betande ståndens representanter, Borgareoch Boandestånden, äfvensom att å den andra sidan hofvets män och de högre embatsmäanen inom 4dein jenita Biskoparna och deras anhängare bland presterskapet skulle ringera sig på den s, k. konservativa sidan, till försvar för det gamis ailensstyrandet och för privilegiernas öfvervigt, mot ulveckliegen och fullföljden af de idear och önskningar af folket, som framträdde med det nyfödda statsskicket år 4809. Häåruti ligger nyckeln till hela den splittring meilan dessa serskilda stånd, som visat sig isysnnerbet vid de båda sednaste riksdagarna, och det är icke svårt att förut:e, att denna söndring melian de mångas och da fås intressen, mellan deiprivilegierade och de i socialt hänseende ännu ofria, skall tiltaga allt starkare och blifva allt mera synbar, ända till dess antingen Regeringen vaknar ur sin närvarande dvala och upp: fattar hvad dess egen och landets frid tilibörer eller ock en krisis mellankommer. Om presser för sin del närer litet mera eller mindre af mu vem:ingsiderea, gör titt och med, i vår tanka numera mindre till saken; den har i alla fal åstadkommit ett godt resultat uti väckandet a en allmän anda, som icke mera skall slockns2 hos kärnan af folket, och detta är åtminstone hvad som skänker oss någon tillfredsställelse och ersättnirg för det tilläfventyrs någon gång tungsamma i publicitetens åligzande, Efter att sålunda bafva framställt våra åsigte: om de förnämligast verkande orsakerna till den närvarande ställningen, återstår oss biott att frå. ga dem;som ännu hålla fast vid reaktionens fixa idger: Tror väl Svenska Minervas Uigifvare och hela det ultraistiska kotteriet, att, vi vilje icke säga det Svenska foltet, men Regerirgen sjell och de privilegierade klasserna i detta ögonblick skulle hafva någon fördel af en Ministörförändring i Hartmansdorff Nermansk, d. v. s. i fuilkomiigt byråkratisk och uitraroyalstisk anda, i stället för den närvarande? (Forts. följer.)