irancs5, och hvarje följande ärs atminstone bka myc-
ket; priset på jorden är 800,000 francs, att betalas
på 40 år, hvilket visserligen är ganska billigt; men
deremot skall också allting anskaffas, ty distriktets
befolkning belöper sig ej till mer än ett tusen eller
tolfhundrade indianer och mestizer, man måste an-
lägga hamn och stad, göra en chausså från Santo
Thomas till Montagua, uthugga skogen samt uppodla
det öde landet, och det i ett tropiskt klimat, om
hvars verkningar på Europter man ännu ej förvärfvat
tillräcklig erfarenhet. Sällskapet vill utföra så myc-
ket sem möjligt genom Indianer och blott låta Eu-
ropter leda dessa, och dess första expedition skall ej
bestå af mer än trettio personer, hvilka skola förbe-
reda de följande expeditionernas utkomst. Sällskapets
första kolonisationer äro beräknade på att lätta han-
deln med Guatemala, och detta är äfven orsaken,
hvarför de Puydt icke, såsom ursprungligen var äm-
nadt, köpte landsträckor i Vera-Paz, utan valde Santo
Thomas och trakten omkring Montagua, emedan va-
rorna från kusten till Guatemala måste gå härigenom.
Denna del af planen är ganska god, ty den nu be-
fintliga varuvägen till Guatemala är så beskaffad, att
den måste öfvergifvas, så snart det belgiska sällskapet
inrättat sin, till vatten och lands, till Guatan vid
Montagua, och det är intet tvifvel underkastadt, att
ju en betydande afsättningsväg för belgiska produk-
ter derigenom öppnas, Sedermera kan landet blifva
odladt, men öfverstens sangviniska förhoppningar, att
Belgien derifrån skulle kunna hemta alla sina kolo-
nialvaror och drifvd en handel af 460 millioner francs
med Guatemala, höra till det slags drömmar, åt
hvilka stiftare af kolonier vanligtvis öfverlemna sig.
Utomdess äro de positiva utsigterna till vinst af Santo
Thomas goda nog, ty den närvarande handeln på
vestra kusten bestiger sig till 24 millioner francs,
och denna måste ovilkorligen komma att koncentrera
sig i Santo Thomas. Så till vida har saken rationell
grund. Transporten af denna massa af varor, äfven-
som de derför nödiga etablissemangerna, skola ännu
länge taga alla sällskapets tillgångar i anspråk, men
också sedermera lätta åkerbrukets införande, emedan
de oundvikligen skola ditlocka en mängd menniskor,
hvilka först behöfva trädgårdsskötsel och sedan åker-
bruk. Man kan ej hoppas, att Europeer skola kunna
idka åkerbruk annat än i bergstrakterna, och dess
idkande med fördel derstädes förutsätter väganlägg-
ningar och mycket annat, som drager lång tid. Det
angelägnaste är anläggningen af handelsvägen och ne-
derlaget i Santo Thomas, och att dessa komma till
stånd kan knappt betvifias, ty några stora kapitali-
ster hafva garanterat de för den första expeditionen
erforderliga 300,000 francs; de äro derföre nödsaka-
de att fortsätta kolonisationen, emedan alla deras
förskotter annars ginge förlorade.
— ÅFRÄTTNING I ÖSTINDIEN. Engelska tidskrif-
ten Bentleys Miscellanies innehåller följande berät-
telse om en sådan: En hinduisk chef, vid namn
Dervallah-Surhat, som i engelska armeen hade befä-
let öfver några infödda hjelptrnpper, anklagades att
hafva förrådt Engelsmännen, med pvilka han marche-
rade såsom vän och bundsförvandt. Han visade myc-
ken rörelse under anklagelseaktens uppläsning; men
då domen upplästes återtog han sin fasta och orörliga
ställning. Vid dessa ord i domen: Den dömde skall
läggas framför mynningen af en kanon, laddad med
drufhagel,och dö på det sättet, kastade han en tri-
umferande blick på sina vänner och gamla krigskam-
rater, hvilka ryste vid tankan på det öde, som vän-
tade honom. Den engelske generalen var mycket rörd
och Surhat den ende af alla, som var lugn.
