— ———— —— LL — Den kungliga teatern. Tapeten är en liter enakts bagatell från fransyskan, som gafs i går af ton. för andra gången. En gammal skröplig farfa vill gifta bort sin unga sonson med en gammal men mycket rik fröken, Grandpr; men Mr Felix som nätt och jemnt tyckes hafva trampat u barnskorna, är långt mera betagen i: sin vackr: kusin, en liten 46:årig ros, som uppväxt i farfadrens hus, och beslutar att på något behändig sätt göra sig af med den gamla fröken. Härtil får nu en gammal tapet, försedd med historiemålningar tjena till medel, på det sättet, att Hr Felix låter göra sin brudgumsklänning deraf, samt icke allenast presenterar sig för den gamla fästmör såsom en komplett narr, utstyrd med den persi ska konungen Darii bild på ryggen och divers andra kontrefejer af hans kungliga harem på brö stet, sidorna och magen, utan han förklarar äfver bruden helt kort och godt, att han ämnar låt: göra henne en robe i samma smak, försedd mer ett förtjusande landskapsstycke, jemte en liter sjö med gäss och ankor uti, öfver hvilket all hon blir så förskräckt, att hon ger sin unga adoni: på båten, hvaremot den lilla kusinen passar pi och accepterar honom med nöje. Ehuru en a de största obetydligheter, som varit framme pi scenen, hemtade dock detta lilla stycke ett viss intresse af eleven M:ll Österbergs verkligen utmärk naiva och, man kan till och med tillägga, qvick spel uti den lilla kusinens roll, hvilken annars sig sjelf är ingenting. Denna M:ll Österberg tyc kes endast vara omkring fjorton år gammal, mel förråder stora anlag. Äfven eleverne MN Frisch man, såsom den gamla fröken, Hr Svartz, såson Felix och Kinnmanson den yngre, såsom be tjent, son af Hr Lars Kinnmanson, gjorde sin sal icke illa. Lifvets skola gafs äfven i går för tredje gån gen. Oaktadt den onaturliga öfverspänning, hvar med slutet af detta stycke är behäftadt, och son förmodligen måtte komma deraf, att förf. ansett si böra följa den gamla säågans innehåll, ser ma dock gerna Fru Hjortsbergs. och Hr Dahlqvist ypperliga spel deruti, mer än en gång. Fru Hjorts berg har ett ganska svårt parti att utföra i anse ende till de många olika lidelser hennes kän slor hafva att genomgå, och hon gör det me natursanning, som nästan icke lemnar rum fö någon anmärkning, men vid flera tillfällen väcke verklig beundran. Hvad Hr Dahlqvist beträffar så har Aftonbladet i allmänhet kanske varit någo sparsammare än andra tidningar, i loford åt den ne skådespelare. Så t. ex. har det förefallit oss såsom om Hr Dahlqvist någongång it. ex. i fröker de Belle Isle, icke uppfattat sin roll från en all deles riktig synpunkt; något som ej behöfver för ringa den förstjenst han äger i många andra roller