telse. Men såsom en fortsättning deraf har Bit i dag för egen räkning uppgjort en annan, verk ligen rörande beskrifning, ett slags idyll öfver ar ladningen till, och förhållandet med den nuvarar de redaktionens inkallande och öfvertagande : Biet. Vi kunne icke bättre visa vår önskan, at gifva fair play åt våra politiska motståndare, ä då vi upptaga allt det historiska deraf. Det i likväl ännu icke slut, utan fortsättning lofvas morgon. Det lyder sålunda: I Maj 4839 började herr kapten Hammardahl Stockholm utgifva en tidning, kallad Svenska Bic hvars syftemål egentligen var detsamma som den henom i Göthetorg tillförene utgifna tidningen Lot sedelns, att meddela en omvexlande morskabslesning, såsom Banskarne säga, i hvarjehanda ämnen, motsva rande i vissa delar den, som herr Hjerta lemnat sitt Lördagsmagazin. Den utkom då tre gånger månaden vid pass, och annoncerade sig redan i anmälan såsom icke egentligen till sitt syfte politi Först mot slutet af året förändrades dess format ti likhet med hvad det var under 4840, ech börjad något oftare utkomma. Den sysselsatte sig dock är nu ofullständigt med politiken. Under denna tid li rer herr Hammardahl baft biträde af f. d. expedition: sekreteraren Lindgren, hvilken äfven under Janua och Februari månader 1840 lemnade några bidrag Hösten 1859 blef bibliotheks-amanuensen Wahlströr af en person, som åtagit sig att förse Sv. Biet me Dbelletristiska bidrag, anmodad att till denna tidnin från Upsala insända en eller annan uppsats i litterö väg, hvilket skedde, och hvarvid herr W., ingalund hållande sig undan i smyg, från början undertech nade sina artiklar med den signatur (-Aa—6ö—), hvil ken han förut i Svenska Litteratur-Föreningens tid ning, Eos, Biografiskt Lexikon m. fl. begagnat. Det ta biträde gaf Biets dåvarande egare, kapten Ham mardahl anledning att mot slutet af året tillfråga her Wahlström, om han ville mera verksamt deltaga i re daktionen af Biet från och med år 14840, då de skulle börja utkomma flera gånger i veckan, hvarp herr W. tills vid ingick, likväl då med det så vä muntliga som skriftliga förhehåll, att det cj skulle å ligga honom att för bladets politiska afdelning någo åtgöra. Prenumerationen vid nyåret 1840 var, i an seende till det anspråkslösa skick hvari tidningen 185! befunnit sig, samt i anseende till deliberalistiska ide ernas dåvarande uteslutande öfvervigt, högst obetyd lig. Ja, vandalismen mot hvarje icke-liberalistisk or gan var vid den tiden så stor, att hvar och en fruk Lade för att kompromettera sig såsom devucrad oc såsom sådan ådraga sig hatfulla blickar, endast har sågs taga åt ett sådant blad, i fall det händelsevis lå; på något offentligt ställe, och att schweizarvärdarn fruktade för att förlora kunder, derest de ens dristad att hålla det i sina butiker. Med detsamma her Wablström ingick i redaktionen vid nyåret 1840 fö anleddes för tidningen åtskilliga litterära relationer hvilka vid företeelsen af den hotande offentliga ställ ningen i riksdagens början begynte egna sin verksam het åt Sv. Biet. Deribland funnos några bland Sver ges mest öfverlägsna skriftställare, hvilka snart när: nog uteslutande försågo tidningen med artiklar af et värde, som allt mer började inses. Nu vändes upp märksamheten på densamma. Dess debit började ha stigt stiga, och de förnämsta bland de konservativ riksdagsmännen begynte dit inskicka sina anföranden I Januari s. ä. företog Past.Adjunkten i Christi anstad Angeldorff i ett helt och hållet enskildt litte värt ärende en resa till Stockholm under bevilja permission på 6 veckor. Han hade hvarken någon sin bört omtalas Sy. Bict och dess redaktion elle tänkt på något sådant, som publicistisk ver!samhet utan under nära 40 års trägen presterlig tjenstgörin, i Lunds stift haft helt annat ått göra. Han vänd icke ens sin uppmärksamhet åt riksdagen, förrän de: dagen då Utskottsvalen i alla 4 stånden utfaHit til oppositionens fördel, samt de Anckarsvärdska motio nerne framkommo. Då började han, såsom månge! annan, att frukta för allvarsamma skakningar af ce! förblindad parti yra, synnerligen då han, som i mån ga år lefvat och verkat bland allmogen, icke kund igenkänna i den ton, bondestånds-oppositionen förde ett uttryck af de tänkesätt, som han bland allmoge allestädes Varit van att finna, oeh derföre fruktad: att de hitkomna bönderne voro verktyg, som begag nades för hyem kunde veta hvilka afsigter. (Har tick sedan tillfälle att skåda machineriets trådar på närmare håll, och sc huru rörelsen tillgick.) Väl ve tande, att den ensidiga rigtning pressen erbållit va orsaken till stormen, emedan hela landet såg blott met elt öga, nedskref han vid ett tillfälle, endast för ege nöje, den uppsåts, hvars slutafdelning för några vcc kor sedan infördes i Biet), under rubriken: politi kens evangelium, utan någon afsigt att offentliggö den, emedan han icke kände Biet, och icke visste någon annan organ, deri den skulle erhålla en plats En riksdagsman, som en gäng besökte Hr A., fick tillfälligtvis se den, och begärde läna den på ett pa dagar, utan att uppgifva hvarföre. En eller två då gar sednare blef Hr A. oförmodligen anmodad at besöka en man af mycken politisk infiytelse, för hvil ken uppsatsen blifvit visad, hvilken frågade Hr A. huruvida han skulle vilja organisera en ny tidning den riktning, uppsatsen utvisade, utan alt vid dett samtal tidningen Biet ens nämndes. Härtill svarad Hr Å., att han icke tilltrodde sig något sådant, mer kom emellertid af denna händelse att närmare vänd: sin uppmärksamhet på hvilka tidningar som funnos Hos ofvannämnde riksdagsman fick han sedan en da; se ett A: af Biet, och detta var hans första bekant skap dermed. Genom en annan händelse lärde hai känna Hr Wahlström, hvilken då i några veckor re digerat Biet, och för hvilken han vid ett samtal on dåvarande publicistiska förhållande visade sammi uppsats. Hr W. anmodade, efter genomläsning der af, Hr A. att med honom ingå i redaktörskap af Biet som då började vinna framgång, upplyste, hvilka pen nor som redan någon tid understödt företaget, sam försäkrade sig hafva hopp, att de äfven skulle fort fara och fiera andra sluta sig dertill, så vida åtskil liga önskningar i afseende på redaktionens organise ring kunde efterlommeas. Efter upplysning häron beslöt sig Hr A. för att på några månader till ce början ingå i företaget, men fästade dervid det ut tiryckliga vilkor, att f.d. ExpeditionsSekret. Lindgre och enhvar, som förut vore känd tidningsutgifvare icke komme att vidare deltaga i redaktionen, på de idningen hyarken skulle anses förbunden att befatt sig med den tidrymd, som låg före riksdagen, — ce!