Man marcherade till afrättsplatsen, dit den dömde
gick mellan soldaternes leder. Man ställde honom
på ett visst afstånd från truppens medelpunkt. Der
fanns ingen likkista att mottaga kroppen, ingen vän
att bortföra den. Det hade också varit onödigt, ty
man hade förussett, att han skulle blifva skjuten i
stycken, och beräknat att hans skingrade qvarlefyor
skulle blifva till föda åt vilddjur och roifoglar.
Trupperna bildade en carr, öppen på en sida. I
medelpunkten ställdes en kanon, och anspannet drog
sig hastigt bakom lederna. Fången befalldes att gå
fram, han gjorde det med långsamma och fasta steg.
Profossen tog ett tåg, för att dermed fastbinda den
dömde vid kanonen. Då Surhat säg detta, begärde
han genast den nåden att ej blifva bunden, hvartill
generalen samtyckte. Fången vände sig då till ho-
nom och gjorde en ätbörd af erkänsla, gaf, på euro-
peiskt sätt, profossen en handtryckning samt framgick,
sedan han mottagit dennes med konvulsivisk röst gifna :
anvisningar, till det fruktansvärda dödsverktyget, tryck-:
te sin kropp mot mynningen, omfattade kanonen med :
armarne, kastade ännu en blick omkring sig och ned-!!
lutade hufvudet.... I samma ögonblick gafs sig-)
nalen, en blixt, ett rökmoln, ett dunder, som gen-:
ljuder i bergen omkring, tillkännagåfvo att allt var slut ! j
Några bloddroppar, några strödda lemningar, knapt i
igenkännbara att hafva tillhört en menniskokropp, sej
der allt hvad som återstod af denne krigare. (
— FORNLEMNINGAR 1 ÖENTRAL-ÅMERIKA. I Phi-l!
ladelphia afvaktar man utgifvandet af ett nytt verk,
hvilket tros komma att sprida mycket ljus öfver Cen-
tral-Amerikas äldre historia. Det är författadt af en
hr Norman. som nyligen återkommit från detta land
sedan han undersökt det noggrannare och till större
utsträckning, än någon föregående resande. Han be-
skrifver den förstörda staden Chi-cheu, bland hvilkensS
I
E
j
f
!t
ofantliga lemningar — tempel, pyramider, hus och
palatser — han vandrade i fem dagar. Indianerne!
betraktade honom med förvåning, men bland deml
anns ingen tradition, icke ens en aning om hvadj)Ss
olk, som bebott den nu öde staden. Der finnas rui-
ner af ett rempel, 450 fot långt, en pyramid, 220 fot 1
ög, oräkneliga pelare kringströdda eller ännu upp-9
ättstående, stora och präktiga byggnader, alla af hug-9
sen sten, med prydnader och en stil, som likna deti2
samla Egyptens. Norman säger, att denna stad måä-
te hafva varit on af de största i verlden. h
— Den berömde dansören Festris har nyligen
flidit, 83 år gammal. Hans fader plägade säga, att
let ej fanns mer än tre stora män i Europa: konun-
en i Preussen (Fredrik IT), Voltaire och han. Dål
n
d
i
o : , sal 1; d
onen en gång, i trots af konungens uttryckliga be- la
illning, vägrade dansa, sade fadren: Olycklige! vill fö
u då brouillera huset Bourbon med huset Vestris?
— EN FATTIG KONSTÄLSKARE. En gubbe i Sout-
ampton, som födde sig med att plocka ben, varse-
lef för kort tid sedan i ett bodfönster ett styckel,
ammal väf, som utgjorde en del af en tafla, ochj?
varpå ännu syntes hufvudet af en oxe, hyilket var j
allt af hål och illa medfaret. Han frågade priset pål,
aAflean huillat var NP Rdr. anh arkixsd oc att käns dan! 2