FN —L ———— ÄV 2.:zzrn —— EK ni gör, och frukta de olyckliga följderna af ett steg, som kanske i stället för att förena oss, för evigt kunde åtskilja Oss.n Det skall icke föra till skiljsmässa, utan till evig förening, utropade jag hänryckt och målade för henne med lifliga färger hela min plan, såsom Fier-å-Capel uppgjort den. Men det förekom mig besynnerligt, att ju lifligare mitt tal fogade sig desto sorgsnare blef hennes blick; slutligen ga hon likväl suckande efter. Jag får icke säga e! emot, tillade hon; Eugen, jag . måste följa eder Om edert beslut ännu i morgon synes eder rät och godt, välan! då följer jag eder, men tillskri eder sjelf, omp . . Fort återvände trädgårdsmästarinnan i kamma ren. Klockan är på slaget åtta,, ropade hor och kastade hastigt den grofva saloppen omkrin; den älskansvärda Viola. Skynda er bort, på de icke nådig hr pappa må märka något. Hr baroi följer efter en fjerdedels timma sednarel, En lätt handtryckning, och den hulda skynda de vid den gamlas arm genom den djupa snö! mot slottet. Tankfull kastade jag mig i farfars stolen, men, så många planer också kämpade mer hvarandra i mitt hröst, . att förlora det dyr baraste, var mig omöjligt, och en enlevering de enda i verlden, som kunde bibehålla det åt mig Att våga är till hälften vunnet, -hviskad trädgårdsmästarinnan till mig, då hon lyste mi utanför dörren. Att våga är till hälften vunnet? frågade ja mig under den strid, jag hade att kämpa mo snöyran. De gamla ordspråken ljuga icke, följ aktligen Måste du våga; och vinsten kan ick undgå dig.