slukad af vågorna! Oaktadt kölden och afståndet, ka-
stade jägaren, hvars namn var Ruzt, af sig kläderna
och skyndade till barnets hjelp och bar det i land på
sin rygg. Man skulle tro, att detta barn blifvit öf-
verraskadt af floden och tagit sin tillflykt på spetsen
af klippskäret, men detta var icke händelsen: detta
barn hade, uppskrämdt af sin stjufmoders hårdhet,
fattat det beslut att dränka sig, och hennes räddare
hade all möda att få henne i land: oaktadt alla hans
uppmuntringar, vågade flickan dock icke att åter-
vända hem till sin fars hus, som hon fyra dagar förut
öfvergifvit. Så snart denna händelse blef bekant,
stormade folket i Batz till den grymma qvinnans bo-
siad och belägrade den i massa. Huru saken vidare
aflupit, omnämnes icke.
— EN UTOMORDENTLIG BEGRAFNING. I träffningen
emellan Fransmännen och Mexikanerne, den 5 Decem-
ber 1838, på gatorna i Vera Cruz, förlorade general
Santa Anna sitt ena ben, Detta ben har nu, den
27 September, med mycken högtidlighet blifvit be-
grafvet på kyrkogården San Pablo i Mexiko; och en
grafvård upprest öfver detsamma. En prest höll ett
formligt liktal öfver benet.
— Hr Caumartin, som i Brässel, inför M:lle
Heinefetter i hennes rum nedstack en grefve Aime
Sirey (se Aftonbl. för den 7 dennes) har från Rot-
terdam kommit till Paris, der han, efter att hafva
omfamnat sin mor, inställde sig hos general-prokura-
torn, för att låta arrestera sig. Embetsmannen sva-
rade honom, att då ingen klagan var anförd, kunde
han icke arrestera honom, hvarpå Hr Caumartin be-
gaf sig direkte till Brussel, i afsigt att der öfverlemna
sig åt autoriteterna. Före sin afresa afsände han föl-
jande skrifvelse till den kunglige prokuratorn:
;Jag har ätervändt till Frankrike för att ställa mig
till eder disposition; men jag erfar, att något åtal
emot mig för den fatala tilldragelsen i Brässel icke
kan cga rum i Paris, såsom jag förmodat och tidnin-
garne yttrat. Undersökningen bör försiggå i Bruässel
och jag skyndar nu att öfverlemna mig åt rättvisan
derstädes.
Jag skall bevisa, att jag sjelf blifvit förolämpad,
slagen, sårad, och att den tragiska utgången af denna
beklagansvärda strid icke berott af min vilja.
— ÖOnunvyGGLieT MORD. I Orleans begicks under
förliden månad ett mord, hvarom franska tidningar
meddela följande detaljer:
En person af italiensk härkomst, vid namn Mon-
telli, hemma i 8:t Germain, ankom för någon tid se-
dan till Orleans och gick att uppsöka en bekant,
vid namn Andrå Boisselier, vaktmästare och gargon
de caisse i banken, hvilken han hade lärt känna i
Afrika, der begge tjenat vid ett regemente och tillika
varit sängkamrater. Boissclier hade bjudit Montelli
till middag, och då denne sednare lemnade staden
hade han lofvat att snart återkomma, hvilket han
äfven gjorde. Han tog in på ett värdshus, underrät-
tade Boisselier om sin ankomst och inbjöd honom att
frukostera med sig. Boisselier antog inbjudningen,
men innan han gick till Montelli hade han tagit pä
sig sin portfölj, hvaruti han hade invisningar från
banken att uppbära på 8000 francs.
Klockan half nio träffades Montelli och Boisselier
och gingo tillsammans att förpläga sig på ett par nä-
ringsställen. Klockan 9 återkommo de till det värds-
hus, der Montelli tagit in, och uppgingo på hans kam-
mare. En halftimma derefter var Boisselier mördad.
Montelli hade vid sin ankomst begärt en portion
soppa, och då han dröjde att komma ned, ämnade
pigan bära upp den på kans kammare; men då Mon-
telii hörde henne komma i trappan, gick han henne
till mötes och bad henne ställa maten der nere, samt
gick också verkligen ner att äta, i all sköns tranki-
litg, sedan han stängt dörrea i dubbelt lås. Hans
ansigte var något sönderklöst och han var sårad i
handen. Det oaktadt begaf han sig nu till åtskilliga
handlande för att lyfta penningar på de assignationer
han röfvat från den olycklige, och hade till middagen
uppburit 5000 francs.
Klockan 4 återvände han till värdshuset, alltid låt-
sande samm2i lugn, och lät servera sig middag. Se-
dan denna var slutad, begaf han sig åter på sin
kammare, och nu tilldrog sig andra akten af oger-
ningen. Montelli hade försökt slå in den mördade
uti ett omslag, men koppen kunde icke bergas deri;
den måste likväl döljas eHer bortskaffas. Mördaren
gick, derföre ut att köpa sig en kappsäck och tyg till
omslag, samt stufvade så in den döda kroppen, hvar-
under han, för att afleda all uppmärksamhet hos gran-
narna, gnolade och sjöng i sin kammare. Andtligen
nedsteg han, lastad med sin rysliga förda, utan att
visa sig för värden; och med tilihjelp af en bärare
bar han kappsäcken till Laffttes diligensinrättning,
och lät, under namnet Morel, inregistrera den, med
adress till Toulouse. Efter så förrättadt arbete och
försedd med penningarna, steg han upp i en kabrio-
lett och begaf sig på väg till Paris. Om aftonen hade
han återfått sin aptit och lät servera sig aftonmåltid
i ett värdshus i Artenay.
vinnande hade imedlertid väckt upp-
Boisseliers förs
seende och förvåning inom banken. Polisen sattes i
verksamhet, men utan framgång. Man får veta att
en pe son, blesserad i handen och rifven i ansigtet,
inställt sig hos åtskilliga handlande i staden och lyftat
penningar på assignationer, som äfven varit blod-
fläckade. Dessa omständigheter gåfvo anledning till
misstankar, elier snarare visshet om brottet; men
hvart hade den mördade tagit vägen? Följande dagen
saknar värdshusvärden en dörrnyckel, och märker att
en af gästerna icke återkommit; han begifver sig der-
före upp till kammardörren och tror sig derunder
märka spår af blod. Man bryter upp dörren och finner
blodspår på golfvet och under sängen, der man likale-
des finner en blodig kaskett och krage m. m. Diligens-
direktionen hade, å sin sida, icke utan misstankar mot
tagit den tunga kappsäcken, som vägde 90 kilogram-
mer, och då sådant rapporterades, lät polisen på di-
ligenskontoret öppna kappsäcken och fann deruti den
mördades kropp ohyggligt stympad. Mördaren hade,
för alt kunna inpacka den olycklige i den trånga
kappsäc ken, sammantryckt benen uppåt kroppen, och
pressat kadavret under sitt knä. En poliskommissar.
till ett vågadt skämt. Jag kommer, mina da-