ru troget han stod vid pianot och upphemtad
de rika tonerna af Rosas milda, men zrågo
melankoliska röst, då hon sjöng någon af Moo
res melodier! Då Rosas ögon mötte bans, un
der de skönaste passagerna af sången, såsom sök
te hon, midt under de andras tomma beundran
ett innerligare deltagande, då höjde sig kan
bröst, och dessa ögonkast, så få och förstulna
fanne vägen till bans hjerta och söfde hvarj
verlds!ig känsla! O, kärlek! huru stark, hur
allsmäktig är du icke, då du slungar din pil mec
bäfkraften af sången från en sköphets läppar!
Melodi följde melodi, umder det att de öt
rige gästerne masculini generis spelade whist
eller med fingret i knapphålet vexeivis drog
hvarandra än i den vrån, än i den, för att rid
bråka jägarehistorier och äfventyr; sålunda lem-
mande Charles att ostörd hängifva sig åt dett:
ljafva men farliga nöje.
Det är icke min afsigt alt redogöra för hvarje
efterföljande omständighet, hvilket skulle bli li
ka långtrådigt för läsaren som tråkigt för berät
taren, den der med det hårda hjertelag, son
vanligen tillhör män af hans yrke, utan nåd oci
barmhertighet utelemnar alla onödiga partier
Må det derföre vara tillräckligt att säga, de
Charles den följendea morgonen med missnöje
hörde, att Rosa sedan on tid varit förlo!var
med den passive valsare:, som var hennes moi.
tie på baler. . Han var rik på gods och guild:
då hon deremot var fattig på ailt, utom på vän-
ner och skönhet. Partiet var derföre af aila,
på en enda när, ansedt såsom högst förmånligt.
Denna enda var Rosa sjelf.
Slägtingarnes ifver, ihärdiga och stränga yr-
kande hade varit mer än hon förmått stå emot;
kennes motsägelser hade nu blifvit öfvervunna
ech neriyslade. Så stodo affärerne, och efter
förloppet af en kort månad skulie hon återvin-
da hem för att fullborda offret,