I vår tid, så rik på forskningar i alla vetandet: stenar, kunde dock Egypten, idogbetens, tålamodets kraftens och konsternas fordna hem, ej länge blifv: ebosökt för ett djupare studium, ej allenast af ar. ehitekturens historia, men älven för de lärdomar som derna konst hade att återupplifva ur lemnin. garne från dess klassiska tidebvarf. Det främsta företag, som på denna väg skedde det hvilket öppnade hågen och banan för alla efier. kommande, hade Napoleon till Genius, och måste under denna halft allsmäktiga hand vinna framgång isynnerhet som det nu oundgängligen fordrades ka aoneld, för att återtända de första vetenskapliga ljusen öfver Pharaonernas gamla land. Så uppstod det stora ver!dsbekanta verket af den Franska vetenskepliga kommissionen i Egypten, en från undernas sagorika säte gjord lysande eröfring, hvilken Kejsaren aldrig glömde under sitt öfverflöd på andra lagrar. Den architektoniska delen af detta kolossala prakt. verk anförtroddes, efter Napoleons eget val, åt den srilirike Denon; men då hans arbeien skedde på alltför rörlig fot, så att han mingen gång miste teckna mot ryggen af rågon soldat, färdig att gifva eld, så kunde hvad ban för byggvadskonsten lemnet oaktadt artistens stora skicklighet, dock ej länge bestå emot en strängare kopstiritik. De med oerhörd kostnad frambragta och herrlig graverade architektur-plancherna af detta första Fran. ska verk äro derföre, ur rent vetenskaplig åsigt, a alltför ringa värde. Flere Engelsmän och Tyskar hafva också i sed nare tider, såsom enskilde resande, gifvit anteck ningar öfver de Egyptiska monumenternea, dock utar att någon ens haft för afsiet att grefiskt och på mätnirgar grunda sina arbeten. Desse resande haf. va derjemte nästan uteslutande .lemnat sin upp märksamhet åt templen från Ptelomeernas och då Romerska Prefekternas tid, hvilka tempel, på er gång de minst sällsynta och de bäst bibebållna jemväl äro de; uti hvilka den Egyptiska byggnads: stilen ej mera finnes ren; ty dessa yngre verk, som uppstodo under främlingarnes ok. blefvo uppblanda. de med svulstiga oegyptiska tillsatser, och i dem saknas den aldrig oskärade meajestätliga enkelheter hufvudform, men isynnerbet den denna hufvudform i allt underordnade smidighet i detalj, och den klar. het i sjelfva arbetet, som äro den Pharaoaska byggnadsstilen så högst egna, Så har af många skäl härdt, att allt hvad dess tecknare lomnat, blifvit blett mer eller mindre fan. tastiska kerrikatur-bilder af bvad fornforskaren, men isynnerhet architekten borde önska att i de resandes verk finna. Men ännu ett kolossalt företag, till spridande af ljus öfver de forn-egyptiska monumenterna, utgick från Frankrike. Den namnkunniga Champollion utrustades år 1828 af den Kongl. Franska regeripgen med 6 teknare till biträde, på en resa till Egypten. Med denna artistiska här förenades, efter öfverens kommelse regerirgarne emellan, en bjelptropp af 5 personer under Rosselinis befäl, från den om vetenskaperne så nitiske och så utmärkt frikostige nu regerande storhertigen af Toscana. Champoilion, utnämnd chef för båda nationernas kontiogenter, ledde forskningarne efter sin älsklings idå, som var hierog!yfernes tydning, och hans med hjelpare skördade sålunda mindre hvad erkitekten önskat, än hufvudsakligen ett slags afskrifter af de hierog!yffålt, som likna omätliga historiska blad, hvarmed de oerhörda tempelmassornas alla sidor försett efterverlden. Må man dock ej neka, att den snillrike hierog!yftolkaren hade både full känsla och klart omdöme för de rent Egyptiska byggnadsformerne; derom vittnar ett hans bref af den 22 Nov. 414828, deri han om det herrliga Ammonstemplet i Karnak, på Thebes grund jttrar sig med dessa ord: bJe me garderai bien de vouloir rien dcrire; car, ou mes expressions ne vaudraient que la milliome partie de ee qwon doit dire en parlant de tels objets, ou bien si jen tregais une faible esquisse, måme fort dåcoVU poop AP RURTER AT MSTE MA trea Vart de Farcbitecture sur une tchelle aussi subiime aussi large, aussi randioge. PEFC elen Dun Aicup, 135 CULCCVAIen hommes de 100 pieds de haut, et limagiration, qui en Europe, slance bien au-dessus de nos poriiques, sarröie et tombe impuissante au pied des 140 colonnes de la salle hyposty1e de Karrac ). Man har Champollion ati tscka för första bestämmandet (genom hieroglyfernas läsning) af hvilka tempel som vcro rent-egyptiska; grekisk-egyptiska eller romersk-egyptiska; och således äfven för möjligheten af ett derefter lämpadt systematiskt studium a! sjelfva urformen. Franska och Toskanska regeringarne utgifva nu ) oMed flit undviker jag att lemna någon beskrifnivg ; ty antipgem skulle jag icke kunna säga en 4,000:del af hvad som borde sägas om sådana föremål, eller, om jag sökte deraf lemna en svag äfven färglös tekning, skulle man anse mig såsom entusiast, kanske äfven såsom fåne. Må det vara nog, ett intet folk, hverken i gamla eiler nya tidep, uppfattat arkitekturen från en så sublim och grandios syspunkt, som de gamla Egyptierna; de uppfatiade den, såsom menniskor af 100 fots köjd; och inbillningskraften, för hvilken våra Europelska portiker är ett intet, hejdar sig och nedfaller Vanmäktig vid foten af de 240 kolonnnerna i förSaävnlinassatan nt; Karnal