försätta boet i konkurstillstånd, och hvilket sked
de den 30 derpå följde November. Vid sammar
träde med borgenärerne i April månad 1824, ut
sågo de till gode män Herr Landshöfdingen n
m. C. U. Nerman och Herr MHäradshöfdingen
Sundler. Den förstnämnde eller Nerman, sor
visserligen flera år förut varit min informator oc
med hvilken den i tidningarna under flera år
lopp omskrifna slägtskap först uppkommit år 4850
derigenom att jag blef gift med hans hustrus syste
ägde jemte sina bröder 2,259 Rdr banko fordran
boet, emot sista inteckning i boets fastighet. O
rimligheten deraf, att han vid sådant förhålland
skulle gifvit min fader råd att bortresa och före
gifva sig vara död, ligger alltför uppenbar för de
som vill se, helst då Tit. Nermans fordran va
så litet försäkrad, att vid fastighetsförsäljninge
knappast Zydelar utgick, och Tit. Nerman skull
således med velt och vilja hafva skadat sig sjel
utan att jag eller troligen någon annan kan ins
någon på minsta sätt förefunnen skälig anlednin
till förmåns vinnande för honom, mig eller sysko
genom min faders aflägsnande. Vid den seder
mera i October månad 4824 inträffade inställelse
dag uti urarfvamålet, utsågo, eller som protokol
let gifvit vid handen, ålade borgenärerne mig, son
äfvenledes bevakat serskild fordran i boet, att jemt
Tit. Nerman blifva Syssloman, och ungefärligen vi
denna tiden fick jag första underrättelsen derom, at
det ryktesvis berättades, att min fader lefde och blif
vil i Preussiska Pommern igenkänd. A1tt sådant se
dermera bekräftat sig, uppger Tit. Fagerschjöld i si
stämning, sig hafva genom afhörde vittnen ådagalag!
och om således förhållandet antages hafva varit så
dant så har likväl derigenom någon förlust icke till
skyndats borgenärerne, eller sådant rimligen bö
kunna läggas mig till last, lika litet, som deres
jag, med extra notarie inkomster, kunnat lemn
den olyeklige något understöd, på samma tic
som jag höll min yngsta broder i pension, oc
icke fick lemna min moder och tvänne systra
utan vård och biträde. — Jag kan icke förmod:
att någon annan än Tit. Fagzerschjöld kan fordra
att jag, vid så fatia omständigheter, skulle p
motsatt sätt mig förhållit, eller att någon anna!
än Fegerschjöld kan anse rimligt, att jag skuil
angifvit min fader till. behandling, såsom förrymt
gäldenär. Vid sammanträde med borgenärerne
Augusti månad 48530, afsade Hr landshöfdinge
m. m. Nerman och jag oss sysslomanskapet, oc!
Tit. Fezgerschjöld blef dertill vald. Genast på
stället fordrade han af mig, att jag skulle åtag
mig då återstående skuldbelopp, 10,000 Rdr
eller i annat fall blifva, såsom orden föllo, utsat
för chikaner så länge vi lefde. Kännande me
mig, att jag till min faders skulder eller han
förbållande i öfrigt icke i ringaste mån varit vål
lande, ansåg jag mig ieke lagligen skyldig atting
en förbindelse, som, i min dåsarande ställning
kunnat menligt inverka på min framtid. Jag ga
alltså Tit. Fuögerschjöld ett vägrande svar, oci
han har på bästa sätt hittills uppfyllt sin hotelsc
Längre frampå hösten samma år 4850 fick ja
emottaga under rekommendation 2:ne bref frå
Tit. Fegerscbjöld med förnyade hotelser, sam
uppgift, det han då mera kände, att jag sommar
tiden förut, efter reqvisition från minister Signeu
i Hamburg, betalt bezrafningskostnaden för mi
fader, som under namn af Hilfwild, då om vårej
afiidit uti Hannoverska landet, och Tit. Fager
sehjöld tillade, att han skulle sådant kunnig
göra, hvilket han dock sedermera trott vara bäs
underlåta, och i sin stämning låta påskina okun
nighet om ett slikt förhållande. Jag bad honon
fortgå på den ädla bana han börjat, men fram
förallt att i laglig väg anhängiggöra de anspråk
som han trodde sig emot mig kunna ega. — Ut
slutet af Oktober månad samma år blef min ogift
farbroder, öfverjägmästaren Tönne Oxehufvud
mördad. Mina bröder, f. d. kapitenlöjtnanten A
dolf Göran Oxehufvud och underlöjtnanten And
Rolf Oxehufvud, voro då sedan 4827 uti Ame
rika och hemkommo först året derpå. Jag, met
full visshet om min faders förut inträffade död
tog den mördades efterlemnede tillgångar om hän
der, och bouppteckning. förrättades. (Genom de
mig såmedelst tillfallna arf, försatt i tillfälle, at
för min aflidne faders skulders betalande gör:
någon uppoffring, försökte jag vid den tiden, ge
nom annan person, få tillvägabringa ett uppgö
rande med borgenärerne, och jag erbjöd ?z:deia:
af deras kapitalfordringar, helst jag icke kund
disponera mina bortavarandes elter omyndi,e sy
skons arfsandelar; men Tit. Fezerschjöld var icke
sen alt tyda detta såsom af farhåga gjordt, sam
för att söka skrämma mig, sökte hos Kongl. Gö
tha Hofrält qvarstad å arfvet, under uppgift, al
min fader iefde, hvilken fråga Hofrätten, som
var lätt att förutse, förklarade sig då icke kunns
omedelbarligen upplaga till pröfning. Från der
tiden kunde något vänligt uppgörande emellan
Tit. Focerschjöld och mig aldrig äga rum. Jag
realiserade och delade derpå min afiidne farbro-
ders efterlemnade egendom, och att jag ensam
dermed haft befattning, känna alla menniskor dei
i orten. Under samma tid var Hr landshöfdin-
sen m. m. Nerman polismästare i Stockholm, och
ss Av oo og
alt