BIETS LÅNGA RAD.
I ett naturligt sammanhang med näst förezåen-
de artikel kan det förtjena nämnas, att Biet, till
svar på Aftonbladets artiklar om kotteriet och
den uppmaning der gjordes att nämna hvilka ut-
märkta namn Biet egde att uppräkna såsom de
der adopterade dess skriftställareskap, uppräknat
namnen Berzelius, Tegner, Franztn, Svanberg,
Järta, Agardb, Hvasser, Atterbom, Fryxell och
Reuterdahl. Härvid kan frågas: vet Biet då verk-
ligen, om friherre Berzelius skulle se sitt namn
införlifvadt med Biets åsigter och sätt att pro-
ducera dem? Minnes icke Biet att Tegntr, under
sin utmärktaste tid och före de sista för honom
sorgliga åren, skrifvit mycket, som vore besvä-
rande för Biet att åberopa; bland annat följande:
Evigt kan ej bli det gamla,
Fj kan vanans nötta lexa
Evigt repas upp igen;
Hvad förmultnadt är skall ramla
Och det friska, nya vexa
Upp utur förgängelsen.
Hvad herr Svanberg beträffar, så bekänne vi
vår okunnighet om någon notabilitet med det
namnet på politikens område. Deremot träffar
det sig verkligen så, att visjelfve i manuskriptet
till den ofvannämnde artikeln hade upptagit nå-
gra af de öfriga namnen såsom tillhörande perso-
ner, hvilka ifrån början rent af uppträdt såsom
partimän i följd af en ensidig bildning eller irå-
kad polemisk ställning; men just derföre lärer
Biet svårligen kunna i opinionen draga serdeles
parti af namnen Järta, Fablerants, Hvasser, Atter-
bom och Palmblad, af hvilka ett par kunna sät-
tas fullkomligt i paritet med Biredaktörerne sjelfve.
Beträffande åter t. ex. professor Fryxell, så ten-
dera hans åsigter onekligen åt den konservativa
sidan; men herr Fryxell hör likväl derföre icke
till den obetingadt devuerade fana, hvars färger
bäras af Biet.
Vil man för öfrigt i korthet göra sig en id
om den grundlighet och sakargumentation, hvar-
med Biet sökt vederlägga Aftonbladets skildring
af kotteriet och dess inflytelse, så behöfves blott
taga kännedom om följande stycke:
Vidare: Behofve! och oundvikligheten af rTefor-
merna — (nemli. de af Aftonbladet förordade) lig-
ger inom kulturens gång. Skulle sådana af Afton-
bladet understödda reformer, som att t. ex. kullkasta
nuvaraude grundlagar och representation, indraga den
stående armeen och stora flottan, förstöra den in-
hemska fabriksindustrien o. s. v., verkligen vara af
något oeftergifligt behof påkallade? Och fordrar kul
luren nödvändigt att man inför en Backstugusittare-
lagstiftning, förklarar krig mot det gamla undervis-
ningsväsendet, m. m.? —
S.