för godt att yppa sitt bedrägeri, det är han, som
är den supponerade kusinen, han har redan un-
derskrifvit kontraktet och således är den äkta
mannen. Hortense blir på det angenämaste öf-
verraskad och finner att det kan gifvas fall, då
man icke är alldeles obenägen att sälja sin dyr-
bara frihet och erkänna en herre i huset.
Förmodligen gör någothvar den anmärkningen,
alt herr Lon, hvars intagande sätt och vältalig-
het icke behöfver mer än fem minuter att vinna
Hortenses bjerta, gått liksom öfver ån efter vat-
ten, då han företagit sig hela den långa maskra-
den, hvars framgång dessusom icke synes rätt na-
turlig. Den lilla pjesen eger för öfrigt föga loc-
kande eller underhållande, och den går efter all
anledning snart som dussintals andra all verl-
dens väg.
Vi kunna knapt förstå hvad meningen egentli-
gen kan vara med att annonsera denna pjes så-
som gifven af den Kongl. teaterns elever, då
hufvudpersonen deri spelas af mamsell Julia Wi-
derberg, som, om hon än i teaterns rullor står
såsom elev, likväl ingalunda är att anse såsom någon
alldeles ny aktris eller nybörjare i den mening ordet
ciev vanligen tages, och då sjelfva älskarens roll
utföres af herr G. Kinmanson, hvilken äfvenledes
tillförene varit sedd i flera pjeser, icke såsom
pelev, utan såsom ganska ordentlig aktör. Vi
vilja icke tala om herr J. Söderberg, hvilken i
denna elev-pjes spelar en biroll, ehuru han redan
flera år varit en de mera begagnade aktörerna
vid hela den kungliga teatern. Äterstå i pjesen
endast tvenne personer, hvilka kunna anses som
verkliga elever, en mamsell Frischman, som utför
en liten subrettroll, och en herr Fr. Söderberg,
som spelar en onkel hvilken lika godt kunde vara
borta.
Hvad för öfrigt beträffar det sätt, hvarpå de
trenne förstnämnde ,eleverna utföra sina roller,
anse vi oss böra gifva detsamma ett odeladt lof-
ord. Herr Kinmanson här gifvit de båda kusi-
nernas olika roller med verklig skicklighet, och
mamsell Widerberg har varit en näpen och char-
mant ung enka. Herr Söderberg är alltid en ro-
lig bonddräng eller trädgårdsmästare; deremot har
hans namne, herr Söderberg onkeln, synts oss än-
nu behöfva gå i skola.
Den kungliga teatern har upptagit Kotzebues
gamla komedi Brodertvisten, en pjes som på
sin tid gjorde så mycken lycka, och hvilken ock-
så onekligt eger sina både roande och effektfulla
partier, ehuru allt vederbörligen uppblandadt med
de vanliga Kotzebueismerna. Mamsell Pergnehr
debuterar bär i Lottas roll och vinner publikens
ynnest genom sin intagande figur och sina vackra
anlag för skådebanan. Hon säger sina saker med
förstånd och ulryck, och hon rör sig dessutom
ganska väl på scenen, ehuru en och annan af hen-
nes gester, till -exempel de nog ofta begagnade rö-
relserna med halsen, ännu hebhöfva en liten kor-
rektion. Fru Fock är en präktig fru Griponian
och herr Svensson, såsom den gamle trotjenarer
hos sjökaptenen, gör äfven sitt bästa att muntra pu-
bliken. Det är för pjesens ensemble skada, al!
ingen annan skall finnas att taga till Philip Ber
trams roll än herr Pfeiffer, som här verkliger
allt igerom är mindre lycklig.