Det är starkt och godt kaffe,, yttrade en, aså att man knappt får dricka mer än en kopp-) Det kommer så tätt på,, yttrade en annan, detacherad röst. Man blef dock i ordning. Har,, började mamsell Gallsten och bet en bit al sockerbiten (ty hon drack alltid, för helsans skull, på bit), har någon hört något om den der underlige majoren Pistolsvärd, som för många år sedan tog upp en lindansarepojke, der borta vid Sumpmyra? Har någon hört hur den der pojken artat sig? Jaha, han har blifvit prest, tror jag,, yttrade borgmästarinnan; det måtte vara en hygglig prest den.n Åh ja, en rätt hygglig persedel, min lilla, goda fru borgmästarinnar, fortfor mamsellen. För omkring ett år sedan skickade han ner en Stockholmsjungfru, ett elakt och gement stycke, till sina fosterföräldrar, och befallde dem —, ja mitt herrskap, befallde majoren och fröken, det gamla våpet —, att behandla henne som hon varit af bättre folk; och de voro så rädda för den der pojken, att de rättade sig efter hans befallningar. Hade jag varit som gubben, så hade jag kört menniskan på dörren, och förbjudit herr Stensson, eller hvad han heter, att någonsin komma på min tröskel. — ,Ja, det är förskräckligt, att man kan vara så svag för en landstrykare till pojke, som man tar upp på vägenlp suckade fiskalskan Fingerqvist och såg gudnådelig ut. Nå, vidare,, bad borgmästarinnan, vidare mamsell Gallsten! Jo, vidare, mitt herrskap! fortfor mamsellen, ;vidare uppfostrade de det trollet och lärde henne spela på klaver och tala franska — ha ha hal —, en sådan der tala franskal Jo, det är just schiärment, sade rådmanskan Klenqvist och slog en knyck på nacken; det är obegripligt, huru oförskämd en sådan en kan vara.