ryckt förnöjelse? Det förekom mig, som om jaz
från denna dag måste hafva anspråk på flickan,
som i första ögonblicket så oåterkalleligt hade
förjagat minnet af mina båda förra älskarinnor ur
mitt bröst.
Men systrar, afbröt Amarantha på en gång
jublet i hyddan, blir ni då icke varse skuggan,
som utanför fönstret visar sig på marken?
Det är af ena menniska, ropade Hortensia.
Skulle någon hafva lyssnat på 0ss.
Nu märkte jag, att de hade att göra med min
skugga; men hvart skulle jag fly?
Buskarne omkring mig hade redan blilvit så
glesa, att min ansenliga gestalt omöjligen kunde
blifva oupptäckt.
Det är säkert ingen ann än den komiske Pier-
då-Capel, som tillåtit sig att upptäcka vår ensam-
hetn, yttrade Amarantha, men den skälmen skall
icke undeå sitt straff.
Med dessa ord hoppade hon ut genom dörren.
Men innan hon kunde upptäcka mig, smög jag
mig bort, tätt under eremitagels mur, förbi un-
der fönstret, och hoppades undkomma på andra
sidan. Men jag hade tagit felt, ty jag sprang just
i händerna på Hortensia, som från andra sidan
skyndade kring eremitaget, och var fången, då
Amarantha afskar återtåget för mig.
Hvem är ni? hvad vill ni bör, min herre?
... Med denna fråga anföllo mig de fiendtliga.
Förlägen drog jag på halten, Mina damer,
stammade jag --- Förlåten ... - oo
yHvem är det då? ropade Viola inifrån hyd-
dan och sprang ut Såsom förstenad stannade
hon på fläcken, då hon såg mig. Hennes anblick
ingaf mig mod, lånade mig till och med kraft