em — —r U-—nJLVLJct nt — — — —-—-—.—. Å6eWnahmvvrmtiet nn dre kunde lefva under sitt stånd. Han var derföre mycket modern utaf sig, hade röd och hvit eau de cologne i slipade flaskor på toiletten, silfverhårborste och ett par askar af nysilfver, samt ett stycke ptungskrapas med silfverknappar i ändarne der bredvid; vidare nyttjade han rosig nattrock och en guldbroderad sammetsrökmössa samt ett par tofflor, utsydda med pensåer af syster Sanna, en lång, blek flicka, som var hemma hos föräldrarne och som är mi lad i ett drag, då man anför löjtnantens yttrande: det vore förb—nadt bra, om någon ville gifta sig med stackars Sannax Vidare följde har med den nyare litteraturen, icke så, nemligen, att han någonsin, utan af enhändelse, bröt korsomslaget på krigsvetenskaps-akademiens handlingar, som mycket ordentligt genom chefsexpeditionens försorg kom honom tillhanda, utan så, att han hade reda på herr Thomsons kabinettsbibliothek och herr Hjertas läsebibliothek och en hel svärm romaner af alla kalibrår. Har beundrade framför andra kapten Marryat, kände de mest beliebte Arien, från operan, val bror och bekant med Wilhelm von Braun och visste, att Almqvist var ett sönderbrustetx geni. Silfverplog var deremot en hederlig landtjunkare, en så kallad shedersknuta, som jagade och fiskade, stökade upp klockan fyra om morgonen och aldrig kom till staden, oftare än då han behörde sill och salt., Hans uniformsrock var det enda bonjurpiagg, som han ryttjade; han var, med ett ord, en af dessa unga män, som hvarken anse sin frihet inskränkt eller sin ära fläckad, om de äfven utom tjensten bära den drägt,