hotat eder, men som genom Guds beslut och ku skens skicklighet lyckligen blifvit afvänd. Så har jag då icke drömt? Så var jag i gå på aftonen verkligen på punkten att— På aftonen? inföll läkaren, Concedo. I går Nego. Alldenstund högstdensamme redan för fyr: dagar sedan var på punkten, att taliter qualite göra eu resa in i det eviga lifvet. Hvad? för fyra dagar sedan? Icke annorlunda, ed. högvälborne. Till oc! med ännu i går eftermiddags, kring klockan tre väntade ert resepass blott på sista underskriften men precist klockan fyra sönderslets det af eder, fö en friherre alltför taktfasta natur, hvilken då beqväm de sig till en mild slummer, hvarunder delirium skamflat, förtretadt, lik en — sit venia verbo — våt hund, efter fransyskt mode, utan att taga al sked, på det skyndsammaste begaf sig derifrån. Och nu? frågade jag, hastigt uppresande mig. Nu,, svarade han, tryckande mig mildt till baka, skall den högtaktade baronen helt varsamt lugnt och stilla ligga i sin bädd, och vänta mec tålamod, till dess läkaren säger: stå upp, tag dir säng och gack. Hvar är jag? detta rum är mig icke bekant Jag är icke i min onkels hus. Nej sade han, lugna er imedlertid. Ni ä hos vänner., Hvilka äro dessa vänner? jag vill veta — Ni skall veta, allraförträffligaste! att ni blot får tala litet, mycket litet, och så mycket min dre kan få låta eder nyfikna tunga gå och spat sera så fritt. Redan Hippokrates säger ... Svara mig blott den enda frågan: Hvar är jag Nå, efter ni så vill, så må ni veta, att ni ä!