telse. Men såsom en fortsättning deraf har Bit
i dag för egen räkning uppgjort en annan, verk
ligen rörande beskrifning, ett slags idyll öfver ar
ladningen till, och förhållandet med den nuvarar
de redaktionens inkallande och öfvertagande :
Biet. Vi kunne icke bättre visa vår önskan, at
gifva fair play åt våra politiska motståndare, ä
då vi upptaga allt det historiska deraf. Det i
likväl ännu icke slut, utan fortsättning lofvas
morgon. Det lyder sålunda:
I Maj 4839 började herr kapten Hammardahl
Stockholm utgifva en tidning, kallad Svenska Bic
hvars syftemål egentligen var detsamma som den
henom i Göthetorg tillförene utgifna tidningen Lot
sedelns, att meddela en omvexlande morskabslesning,
såsom Banskarne säga, i hvarjehanda ämnen, motsva
rande i vissa delar den, som herr Hjerta lemnat
sitt Lördagsmagazin. Den utkom då tre gånger
månaden vid pass, och annoncerade sig redan i
anmälan såsom icke egentligen till sitt syfte politi
Först mot slutet af året förändrades dess format ti
likhet med hvad det var under 4840, ech börjad
något oftare utkomma. Den sysselsatte sig dock är
nu ofullständigt med politiken. Under denna tid li
rer herr Hammardahl baft biträde af f. d. expedition:
sekreteraren Lindgren, hvilken äfven under Janua
och Februari månader 1840 lemnade några bidrag
Hösten 1859 blef bibliotheks-amanuensen Wahlströr
af en person, som åtagit sig att förse Sv. Biet me
Dbelletristiska bidrag, anmodad att till denna tidnin
från Upsala insända en eller annan uppsats i litterö
väg, hvilket skedde, och hvarvid herr W., ingalund
hållande sig undan i smyg, från början undertech
nade sina artiklar med den signatur (-Aa—6ö—), hvil
ken han förut i Svenska Litteratur-Föreningens tid
ning, Eos, Biografiskt Lexikon m. fl. begagnat. Det
ta biträde gaf Biets dåvarande egare, kapten Ham
mardahl anledning att mot slutet af året tillfråga her
Wahlström, om han ville mera verksamt deltaga i re
daktionen af Biet från och med år 14840, då de
skulle börja utkomma flera gånger i veckan, hvarp
herr W. tills vid ingick, likväl då med det så vä
muntliga som skriftliga förhehåll, att det cj skulle å
ligga honom att för bladets politiska afdelning någo
åtgöra. Prenumerationen vid nyåret 1840 var, i an
seende till det anspråkslösa skick hvari tidningen 185!
befunnit sig, samt i anseende till deliberalistiska ide
ernas dåvarande uteslutande öfvervigt, högst obetyd
lig. Ja, vandalismen mot hvarje icke-liberalistisk or
gan var vid den tiden så stor, att hvar och en fruk
Lade för att kompromettera sig såsom devucrad oc
såsom sådan ådraga sig hatfulla blickar, endast har
sågs taga åt ett sådant blad, i fall det händelsevis lå;
på något offentligt ställe, och att schweizarvärdarn
fruktade för att förlora kunder, derest de ens dristad
att hålla det i sina butiker. Med detsamma her
Wablström ingick i redaktionen vid nyåret 1840 fö
anleddes för tidningen åtskilliga litterära relationer
hvilka vid företeelsen af den hotande offentliga ställ
ningen i riksdagens början begynte egna sin verksam
het åt Sv. Biet. Deribland funnos några bland Sver
ges mest öfverlägsna skriftställare, hvilka snart när:
nog uteslutande försågo tidningen med artiklar af et
värde, som allt mer började inses. Nu vändes upp
märksamheten på densamma. Dess debit började ha
stigt stiga, och de förnämsta bland de konservativ
riksdagsmännen begynte dit inskicka sina anföranden
I Januari s. ä. företog Past.Adjunkten i Christi
anstad Angeldorff i ett helt och hållet enskildt litte
värt ärende en resa till Stockholm under bevilja
permission på 6 veckor. Han hade hvarken någon
sin bört omtalas Sy. Bict och dess redaktion elle
tänkt på något sådant, som publicistisk ver!samhet
utan under nära 40 års trägen presterlig tjenstgörin,
i Lunds stift haft helt annat ått göra. Han vänd
icke ens sin uppmärksamhet åt riksdagen, förrän de:
dagen då Utskottsvalen i alla 4 stånden utfaHit til
oppositionens fördel, samt de Anckarsvärdska motio
nerne framkommo. Då började han, såsom månge!
annan, att frukta för allvarsamma skakningar af ce!
förblindad parti yra, synnerligen då han, som i mån
ga år lefvat och verkat bland allmogen, icke kund
igenkänna i den ton, bondestånds-oppositionen förde
ett uttryck af de tänkesätt, som han bland allmoge
allestädes Varit van att finna, oeh derföre fruktad:
att de hitkomna bönderne voro verktyg, som begag
nades för hyem kunde veta hvilka afsigter. (Har
tick sedan tillfälle att skåda machineriets trådar på
närmare håll, och sc huru rörelsen tillgick.) Väl ve
tande, att den ensidiga rigtning pressen erbållit va
orsaken till stormen, emedan hela landet såg blott met
elt öga, nedskref han vid ett tillfälle, endast för ege
nöje, den uppsåts, hvars slutafdelning för några vcc
kor sedan infördes i Biet), under rubriken: politi
kens evangelium, utan någon afsigt att offentliggö
den, emedan han icke kände Biet, och icke visste
någon annan organ, deri den skulle erhålla en plats
En riksdagsman, som en gäng besökte Hr A., fick
tillfälligtvis se den, och begärde läna den på ett pa
dagar, utan att uppgifva hvarföre. En eller två då
gar sednare blef Hr A. oförmodligen anmodad at
besöka en man af mycken politisk infiytelse, för hvil
ken uppsatsen blifvit visad, hvilken frågade Hr A.
huruvida han skulle vilja organisera en ny tidning
den riktning, uppsatsen utvisade, utan alt vid dett
samtal tidningen Biet ens nämndes. Härtill svarad
Hr Å., att han icke tilltrodde sig något sådant, mer
kom emellertid af denna händelse att närmare vänd:
sin uppmärksamhet på hvilka tidningar som funnos
Hos ofvannämnde riksdagsman fick han sedan en da;
se ett A: af Biet, och detta var hans första bekant
skap dermed. Genom en annan händelse lärde hai
känna Hr Wahlström, hvilken då i några veckor re
digerat Biet, och för hvilken han vid ett samtal on
dåvarande publicistiska förhållande visade sammi
uppsats. Hr W. anmodade, efter genomläsning der
af, Hr A. att med honom ingå i redaktörskap af Biet
som då började vinna framgång, upplyste, hvilka pen
nor som redan någon tid understödt företaget, sam
försäkrade sig hafva hopp, att de äfven skulle fort
fara och fiera andra sluta sig dertill, så vida åtskil
liga önskningar i afseende på redaktionens organise
ring kunde efterlommeas. Efter upplysning häron
beslöt sig Hr A. för att på några månader till ce
början ingå i företaget, men fästade dervid det ut
tiryckliga vilkor, att f.d. ExpeditionsSekret. Lindgre
och enhvar, som förut vore känd tidningsutgifvare
icke komme att vidare deltaga i redaktionen, på de
idningen hyarken skulle anses förbunden att befatt
sig med den tidrymd, som låg före riksdagen, — ce!