de frie; och likväl påstå desse frie heter det,
att det oerhördt öfverlägsna antalet utgör ett
kotleri, men rabulisterna utgöra nationen.
Biet påstår vidare, att nästan hvarje verk-
lig statsman vid riksdagarne uppträder på den
konservativa sidan, och i riktningen af mode-
rat och konservatift reformerande idter. Så
bar det skett alltsedan 4809. Endast en och
annan borgare, som hemtar sin bildning ur
Aftonbladet, en och annan bonde, som i anse-
ende till ovanan vid offentligt pris, fann sig
enchanterad af att smickras och fjäsas af Af-
tonbladet, gjorde 4833 och 4840 derifrån ett
undantag. Hela den redbara riksdagsmanna-
bildningen, som förstod frågorna, var — det-
samma som landets regering — konservaliv.
Den protesterade mot de fria Och likväl,
utropar Biet, utgör hela den massan af lan-
dets bildning, som vid riksdagarne represente-
rats sedan 413809, ett kotteri. Biet påstår, att
alla som hafva ett anseende såsom sjelfstän-
diga tänkare i politiska, ekonomiska, litterära
eller artistiska ämnen, vända sig till de kon-
servativa bladen, då de vilia i någon fråga
uttala sina åsigter; säger att dessa skulle
blygas, att skrifva ett enda ordidet blad, som
skryter af att gälla såsom en organ af ma-
loritetens tinkesätt; och utropar: likväl äro
dessa blad kotteri-tidningar !
Genom alla dessa prunkande satser tror
Biet sig hafva visat, att hvad man kallat kot-
teriy utgör, hvarken mer eiler mindre än den
ezgenlliga kärnan nemligen den bildade, sjelf-
tänkande, af den fria tidningsvisdomens små
skolmästare oberoende, delen af nationen —
den del, som har något att säga och på hvars
omdöme det ligger någon vigt. Det är, sä-
ger det, väl ändock denna del af svenska
folket, som i sista rummet bestämmer och af-
gör: armarne verka det visserligen icke. Biet,
som medaifver, att sådant kunde visst gå ani
Agne Skjafarbondes elier Styrbjörns eller Hät-
tebrödernes tid, påstår alt nu armarnes tid
är förbi., Det är intelligensen, som styrer
veriden, och den styrer äfven, säge hvad man
vill, Sverige! Det är godt och väl, fortfar
Biet, att Sven Sylman och Jöns Borstbinda-
re och Hans Klacklappare sitta med sitt Af-
tonblad i hand på någon källare i Trosa eller
Falsterbo och öfverlägga om statens öden; men
det gör hvarken till eller från. Iett ögonblick
af revolutionsyra kunna deras armar vara vig-
tiga, men en sådan framkallas icke mer hos
oss al någon nationens man. Biet säger vi-
dare ånyo för bättre minnes skull: Intelligen-
sen är den enda vigtiga makt numera, och
den, som har denna makt på sin sida, han är
ofvanpå. Det uppmanar ock rent af de frie,
att räkna öfver huru stor andel deraf de haf-
va i sitt led, och vill sedan hålla vidräkning,
hvilketdera som skäligen bör heta ,kotteriv
och minoritet,, de konservativas djupa och
gedigna led eller de skäligen lättvigtiga tirail-
lörerne på den fria sidan. Hufvedresultatet
häraf och hvad artikelförfattaren egentligen skall
söka bevisa, är, att den fria pressen begagnar ett
eget och falskt språkbruk, samt kallar hela
den delen af folket, sem enligt lag aktar och
ärar sin konung, devuerad; hela den del som
vill kloka och lugna reformer utan omstört-
ningar, reaktionär; och hela den del som be-
finner sig på samhällsförfattningens sida ett
kotterin, 0. S. V.
Hela den långa kedja af utgjutelser, hvari-
från vi gjort dessa utdrag, har på en gång så
mycket tycke af ett vanligt marknadsskryt,
och förråder tillika iden spasmodiska ansträng-
ningen en så illa dold ängslan, att den i och
för sig sjelf, och om inga serskilda biomstän-
digheter dervid vore att iakttaga, endast för-
tjenade att bemötas med medlidande eller löje.
Hvilketdera man vill betrakta, autingen glömskan
af vederbörandes flera nederlag vid sista riksdag
eller det tillgjorda förakt, som kastas majorite-
ten af borgare- och bondestånden vid sista
riksdag i ansigtet, att kalla dem, som ej dela-
de Biets läror, för en och annan borgare, en
och annan bonde, som funnit sig enchanterad
af att smickras och fjäsas af Aftonbladet
och att hedra den förra af dessa majoriteter
med de vackra tillnamnen Sven Sylman och
Jöns Borstbindare och Hans Klacklappare, der-
före att de hemta sitt bröd från industriella
yrken och icke från sådana emolumenter, som
