TEATER.
Den kungliga teatern gaf i förrgår aftons en li
ten ny komedi efter Scribe, kallad Frun i sit
hus. Fru Hortense är en ung enka, som fram
förallt vet att sätta värde på oberoende och fri
het och derföre äfven med köld afvisat en till
bedjare vid namn Lon de Saint Yves, som se
dan några baler förra vintern brunnit för hennt
med den lifligaste låga. Herr Lon har likvä
icke förlorat modet, han har med tillhjelp af då
parisiska perukmakarnes undergörande konst för
vandlat sig till en ny menniska, antagit ett vi
pigt och trivialt sätt att vara och gifvit sig ul
för en sin kusin, för att under denna förställning
— besynnerligt nog! — vinna den sköna enkan:
hand. Hans beräkning har varit ganska riktig
fru Hortense önskar sig just en sådan man, som
kan tjena henne till kavaljer vid spektakler, pro-
menader, supter, men hvilken hon för öfrigt kan
vrida om sitt finger, och hon ger den understuck-
na kusinen sitt — ja. Men på sjelfva: bröllops-
dagen infinner sig Leon bland de öfriga gratulan-
lerne, stjäl sig till ett förtroligt samtal med bru-
den och förstår att dervid så framhålla sina in-
tressanta sidor, att frun nästan börjar ångra sig;
imedlertid är kontraktet underskrifvet och saken
står ej att hjelpa. Herr ILeon blir allt mer och
mer närgången och faller slutligen på knä för den
sköna. Hortense är i högsta bryderi; hvad skul-
ic hennes man säga om Han inträdde? Men brud
summen tyckes vara rent af försvunnen, han drö-
jer, han synes inzenstädes till. Då finner Lon