BOEHANDELS-BULLETIN.
Resor i Södra Amerika af Carl August Gossel-
man. Första detcen. Resa från England ti
Mendoza, Augusti 48355 till Januari 4257,
med charta och planch.
Det är förut bekant, att herr kapten Gossel-
man år 48595, på statens bekostnad, företog en
resa till Södra Amerika, för att samla upplys-
ningar, på grund af hvilka handelsförbindelser
sedermera möjligen skulle kunna sammanknytas
med . åe orter i nimnde veridsdetl, med hvilka
Fverige ännu icke eger sådana. Hr Gosselman
har också redan utgifvit serskilda rapporter, som
anga detta hufvudföremål för hans beskickning. Men
sedan han sålunda gjort ifrån sig det afärsmäs-
siga, likasom köpmannen, hvilken lemnar sina
hufvud- och reskontraböcker qvar på kontoret
ullika med affärsbekymren, för att öfverlemna
sig åt glädjen i en angenäm sällskapskrets för
altonen, så återfinner man uti den nu utgifna
resan åter helt och hållet sällskapsmannen och
den muntre berättaren.
Hvar och en lärer väl någon gång hafva gjort
den anmärkningen, att det finnes få slag af arbe-
ten, i hvilka man träffar så många gradationer,
ifrån det högst intressanta till det ytterst led-
samma, som uti resebeskrifningar. Orsaken är
helt enkel. En resebeskrifvare får icke berätta
något annat än det som verkligen har händt,
han eger icke, såsom romanskrifvaren, rätt att
uppfylla de toma eller enformiga mellanrummen
med skapelser ur diktens område. Det beror så-
ledes här, aästan mer än i något annat förfat-
tareskap, på smaken att välja af de tusentals in-
tryck, som föremålen under en resa oupphörligt
och i en hastig efterföljd efter hvarandra åstad-
komma, det som icke blott synes den resande
sjelf mest intressant och minnesvärdt, utan äfven
kan afspeglas inför läsaren, så att denne emotta-
ger ungefär samma intryck som berättaren erfarit
vid sjeltva händelsen, och att undvika det led-
samma eller berätta egna förtreter så, att det
icke väcker ledsnad utan endast sympati hos
läsaren. Hvar och en begriper då lätt, att be-
rättarens individualitet här ingår såsom en huf-
vudsak, och att, då jag tager en resebeskrifning
i handen, är det ungefär detsamma som om jag
satte mig i en vagn, för att på tu man hand
med författaren sjelf företaga en färd på några
dagar. Resvagnen utgör då en stor del af min
verid för denna tid, reskamraten mitt enda um-
gänge under vägen mellan gästgifvargårdarne och
hans mer eller mindre angenäma sätt att vara
bestämmer äfven i hög grad den behållning resan
lemnar af trefnad eller obehag.
Efter hvad vi nu yttrat, skall det icke blifva
svårt att förklara hvad det egentligen är, som gör
Hr kapten Gosselmans resebeskrifningar till de
populäraste och mest eftersökta, som på de sed-
naste tjugu åren hos oss utkommit. Han besitter
i ordets egentliga mening detta lagom för en berät-
tare, som tillhör den rätta turisten, och har deri
kanhända få sina likar i något land. Vi vilje icke
precist afgöra, om ej en och annan forskare skall
finna för mycket lättsmält mat men för litet rost-
biff och potates uti anrätlningen, och efteråt er-
fara samma behagliga, men likväl icke helt och
hållet mättande känsla, som af en frukost på nå-
gra dussin ostron. Författaren angifver sjelf isilt
nätta företäål den synpunkt, från hvilken hans ar-
bete i detta afseende bör betraktas: Här blir
vinga djupsinniga reflexioner, lärda afhandlingar
eller vetenskapliga undersökningar. Det vore
kanhända bältre för oss båda om så vore; men
nu kan det ieke ske, af det giltiga skäl, att jag
vicke besitter nog skicklighet eller oblyghet, för
patt med egen hand öfverlemna dem. Om jag
derföre här eller der plockar en obekant blomma,
så kan jag endast med en glad blick framräcka
;den och säga: se huru vacker hon är, känn huru
;skönt hon luktar. Men jag kan icke plocka sön-
yder dess blad eller upprycka dess rot, för att
psäga till hvad genus eller species hon hör, eller
yhuru dess ståndare och pistiller äro beskaffade.
— Mitt enda bemödande, såvida det så kan kal-
las, är att låta läsaren se och känna de många
främmande föremålen med samma ögon och sinne,
yhvarmed jag sjelf sett och känt dem; eller, med
andra ord, låta honom, så mycket i min makt
står, göra samma resa i inbillningen, som jag
ysjelf gjort i verkligheten. Lyckas detta blott till
någon del — ty, till fullo, vore idealet af rese-
ybeskrifning — så försäkra mig mina resminnen, att
yläsaren blir belåten. Jag undviker också här med
flit en mängd vidlyftigare historiska, statistiska
och kommerciella uppgifter, dels derföre, aft Jag
derigenom besparar mången läsare besväret med
,deras öfverhoppande, och dels derföre, att dere-
dan äro utgifna under en mera passande form i
pett annat arbete. Naturligtvis förekomma likväl
yhär och der några sådana, men så korta och så