Vi, för vår del, hafva ingenting vidare att säga om den förment stora politiska tilldragelsen, utan hafva redan en gång sagt derom mer, än vi numera, sedan luften börjat att blifva genomskinlig, skulle vilja hafva sagdt. Den fria pressen må nu göra hvad den behagar, vidblifya hvad den börjat, eller upphöra dermed; så kommer Minerva att uti diskussionen om dessa ämnen för det första icke taga någon del, utan se tiden an och afvakta hvad som komma kan. Hvad nu detta orakelspråk skall hafva att betyda till sin innersta mening är icke så lätt att säga, och så till vida har Minerva utan tvifvel vunnit silt syftemål, att lemna allmänheten något att fundera på tills vidare, ehuru man väl kan förmärka, att något inpass måtte kommit emellan hennes beräkningar på följderna af herrar iHeurlins, Munthes och Gyllenhaals inträde i konseljen. Serskildt skulle man imedlertid kunna anmärka, att då det är bekant, att tidningen Minerva plägar föreläsas H. M, Konungen, är det icke rätt beskedligt af utgifvaren, att oroa H. M. under dess nuvarande vacklande helsa med sådana der mystiska antydningar och halfqvädna visor, och denna anmärkning förminskas knappast deraf, att Minervas redaktör ofta besöker den vestra slottsflygeln och artikeln således kan anses tillkommen cum gratia et privilegio från det hållet. Men å andra sidan innehåller det åberopade stycket en punkt af så stor betydelse, att vi ej kunne underlåta att intekna detsamma till den kraft och verkan det bör ega för framtiden. När man nemligen sammanhåller uttrycket om den kraft, vilja och duglighet, som förmentes hafva bordt inkomma i konseljen genom de sista förändringarne, och det såsom motsats till den förutvarande miserenr, med Minervas och öfrige absolutisters, tillförene alltid så envist vidhållna påstående, att konseljen i sjelfva verket är ingenting annat än Konungen eller Kongl. Maj:t, och det på grund af den åberopade lösryckta frasen, att Konungen eger allena styra rikel: så blir den klara slutsatsen häraf, att till och med de ultradevuerade numera blifvit af la force des choses ansenligt framförde på den konstitutionella banan och frångått sin nyssnämnda villfarelse med det mest ampla erkännande, som i den vägen kan göras, nemligen att alternativet af Regeringens kraft, vilja och duglighet å den ena sidan eller misere å -sden andra -hufvudsakligen beror af de ansvarige rådgifvarnes beskaflenhet, öfver hvilkas egenskap af ,medregenter hon förut städse flinat med det egna slags grace, som tillhör hennes fysionomi. Det är ändå ett fjät, om också blot! ett tuppfjät framåt af den vördnadsfulla foten HR