— Uti en af morgontidningarne för i går bes rättas, att fröken Johanna von Schoultz, den bekanta sångerskan, i medlet af förra månaden är gift i Finland med en vice landtmätare vid namn Felix Brand. LITTERATUR. . YTTERLIGARE OM FATTIGVARDEN. Andra artikeln. När vi i förra artikeln ) omförmälde den nyligen utgifna bearbetningen af Duchatels och Navilles prisskrifter om fattigvården, kunde vi ej undgå att erinra om ofullständigheten i denna bearbetnings positiva del, eller uppgifterna öfver det bättre, som bör sättas i stället för det af Förf. utdömda i de hittills försökta fatttigvårdsanstalterna. Det vore likväl orättvist om vi förtego att Förf. framställt vigtiga grundsatser äfven i detta hänseende; men med blotta grundsatserna kommer man ej långt vid verkställigheten. På följande sätt besvaras t. ex. den vigtiga frågan: Hvad har Staten att göra till fattigdomens förekommande? Regeringarne böra hålla sig inom gan:ka trånga gränsor, när det gäller att understödja fattigdomen, icke så, när de skola förekomma densamma; i sistnämnda hänseende åligga dem stora pligter, och likasom de genom falska åtgärder kunna förvålla ett ökadt armod, så ligger det äfven i deras hand att hejda pauperismens framskridande. Det sednare skola de kunna, när de med ifver arbeta på folkens lycka, hvartill erfarenheten skall erbjuda dem ljus. Att så inrätta och fördela statsutskylderna, att de så litet som möjligt blifva tryckande för de föga bemedlade folkklasserna; undvika alla åtgärder, som inskränka menniskan i dess fria rörelse i afseende å boningsort och i dess näringsdrift; gifva den största möjliga frihet åt handelsrörelsen; så organisera rättsvården, att den blifver en sann borgen för enskildes rättigheter, och icke mer en smygvrå för illslugheten och oredligheten; gynna den för allmänt väl tjenligaste fördelning af jordegendom; främja och underlätta öde trakters uppodling; leda och skydda de genom en öfverflödig befolkning nödvändigvordna utflyttningar, så att en lycklig påföljd deraf må kunna förväntas; genom visa försigtighetsmått hindra, att nummerlotterier, offentliga sp-lhus och krogar icke blifva för goda seder och förmögenheten vådliga; underlätta för massan af folket medlen till undervisning och uppfostran; uppmuntra grundläggandet af sparbanker, försäkringsanstalter och andra inrättningar, som kunna utveckla ordningens, försigtighetens och sparsamhetens anda; — hvilken vidsträckt vädjoban är här icke öppnad för folkets ledare och lagstiftare? På dessa vigtiga förbättringar må de vända sina blickar, ty de tjena enligt sin natur, att qväfva flera källor till menskligt elände och befordra menskliga samfundets väl på ett långt verksammare sätt, än direkta åtgärder till de fattiges understödjande, hvilka ligga utom sferen för deras rättmätiga åligganden och genom så många rön blifvit framställda såsom onyttiga och farliga., Allt detta låter höra sig ganska väl; de flesta läsare lära till och med hafva hört eller läst det förut på många ställen; men om en statsman, en representant, en kommunal embetsman behöfver att för ett specielt fall tillämpa någonting deraf: hvar finner han anvisning på sättet — på bron öfver omständigheternas vådliga svalg, emellan teörien och praktiken? : ... Detta är dock hvad som erfordras; och i ett verk af så stort arktal och bokhandelspris, tyckes plats både kunna och böra finnas för andra upplysningar öfver frågans positiva sidor, än allmänna reflexioner. Imedlertid har det nog någon sannolikhet för sig, att mera praktiska slutföljder skulle kunnat hemtas ur (vå prisskrifter, af hvilka den ena har en Framsk Finansminister till författare, om blott den svenske bearbetaren, sökt å sin sida ådagalägga litet mindre ytlighet i sakkunskap, någon större reda i tankegång och uttryck och mera färdighet i de båda språk han haft att behandla, än som skett. Ty att han utan dessa hvardagsvilkor för tolkningen på vårt språk af hvilket utländskt arbete som helst, skulle företagit sig att till tjenst för sitt lands lagstiftare och embetsmän bearbeta två prisbelönta verk i ett ämne af denna vigt, böra vi icke förutsätta. Men hvilken del af bearbetningens beskaffenhet som nu må tillskrifvas bearbetarens förmåga eller hans uppmärksarhhet, så har följden imedlertid blifvit, att ganska få skrifter, af så stort omfång och med sådana anspråk, lemnat Svenska tryckpressen under de sednare åren, utan att vara bättre vårdade håde till sammanhang, tankar och stil. Om läsaren t. ex. slår upp sidd. ö, 8, 9, 414, 15; 16, 17, 61 och flera andra, som vi ej tecknat oss till minnes, skall han träffa samma satser angående orsaken till arbetslönernas fallande eller stigande, omsagda på nytt, med mer eller mindre förändring. Emw eller två gånger tyckas dock kunnat vara nog för inpreglandet af denna upplysning, en af de mest triviala dessutom i statsekonomien. Dylika omsägningar förekomma öfverallt och bidraga icke litet till den tyngd, som hvilar öfver det hela, och som så lätt smyger sig deria . d från till läsarens ögonlock, ofta när det vore anselägnast att hans uppmärksamhet hålles vaken. Måhända har bearbetaren sjelf gjort samma rön, ch föratt hjelpa saken instrött mera muntranle uppgifter och satser emellanåt ; åtminstone förekomma sådana i mänoed.. T ar då han ag mal: