ret HH -—--—-—-—-— oo ——— VIIL UPPFOSTRAN. Theodora hade kommit, och oaktadt all fröken Emerentias skarpsynthet och hennes begär. att få reda på den stackars flickans fel, så måste. hon dock erkänna, att hon var en god, oskuldsfull varelse, och att hon såg rätt nätt utr; detta var dock det längsta, fröken kunde få sig till att gå, då hon skulle yttra sig om Theodoras utseende. Fröken hade nemligen den lilla egenheten (många andra dela den med henne) att gerna erkänna alla en qvinnas förtjenster; men hon hade ytterst svårt alt få sig till att medgifva, att ett fruntimmer var vackert; hon går väl an —, hon är som folket är mest —, hon ser rätt nätt ut —, det var alla de loford i den delen, den goda fröken kunde bestå. Majoren var deremot alldeles förtjust och blef som ung på nytt; Theodora var hans beständiga samtalsämne, och det behöfdes hela frökens verkligen moderliga Omsorg för den presumtiva sonhustrun, att ej tröttna vid majorens prat, som nu syntes lika envist, Som förut historierna öfver finska fälttåget. . ; Theodora skall lära siz musik, sade en gång majoren, vill du det, Theodora lilla ?, Ja, herr major; men magister Stenson sade mig, att jag ej skulle flyga öfver mitt stånd — och jag är en fattig timmermansdotter. Ja ja, det var då det, yttrade majoren i sin vishet; vmen Ludvig ser gerna att du lär dig spela; Ludvig tycker mycket om musik och du gör honom en glädje — vill du det, barn lilla?