em — —r U-—nJLVLJct nt — — — —-—-—.—. Å6eWnahmvvrmtiet nn
dre kunde lefva under sitt stånd. Han var
derföre mycket modern utaf sig, hade röd och
hvit eau de cologne i slipade flaskor på toilet-
ten, silfverhårborste och ett par askar af nysilf-
ver, samt ett stycke ptungskrapas med silfver-
knappar i ändarne der bredvid; vidare nyttjade
han rosig nattrock och en guldbroderad sam-
metsrökmössa samt ett par tofflor, utsydda med
pensåer af syster Sanna, en lång, blek flicka,
som var hemma hos föräldrarne och som är mi
lad i ett drag, då man anför löjtnantens yttran-
de: det vore förb—nadt bra, om någon ville
gifta sig med stackars Sannax Vidare följde har
med den nyare litteraturen, icke så, nemligen,
att han någonsin, utan af en- händelse, bröt
korsomslaget på krigsvetenskaps-akademiens hand-
lingar, som mycket ordentligt genom chefsexpe-
ditionens försorg kom honom tillhanda, utan
så, att han hade reda på herr Thomsons kabi-
nettsbibliothek och herr Hjertas läsebibliothek
och en hel svärm romaner af alla kalibrår. Har
beundrade framför andra kapten Marryat, kän-
de de mest beliebte Arien, från operan, val
bror och bekant med Wilhelm von Braun och
visste, att Almqvist var ett sönderbrustetx
geni.
Silfverplog var deremot en hederlig landtjun-
kare, en så kallad shedersknuta, som jagade och
fiskade, stökade upp klockan fyra om morgonen
och aldrig kom till staden, oftare än då han be-
hörde sill och salt., Hans uniformsrock var det
enda bonjurpiagg, som han ryttjade; han var,
med ett ord, en af dessa unga män, som hvar-
ken anse sin frihet inskränkt eller sin ära fläc-
kad, om de äfven utom tjensten bära den drägt,