— Uti en af morgontidningarne för i går bes
rättas, att fröken Johanna von Schoultz, den be-
kanta sångerskan, i medlet af förra månaden är
gift i Finland med en vice landtmätare vid namn
Felix Brand.
LITTERATUR. .
YTTERLIGARE OM FATTIGVARDEN.
Andra artikeln.
När vi i förra artikeln ) omförmälde den ny-
ligen utgifna bearbetningen af Duchatels och Na-
villes prisskrifter om fattigvården, kunde vi ej
undgå att erinra om ofullständigheten i denna be-
arbetnings positiva del, eller uppgifterna öfver det
bättre, som bör sättas i stället för det af Förf.
utdömda i de hittills försökta fatttigvårdsanstal-
terna. Det vore likväl orättvist om vi förtego
att Förf. framställt vigtiga grundsatser äfven i
detta hänseende; men med blotta grundsatserna
kommer man ej långt vid verkställigheten. På
följande sätt besvaras t. ex. den vigtiga frågan:
Hvad har Staten att göra till fattigdomens före-
kommande?
Regeringarne böra hålla sig inom gan:ka trånga
gränsor, när det gäller att understödja fattigdomen,
icke så, när de skola förekomma densamma; i sist-
nämnda hänseende åligga dem stora pligter, och lika-
som de genom falska åtgärder kunna förvålla ett
ökadt armod, så ligger det äfven i deras hand att
hejda pauperismens framskridande. Det sednare skola
de kunna, när de med ifver arbeta på folkens lycka,
hvartill erfarenheten skall erbjuda dem ljus. Att så
inrätta och fördela statsutskylderna, att de så litet
som möjligt blifva tryckande för de föga bemedlade
folkklasserna; undvika alla åtgärder, som inskränka
menniskan i dess fria rörelse i afseende å bonings-
ort och i dess näringsdrift; gifva den största möjliga
frihet åt handelsrörelsen; så organisera rättsvården,
att den blifver en sann borgen för enskildes rättig-
heter, och icke mer en smygvrå för illslugheten och
oredligheten; gynna den för allmänt väl tjenligaste
fördelning af jordegendom; främja och underlätta öde
trakters uppodling; leda och skydda de genom en öf-
verflödig befolkning nödvändigvordna utflyttningar, så
att en lycklig påföljd deraf må kunna förväntas; ge-
nom visa försigtighetsmått hindra, att nummerlotte-
rier, offentliga sp-lhus och krogar icke blifva för go-
da seder och förmögenheten vådliga; underlätta för
massan af folket medlen till undervisning och uppfo-
stran; uppmuntra grundläggandet af sparbanker, för-
säkringsanstalter och andra inrättningar, som kunna
utveckla ordningens, försigtighetens och sparsamhe-
tens anda; — hvilken vidsträckt vädjoban är här icke
öppnad för folkets ledare och lagstiftare? På dessa
vigtiga förbättringar må de vända sina blickar, ty de
tjena enligt sin natur, att qväfva flera källor till
menskligt elände och befordra menskliga samfundets
väl på ett långt verksammare sätt, än direkta åtgär-
der till de fattiges understödjande, hvilka ligga utom
sferen för deras rättmätiga åligganden och genom så
många rön blifvit framställda såsom onyttiga och
farliga.,
Allt detta låter höra sig ganska väl; de flesta
läsare lära till och med hafva hört eller läst det
förut på många ställen; men om en statsman, en
representant, en kommunal embetsman behöfver
att för ett specielt fall tillämpa någonting deraf:
hvar finner han anvisning på sättet — på bron
öfver omständigheternas vådliga svalg, emellan
teörien och praktiken? : ... Detta är dock hvad
som erfordras; och i ett verk af så stort arktal
och bokhandelspris, tyckes plats både kunna och
böra finnas för andra upplysningar öfver frågans
positiva sidor, än allmänna reflexioner. Imedler-
tid har det nog någon sannolikhet för sig, att
mera praktiska slutföljder skulle kunnat hem-
tas ur (vå prisskrifter, af hvilka den ena har en
Framsk Finansminister till författare, om blott
den svenske bearbetaren, sökt å sin sida ådaga-
lägga litet mindre ytlighet i sakkunskap, någon
större reda i tankegång och uttryck och mera
färdighet i de båda språk han haft att behandla,
än som skett. Ty att han utan dessa hvardags-
vilkor för tolkningen på vårt språk af hvilket
utländskt arbete som helst, skulle företagit sig att
till tjenst för sitt lands lagstiftare och embetsmän
bearbeta två prisbelönta verk i ett ämne af den-
na vigt, böra vi icke förutsätta. Men hvilken
del af bearbetningens beskaffenhet som nu må
tillskrifvas bearbetarens förmåga eller hans upp-
märksarhhet, så har följden imedlertid blifvit, att
ganska få skrifter, af så stort omfång och med
sådana anspråk, lemnat Svenska tryckpressen un-
der de sednare åren, utan att vara bättre vårdade
håde till sammanhang, tankar och stil.
Om läsaren t. ex. slår upp sidd. ö, 8, 9, 414,
15; 16, 17, 61 och flera andra, som vi ej teck-
nat oss till minnes, skall han träffa samma satser
angående orsaken till arbetslönernas fallande eller
stigande, omsagda på nytt, med mer eller mindre
förändring. Emw eller två gånger tyckas dock
kunnat vara nog för inpreglandet af denna upp-
lysning, en af de mest triviala dessutom i stats-
ekonomien.
Dylika omsägningar förekomma öfverallt och
bidraga icke litet till den tyngd, som hvilar
öfver det hela, och som så lätt smyger sig deri-
a . d
från till läsarens ögonlock, ofta när det vore an-
selägnast att hans uppmärksamhet hålles vaken.
Måhända har bearbetaren sjelf gjort samma rön,
ch föratt hjelpa saken instrött mera muntran-
le uppgifter och satser emellanåt ; åtminstone före-
komma sådana i mänoed.. T ar då han ag mal: