ret HH -—--—-—-—-— oo ———
VIIL
UPPFOSTRAN.
Theodora hade kommit, och oaktadt all fröken
Emerentias skarpsynthet och hennes begär. att få
reda på den stackars flickans fel, så måste. hon
dock erkänna, att hon var en god, oskuldsfull
varelse, och att hon såg rätt nätt utr; detta var
dock det längsta, fröken kunde få sig till att gå,
då hon skulle yttra sig om Theodoras utseende.
Fröken hade nemligen den lilla egenheten (många
andra dela den med henne) att gerna erkänna
alla en qvinnas förtjenster; men hon hade ytterst
svårt alt få sig till att medgifva, att ett fruntim-
mer var vackert; hon går väl an —, hon är
som folket är mest —, hon ser rätt nätt ut —,
det var alla de loford i den delen, den goda fröken
kunde bestå.
Majoren var deremot alldeles förtjust och blef
som ung på nytt; Theodora var hans beständiga
samtalsämne, och det behöfdes hela frökens verk-
ligen moderliga Omsorg för den presumtiva son-
hustrun, att ej tröttna vid majorens prat, som
nu syntes lika envist, Som förut historierna öfver
finska fälttåget. . ;
Theodora skall lära siz musik, sade en gång
majoren, vill du det, Theodora lilla ?,
Ja, herr major; men magister Stenson sade
mig, att jag ej skulle flyga öfver mitt stånd —
och jag är en fattig timmermansdotter.
Ja ja, det var då det, yttrade majoren i sin
vishet; vmen Ludvig ser gerna att du lär dig spela;
Ludvig tycker mycket om musik och du gör ho-
nom en glädje — vill du det, barn lilla?