hotat eder, men som genom Guds beslut och ku
skens skicklighet lyckligen blifvit afvänd.
Så har jag då icke drömt? Så var jag i gå
på aftonen verkligen på punkten att—
På aftonen? inföll läkaren, Concedo. I går
Nego. Alldenstund högstdensamme redan för fyr:
dagar sedan var på punkten, att taliter qualite
göra eu resa in i det eviga lifvet.
Hvad? för fyra dagar sedan?
Icke annorlunda, ed. högvälborne. Till oc!
med ännu i går eftermiddags, kring klockan tre
väntade ert resepass blott på sista underskriften
men precist klockan fyra sönderslets det af eder, fö
en friherre alltför taktfasta natur, hvilken då beqväm
de sig till en mild slummer, hvarunder delirium
skamflat, förtretadt, lik en — sit venia verbo —
våt hund, efter fransyskt mode, utan att taga al
sked, på det skyndsammaste begaf sig derifrån.
Och nu? frågade jag, hastigt uppresande mig.
Nu,, svarade han, tryckande mig mildt till
baka, skall den högtaktade baronen helt varsamt
lugnt och stilla ligga i sin bädd, och vänta mec
tålamod, till dess läkaren säger: stå upp, tag dir
säng och gack.
Hvar är jag? detta rum är mig icke bekant
Jag är icke i min onkels hus. -
Nej sade han, lugna er imedlertid. Ni ä
hos vänner.,
Hvilka äro dessa vänner? jag vill veta —
Ni skall veta, allraförträffligaste! att ni blot
får tala litet, mycket litet, och så mycket min
dre kan få låta eder nyfikna tunga gå och spat
sera så fritt. Redan Hippokrates säger ...
Svara mig blott den enda frågan: Hvar är jag
Nå, efter ni så vill, så må ni veta, att ni ä!