betande ståndens representanter, Borgare- och
Boandestånden, äfvensom att å den andra sidan
hofvets män och de högre embatsmäanen inom
4dein jenita Biskoparna och deras anhängare
bland presterskapet skulle ringera sig på den s,
k. konservativa sidan, till försvar för det gamis
ailensstyrandet och för privilegiernas öfvervigt,
mot ulveckliegen och fullföljden af de idear
och önskningar af folket, som framträdde med
det nyfödda statsskicket år 4809.
Häåruti ligger nyckeln till hela den splittring
meilan dessa serskilda stånd, som visat sig isysn-
nerbet vid de båda sednaste riksdagarna, och
det är icke svårt att förut:e, att denna söndring
melian de mångas och da fås intressen, mellan
deiprivilegierade och de i socialt hänseende än-
nu ofria, skall tiltaga allt starkare och blifva
allt mera synbar, ända till dess antingen Rege-
ringen vaknar ur sin närvarande dvala och upp:
fattar hvad dess egen och landets frid tilibörer
eller ock en krisis mellankommer. Om presser
för sin del närer litet mera eller mindre af mu
vem:ingsiderea, gör titt och med, i vår tanka
numera mindre till saken; den har i alla fal
åstadkommit ett godt resultat uti väckandet a
en allmän anda, som icke mera skall slockns2
hos kärnan af folket, och detta är åtminstone
hvad som skänker oss någon tillfredsställelse och
ersättnirg för det tilläfventyrs någon gång tung-
samma i publicitetens åligzande,
Efter att sålunda bafva framställt våra åsigte:
om de förnämligast verkande orsakerna till den
närvarande ställningen, återstår oss biott att frå.
ga dem;som ännu hålla fast vid reaktionens fixa
idger: Tror väl Svenska Minervas Uigifvare och
hela det ultraistiska kotteriet, att, vi vilje icke
säga det Svenska foltet, men Regerirgen sjell
och de privilegierade klasserna i detta ögonblick
skulle hafva någon fördel af en Ministörförän-
dring i Hartmansdorff Nermansk, d. v. s. i fuil-
komiigt byråkratisk och uitraroyalstisk anda, i
stället för den närvarande? (Forts. följer.)