ru troget han stod vid pianot och upphemtad de rika tonerna af Rosas milda, men zrågo melankoliska röst, då hon sjöng någon af Moo res melodier! Då Rosas ögon mötte bans, un der de skönaste passagerna af sången, såsom sök te hon, midt under de andras tomma beundran ett innerligare deltagande, då höjde sig kan bröst, och dessa ögonkast, så få och förstulna fanne vägen till bans hjerta och söfde hvarj verlds!ig känsla! O, kärlek! huru stark, hur allsmäktig är du icke, då du slungar din pil mec bäfkraften af sången från en sköphets läppar! Melodi följde melodi, umder det att de öt rige gästerne masculini generis spelade whist eller med fingret i knapphålet vexeivis drog hvarandra än i den vrån, än i den, för att rid bråka jägarehistorier och äfventyr; sålunda lemmande Charles att ostörd hängifva sig åt dett: ljafva men farliga nöje. Det är icke min afsigt alt redogöra för hvarje efterföljande omständighet, hvilket skulle bli li ka långtrådigt för läsaren som tråkigt för berät taren, den der med det hårda hjertelag, son vanligen tillhör män af hans yrke, utan nåd oci barmhertighet utelemnar alla onödiga partier Må det derföre vara tillräckligt att säga, de Charles den följendea morgonen med missnöje hörde, att Rosa sedan on tid varit förlo!var med den passive valsare:, som var hennes moi. tie på baler. . Han var rik på gods och guild: då hon deremot var fattig på ailt, utom på vänner och skönhet. Partiet var derföre af aila, på en enda när, ansedt såsom högst förmånligt. Denna enda var Rosa sjelf. Slägtingarnes ifver, ihärdiga och stränga yrkande hade varit mer än hon förmått stå emot; kennes motsägelser hade nu blifvit öfvervunna ech neriyslade. Så stodo affärerne, och efter förloppet af en kort månad skulie hon återvinda hem för att fullborda offret,