irancs5, och hvarje följande ärs atminstone bka mycket; priset på jorden är 800,000 francs, att betalas på 40 år, hvilket visserligen är ganska billigt; men deremot skall också allting anskaffas, ty distriktets befolkning belöper sig ej till mer än ett tusen eller tolfhundrade indianer och mestizer, man måste anlägga hamn och stad, göra en chausså från Santo Thomas till Montagua, uthugga skogen samt uppodla det öde landet, och det i ett tropiskt klimat, om hvars verkningar på Europter man ännu ej förvärfvat tillräcklig erfarenhet. Sällskapet vill utföra så mycket sem möjligt genom Indianer och blott låta Europter leda dessa, och dess första expedition skall ej bestå af mer än trettio personer, hvilka skola förbereda de följande expeditionernas utkomst. Sällskapets första kolonisationer äro beräknade på att lätta handeln med Guatemala, och detta är äfven orsaken, hvarför de Puydt icke, såsom ursprungligen var ämnadt, köpte landsträckor i Vera-Paz, utan valde Santo Thomas och trakten omkring Montagua, emedan varorna från kusten till Guatemala måste gå härigenom. Denna del af planen är ganska god, ty den nu befintliga varuvägen till Guatemala är så beskaffad, att den måste öfvergifvas, så snart det belgiska sällskapet inrättat sin, till vatten och lands, till Guatan vid Montagua, och det är intet tvifvel underkastadt, att ju en betydande afsättningsväg för belgiska produkter derigenom öppnas, Sedermera kan landet blifva odladt, men öfverstens sangviniska förhoppningar, att Belgien derifrån skulle kunna hemta alla sina kolonialvaror och drifvd en handel af 460 millioner francs med Guatemala, höra till det slags drömmar, åt hvilka stiftare af kolonier vanligtvis öfverlemna sig. Utomdess äro de positiva utsigterna till vinst af Santo Thomas goda nog, ty den närvarande handeln på vestra kusten bestiger sig till 24 millioner francs, och denna måste ovilkorligen komma att koncentrera sig i Santo Thomas. Så till vida har saken rationell grund. Transporten af denna massa af varor, äfvensom de derför nödiga etablissemangerna, skola ännu länge taga alla sällskapets tillgångar i anspråk, men också sedermera lätta åkerbrukets införande, emedan de oundvikligen skola ditlocka en mängd menniskor, hvilka först behöfva trädgårdsskötsel och sedan åkerbruk. Man kan ej hoppas, att Europeer skola kunna idka åkerbruk annat än i bergstrakterna, och dess idkande med fördel derstädes förutsätter väganläggningar och mycket annat, som drager lång tid. Det angelägnaste är anläggningen af handelsvägen och nederlaget i Santo Thomas, och att dessa komma till stånd kan knappt betvifias, ty några stora kapitalister hafva garanterat de för den första expeditionen erforderliga 300,000 francs; de äro derföre nödsakade att fortsätta kolonisationen, emedan alla deras förskotter annars ginge förlorade. — ÅFRÄTTNING I ÖSTINDIEN. Engelska tidskriften Bentleys Miscellanies innehåller följande berättelse om en sådan: En hinduisk chef, vid namn Dervallah-Surhat, som i engelska armeen hade befälet öfver några infödda hjelptrnpper, anklagades att hafva förrådt Engelsmännen, med pvilka han marcherade såsom vän och bundsförvandt. Han visade mycken rörelse under anklagelseaktens uppläsning; men då domen upplästes återtog han sin fasta och orörliga ställning. Vid dessa ord i domen: Den dömde skall läggas framför mynningen af en kanon, laddad med drufhagel,och dö på det sättet, kastade han en triumferande blick på sina vänner och gamla krigskamrater, hvilka ryste vid tankan på det öde, som väntade honom. Den engelske generalen var mycket rörd och Surhat den ende af alla, som var lugn. Man marcherade till afrättsplatsen, dit den dömde gick mellan soldaternes leder. Man ställde honom på ett visst afstånd från truppens medelpunkt. Der fanns ingen likkista att mottaga kroppen, ingen vän att bortföra den. Det hade också varit onödigt, ty man hade förussett, att han skulle blifva skjuten i stycken, och beräknat att hans skingrade qvarlefyor skulle blifva till föda åt vilddjur och roifoglar. Trupperna bildade en carr, öppen på en sida. I medelpunkten ställdes en kanon, och anspannet drog sig hastigt bakom lederna. Fången befalldes att gå fram, han gjorde det med långsamma och fasta steg. Profossen tog ett tåg, för att dermed fastbinda den dömde vid kanonen. Då Surhat säg detta, begärde han genast den nåden att ej blifva bunden, hvartill generalen samtyckte. Fången vände sig då till honom och gjorde en ätbörd af erkänsla, gaf, på europeiskt sätt, profossen en handtryckning samt framgick, sedan han mottagit dennes med konvulsivisk röst gifna : anvisningar, till det fruktansvärda dödsverktyget, tryck-: te sin kropp mot mynningen, omfattade kanonen med : armarne, kastade ännu en blick omkring sig och ned-!! lutade hufvudet.... I samma ögonblick gafs sig-) nalen, en blixt, ett rökmoln, ett dunder, som gen-: ljuder i bergen omkring, tillkännagåfvo att allt var slut ! j Några bloddroppar, några strödda lemningar, knapt i igenkännbara att hafva tillhört en menniskokropp, sej der allt hvad som återstod af denne krigare. ( — FORNLEMNINGAR 1 ÖENTRAL-ÅMERIKA. I Phi-l! ladelphia afvaktar man utgifvandet af ett nytt verk, hvilket tros komma att sprida mycket ljus öfver Central-Amerikas äldre historia. Det är författadt af en hr Norman. som nyligen återkommit från detta land sedan han undersökt det noggrannare och till större utsträckning, än någon föregående resande. Han beskrifver den förstörda staden Chi-cheu, bland hvilkensS I E j f !t ofantliga lemningar — tempel, pyramider, hus och palatser — han vandrade i fem dagar. Indianerne! betraktade honom med förvåning, men bland deml anns ingen tradition, icke ens en aning om hvadj)Ss olk, som bebott den nu öde staden. Der finnas ruiner af ett rempel, 450 fot långt, en pyramid, 220 fot 1 ög, oräkneliga pelare kringströdda eller ännu upp-9 ättstående, stora och präktiga byggnader, alla af hug-9 sen sten, med prydnader och en stil, som likna deti2 samla Egyptens. Norman säger, att denna stad måäte hafva varit on af de största i verlden. h — Den berömde dansören Festris har nyligen flidit, 83 år gammal. Hans fader plägade säga, att let ej fanns mer än tre stora män i Europa: konunen i Preussen (Fredrik IT), Voltaire och han. Dål n d i o : , sal 1; d onen en gång, i trots af konungens uttryckliga bela illning, vägrade dansa, sade fadren: Olycklige! vill fö u då brouillera huset Bourbon med huset Vestris? — EN FATTIG KONSTÄLSKARE. En gubbe i Soutampton, som födde sig med att plocka ben, varselef för kort tid sedan i ett bodfönster ett styckel, ammal väf, som utgjorde en del af en tafla, ochj? varpå ännu syntes hufvudet af en oxe, hyilket var j allt af hål och illa medfaret. Han frågade priset pål, aAflean huillat var NP Rdr. anh arkixsd oc att käns dan! 2