ende fartygs uttagande: i sanning ett besynnerligt arrangement på en flottstation, och som, i händelse af ett hastigt påkommande behof att utrusta flottan, synes vara temligen betänkligt. NERE nn Vi nämnde i går efter Skånska Correspondentens uppgift, att doktor Reuterdahl utgått ur Skånska nationen i Lund, sedan professor Thomander blifvit vald till Inspektor för denna nation. Deraf kan man sehvad partiifvern kan verka äfven på fromma själar. Corresspondentens artikel, som är insänd, och hvari detta förekommer, kan förtjena att meddelas in extenso: Enär Regeringen nyligen förordnat Bibliothekaren Dr Reuterdahl att under professoren Dr Thomanders vistande i hufvudstaden företräda hans ställe i revisionen af Lunds universitets konstitutioner, har det konsörvativa elementet i denna revision vunnit en betydlig förstärkning. Som bekant är, har Hr Reuterdahl omfattat den stationärt patriarkaliska åsigten af så väl högre som lägre undervisningsverk och han kommer således ofelbart att nitälska för bibehållandet af en mängd fornakademiska inrättningar och föråldrade former, som tidehyarfyet vuxit ifrån, och hvilka Hr Thomander säkerligen ej skonat, om han sjelf kommit att revidera de gamla styrelselagarne. Suppleanten är imedlertid en energisk man i sätt slägte och hans förordnande torde varasignifikant nog, efter som han äfven å högre ort måste vara känd såsom den ordinarie ledamotens förklarade antipod ialla frågor som röra stat, kyrka och allmänna bildningsanstalter. Utgången på sätt och vis från samma skola och länge arbetande gemensamt i samma vetenskapligt liberala riktning, hafva de båda frejdade teologerna i en sednare tid så betydligt afvikit ifrån hyarandra, att deras äsigter numera nästan aldrig räkas. Till en början var det en, som det syntes, obetydlig praktisk fråga, som söndrade dem, men denna söndring var blott ett mera i ögonen fallande, partielt uttryck af deras diametra t motsatta tendenser i det hela. Hr Thomanders eklatanta förklaring för nykterhetsreformen i Sverige blef liksom signalen till formlig boskilnad dem emellan, ty Hr Reuterdahl dröjde ej länge att genom sitt famösa anfall möt. samma reform förklara den gamla firman för upplöst. Allt ditintills förstod mängen ej att urskilja de båda faktorerna i teologisk qvartalsskrift, utan, ehuru skarpt olika deras idter redan der äro utpreglade, sammanblandade man dock esomofta t den Lutherskt stränge, positive och obeveklige Thomander med den mera flytande, negative och obestämde Reuterdahl. Efter ofyannämnde schism var dock ingen sådan förvexling mera möjlig. Hvar och en började nu inse huru betydligt de divergerade från hvarandra i alla tidehvarfvets vitalfrågor. Under det den förre var liberal och tillhörde rörelsepartiet i politiskt hänseende, men deremot var afgjordt konservativ i kyrkligt, kunde ingen på en gång vara mera stillastående i politiken och mindre vän af den gamla substantiela folktron än den sednare. sigten af statens lif och utveckling är således -på båda sidor alldeles inverterad mot den af församlingens, och deraf lärer det väl bero att den enes position i samhället är så alldeles olika den andres. Hr Thomander, som i nykterhetsfrågan framstod såsom en folkets man, har sedan alltjemnt förfäktat folkets sak. Hr Reuterdahl deremot, som i afseende på denna folkangelägenhet gaf sig karakteren al kontemplativ förnämhet och overksam criticism, har sedan blifvit alltmera impopulär. Den förre eger för närvarande nationens och ungdomens sympatier, den sednarc prelaturens, aristokratiens och gubbarnes. För Hr Reuterdahl är folkskolan en öfverflödsvara, läseriet en galenskap och nykterheten en förargelse. Hr Thomander blyges deremot lika litet för benämningen af läsareprest som för den af folkupplysare och ,reformist, liksom det är hans lust att förödmjuka den inbilska adeln och det högre maktlystna presterskapet. Huru den förre skall kunna pföreträda den sednares ställe i revisionen af de akademiska konstitutionerna, är således mindre begripligt, och det vittnar onekligen om en egen takt. hos vederbörande, att i ett sådant utskott insatta en person, hvars tillgöranden naturligtvis skola gå derpå ut, att motarbeta de ideer, som Hr Thomander bekänner och hvilka han redan offentliggjort i det förslag till nya universitetslagar han från trycket utgifvit. — Hr Reuterdahl synes äfven sjelf inse och erkänna den motsättning, hvari han står till Hr Thomander; ätminstone kan man svårligen finna någon annan ;yekelsegrund till Hr Reaterdahls utträdande ur Skånska nationen