— Minerva för i dag finner sig föranledd till er oskyldig förfrågan, huru det kan komma sig, att hvar ken Aftonbladet eller Dagligt Allehanda låtsat vet: någonting om en arresteringshändelse för våld sam anfall på patrull, som dock till någon del hunnit til Sv. Biets kännedom, och som efter verkställd under: sökning blifvit öfverlemnad till afdömande af slotts rätten ? På denna förfrågan länder till svar: 4:o att de visserligen vore väl om Aftonbladet kunde medhinnsa att upptaga alla de saker som tillhöra slottsrätten, emedan många deribland äro af rätt kuriös beskaf fenhet, serdeles i afseende på belysningen af det lagrum, som tillåter patruller vittna i egen sak, men att det ty värr hörer till den menskliga ofullkomligheten, att en tidning icke kan hinna meddela allt som händer och sker här i verlden. Ensamt under sednare hälften af December månad lära ej mindre än åtta mål förevarit hos polisen, hvilka angått personer, som blifvit fasttagne af patrullkarlar för det de, enligt rapport, skola öfverfallit dem, men de flesta af den beskaffenhet, att de anklagade blifvit af polisen lösgifne. 2:0 Då man med anledning af den föregående påstötningen i Biet, hvarpå Minerva alluderar, möjligen kan gissa på hvilket mål der syftas, så få vi äran nämna, att slottsrättens protokoll i det målet ännu icke kommit oss tillhanda. Annars förekomma utan tvifvel i den saken omständigheter, hvilka äro nog märkvärdiga, för att de kunde förtjena att göras till föremål för några kommentarier. Det begaf sig nemligen, en dag i veckan före jul, sent inpå aftonen, att en person, som annars är känd för ett mycket ordentligt lefnadssätt och måttlighet, hade varit i ett aftonlag, der en namnsdag firades med pokulerande, var nog obetänksam att intaga långt mer än han tålde vid, och Minerva vet nog hvad det vill säga. Följden var, att när han skulle gå hem, blef han på vägen alltmera oredig, och föll slutligen omkull vid sin egen port, i ett nära sanslöst tillstånd. Några ögonblick derefter kom patrullen och hjelpte upp honom; men i stället att, enligt hans begäran, såsom vittnen intygat, :förhjelpa honom in i huset, afförde de honom till kasernen, transporterade honom om morgonen till häktet, och rapporterade, att han, vid tillfället då han anhölls, gifvit den ene en örfil. Oaktadt nu patrullkarlarne uppgålfvo, att mannen, då de träffade på honom, var så redlös, att han, såsom deras ord föllo, hade varit att anse såsom halfdöd, hvilket lemnar ett tydligt bevis, att han ensam svårligen kunde begå något våld på tvänne beväpnade soldater, och fastän han är bofast och har ett yrke i staden, kunde herr polismästaren Berg likväl icke lösgifva honom ur häkten, utan remitterade målet till Slottsrätten, hvarest det egentligen märkvärdiga afsaken är att hemta. Såväl rapporten, som polisprotokollet, innehålla nemligen sammanstämmande, att det förmenta våldet, d. v. s. örfilarnas tilldelande, föröfvades vid tillfället då den anklagade anhölls. Men när målet kom till Slottsrätten, hvarest den anklagade hade uppkallat vittnen, som vederlade patrullens utsago om våldet, så begaf det sig helt oförmodadt, att patrullkarlarnes berättelse lydde annorlunda, och de påstodo nu, att det icke var vid anbållningstillfälet, utan på ett annat ställe under vägen t:ll kassernen, som den anklagade hade öfverfallit dem. Det är klart, att detta låter ännu mycket orimligare, då han redan var i deras händer. Också, efter litet noggrannare förhör af Slottsrätten, modifierade den patrullkarlen, som skulle fått örfilen, sin utsago i så måtto, att han medgaf, det ingenting, som kunde anses för våld, blifvit honom tillfogadt, och på denna grund frikändes den anklagade för angifvelsen, men bötade för öfverlastadt tillstånd och oqvädinsord, emedan han medgaf, att han hade yttrat orden: hvad viljen j mig, svinhundar? Man torde finna, att det skulle blifva ett ranska beqvämt sätt att få fast personer, utan någon nöjlighet att de kunna värja sig för ett begånget våld, ym en part, som sjelf enligt lag får vittna der ej anIra varit tillstädes, men finner sin angifvelse vederagd af vittnen, endast behöfver förändra sin uppgift lerhän, att våldet skett på annat ställe än angitfvelsen örst upptager och sedan gå ed derpå. En sådan 0o)estämdhet i uppgifter bör dock, i vår tanka, vara 10g att underkänna hans utsago dess vittnesgiltighet.