de frie; och likväl påstå desse frie heter det, att det oerhördt öfverlägsna antalet utgör ett kotleri, men rabulisterna utgöra nationen. Biet påstår vidare, att nästan hvarje verklig statsman vid riksdagarne uppträder på den konservativa sidan, och i riktningen af moderat och konservatift reformerande idter. Så bar det skett alltsedan 4809. Endast en och annan borgare, som hemtar sin bildning ur Aftonbladet, en och annan bonde, som i anseende till ovanan vid offentligt pris, fann sig enchanterad af att smickras och fjäsas af Aftonbladet, gjorde 4833 och 4840 derifrån ett undantag. Hela den redbara riksdagsmannabildningen, som förstod frågorna, var — detsamma som landets regering — konservaliv. Den protesterade mot de fria Och likväl, utropar Biet, utgör hela den massan af landets bildning, som vid riksdagarne representerats sedan 413809, ett kotteri. Biet påstår, att alla som hafva ett anseende såsom sjelfständiga tänkare i politiska, ekonomiska, litterära eller artistiska ämnen, vända sig till de konservativa bladen, då de vilia i någon fråga uttala sina åsigter; säger att dessa skulle blygas, att skrifva ett enda ordidet blad, som skryter af att gälla såsom en organ af maloritetens tinkesätt; och utropar: likväl äro dessa blad kotteri-tidningar ! Genom alla dessa prunkande satser tror Biet sig hafva visat, att hvad man kallat kotteriy utgör, hvarken mer eiler mindre än den ezgenlliga kärnan nemligen den bildade, sjelftänkande, af den fria tidningsvisdomens små skolmästare oberoende, delen af nationen — den del, som har något att säga och på hvars omdöme det ligger någon vigt. Det är, säger det, väl ändock denna del af svenska folket, som i sista rummet bestämmer och afgör: armarne verka det visserligen icke. Biet, som medaifver, att sådant kunde visst gå ani Agne Skjafarbondes elier Styrbjörns eller Hättebrödernes tid, påstår alt nu armarnes tid är förbi., Det är intelligensen, som styrer veriden, och den styrer äfven, säge hvad man vill, Sverige! Det är godt och väl, fortfar Biet, att Sven Sylman och Jöns Borstbindare och Hans Klacklappare sitta med sitt Aftonblad i hand på någon källare i Trosa eller Falsterbo och öfverlägga om statens öden; men det gör hvarken till eller från. Iett ögonblick af revolutionsyra kunna deras armar vara vigtiga, men en sådan framkallas icke mer hos oss al någon nationens man. Biet säger vidare ånyo för bättre minnes skull: Intelligensen är den enda vigtiga makt numera, och den, som har denna makt på sin sida, han är ofvanpå. Det uppmanar ock rent af de frie, att räkna öfver huru stor andel deraf de hafva i sitt led, och vill sedan hålla vidräkning, hvilketdera som skäligen bör heta ,kotteriv och minoritet,, de konservativas djupa och gedigna led eller de skäligen lättvigtiga tiraillörerne på den fria sidan. Hufvedresultatet häraf och hvad artikelförfattaren egentligen skall söka bevisa, är, att den fria pressen begagnar ett eget och falskt språkbruk, samt kallar hela den delen af folket, sem enligt lag aktar och ärar sin konung, devuerad; hela den del som vill kloka och lugna reformer utan omstörtningar, reaktionär; och hela den del som befinner sig på samhällsförfattningens sida ett kotterin, 0. S. V. Hela den långa kedja af utgjutelser, hvarifrån vi gjort dessa utdrag, har på en gång så mycket tycke af ett vanligt marknadsskryt, och förråder tillika iden spasmodiska ansträngningen en så illa dold ängslan, att den i och för sig sjelf, och om inga serskilda biomständigheter dervid vore att iakttaga, endast förtjenade att bemötas med medlidande eller löje. Hvilketdera man vill betrakta, autingen glömskan af vederbörandes flera nederlag vid sista riksdag eller det tillgjorda förakt, som kastas majoriteten af borgareoch bondestånden vid sista riksdag i ansigtet, att kalla dem, som ej delade Biets läror, för en och annan borgare, en och annan bonde, som funnit sig enchanterad af att smickras och fjäsas af Aftonbladet och att hedra den förra af dessa majoriteter med de vackra tillnamnen Sven Sylman och Jöns Borstbindare och Hans Klacklappare, derföre att de hemta sitt bröd från industriella yrken och icke från sådana emolumenter, som