— Minerva för i dag finner sig föranledd till er
oskyldig förfrågan, huru det kan komma sig, att hvar
ken Aftonbladet eller Dagligt Allehanda låtsat vet:
någonting om en arresteringshändelse för våld sam
anfall på patrull, som dock till någon del hunnit til
Sv. Biets kännedom, och som efter verkställd under:
sökning blifvit öfverlemnad till afdömande af slotts
rätten ?
På denna förfrågan länder till svar: 4:o att de
visserligen vore väl om Aftonbladet kunde medhinnsa
att upptaga alla de saker som tillhöra slottsrätten,
emedan många deribland äro af rätt kuriös beskaf
fenhet, serdeles i afseende på belysningen af det lag-
rum, som tillåter patruller vittna i egen sak, men
att det ty värr hörer till den menskliga ofullkomlig-
heten, att en tidning icke kan hinna meddela allt
som händer och sker här i verlden. Ensamt under
sednare hälften af December månad lära ej mindre
än åtta mål förevarit hos polisen, hvilka angått per-
soner, som blifvit fasttagne af patrullkarlar för det de,
enligt rapport, skola öfverfallit dem, men de flesta
af den beskaffenhet, att de anklagade blifvit af poli-
sen lösgifne.
2:0 Då man med anledning af den föregående på-
stötningen i Biet, hvarpå Minerva alluderar, möjligen
kan gissa på hvilket mål der syftas, så få vi äran
nämna, att slottsrättens protokoll i det målet ännu
icke kommit oss tillhanda. Annars förekomma utan
tvifvel i den saken omständigheter, hvilka äro nog
märkvärdiga, för att de kunde förtjena att göras till
föremål för några kommentarier. Det begaf sig nem-
ligen, en dag i veckan före jul, sent inpå aftonen,
att en person, som annars är känd för ett mycket
ordentligt lefnadssätt och måttlighet, hade varit i ett
aftonlag, der en namnsdag firades med pokulerande,
var nog obetänksam att intaga långt mer än han
tålde vid, och Minerva vet nog hvad det vill säga.
Följden var, att när han skulle gå hem, blef han på
vägen alltmera oredig, och föll slutligen omkull vid
sin egen port, i ett nära sanslöst tillstånd. Några
ögonblick derefter kom patrullen och hjelpte upp ho-
nom; men i stället att, enligt hans begäran, såsom
vittnen intygat, :förhjelpa honom in i huset, afförde
de honom till kasernen, transporterade honom om
morgonen till häktet, och rapporterade, att han, vid
tillfället då han anhölls, gifvit den ene en örfil. O-
aktadt nu patrullkarlarne uppgålfvo, att mannen, då
de träffade på honom, var så redlös, att han, såsom
deras ord föllo, hade varit att anse såsom halfdöd,
hvilket lemnar ett tydligt bevis, att han ensam svår-
ligen kunde begå något våld på tvänne beväpnade
soldater, och fastän han är bofast och har ett yrke
i staden, kunde herr polismästaren Berg likväl icke
lösgifva honom ur häkten, utan remitterade målet till
Slottsrätten, hvarest det egentligen märkvärdiga afsa-
ken är att hemta. Såväl rapporten, som polisproto-
kollet, innehålla nemligen sammanstämmande, att det
förmenta våldet, d. v. s. örfilarnas tilldelande, föröf-
vades vid tillfället då den anklagade anhölls. Men
när målet kom till Slottsrätten, hvarest den anklagade
hade uppkallat vittnen, som vederlade patrullens ut-
sago om våldet, så begaf det sig helt oförmodadt, att
patrullkarlarnes berättelse lydde annorlunda, och de
påstodo nu, att det icke var vid anbållningstillfälet,
utan på ett annat ställe under vägen t:ll kassernen,
som den anklagade hade öfverfallit dem. Det är klart,
att detta låter ännu mycket orimligare, då han redan
var i deras händer. Också, efter litet noggrannare
förhör af Slottsrätten, modifierade den patrullkarlen,
som skulle fått örfilen, sin utsago i så måtto, att han
medgaf, det ingenting, som kunde anses för våld, blif-
vit honom tillfogadt, och på denna grund frikändes
den anklagade för angifvelsen, men bötade för öfver-
lastadt tillstånd och oqvädinsord, emedan han medgaf,
att han hade yttrat orden: hvad viljen j mig, svin-
hundar? Man torde finna, att det skulle blifva ett
ranska beqvämt sätt att få fast personer, utan någon
nöjlighet att de kunna värja sig för ett begånget våld,
ym en part, som sjelf enligt lag får vittna der ej an-
Ira varit tillstädes, men finner sin angifvelse veder-
agd af vittnen, endast behöfver förändra sin uppgift
lerhän, att våldet skett på annat ställe än angitfvelsen
örst upptager och sedan gå ed derpå. En sådan 0o-
)estämdhet i uppgifter bör dock, i vår tanka, vara
10g att underkänna hans utsago dess vittnesgiltighet.