hokämfpe, utmärker sig genom en viss kryhe och en originell aplomb i reciterandet af versen som under den tunga nordmannahje!men tar sij icke illa ut. En herr Gille säger äfven sina sa ker vackert med en vacker organ. Hvad herr Ahlströms musik till cAgne, be träffar, hafva vi redan i en föregående notis ut talat vårt allmänna omdöme om dess sällsynt: förtjenst. Utan att egentligen imitera den gaml: nordiska folkvisans grundton, andås den en all varlig, högtidlig, patetisk karakter, och den ä! mångenstädes af verkligt gripande dramatisl effeai, såsom till exempel i den stora finalen til fjerde akten. Uvertyren är likaledes ett helgjutet arbete, väl utarbetadt på ett par enkelt, mer originellt melodiöså grundfigurer. Hvad som säkeriigen frapperat alla utan undantag, är dea ensemble och vigör, hvarmed körerna blifvit utförda. Och denna korstat består dock till största delen af personer, för hvilka åtminstone allt hvad till den musikaliska taktiken hörer ännu för några månader sedan var totait främmandel Maa bör dervia tillika observera, att deifrågavarande sångsakerna alldees icke höra till det lättaste: slaget, utan tvertom förete åtskilligt, som äfven bordt gifva en öfvad kör tillräckligt att göra. Resultatet är under sådana förhållanden förvånande, och rättvisan fördrar här ett lika erkännande af den ledande teaterdirektörens drift, som af dess skicklige kormästares, herr Sandborgs, nit och oförtrutenhet. aPröfoingen,, — svenskt original af anonym författare, — är en liten komedi, som säkerligen kommer att hålla sig uppe på den Nya Teaterns repertoire. Pjesen handlar om en ung skönhet, — för öfrigt lika förståndig, som skön, — hvilken ställer till en liten intrig, för ätt pröfva hvilken af tvenne älskare, som samtidigt visa afsigter på hennes hand, är den respektablaste pretendenten. Denna intrig, hvilken, i parentes sagdt, slutat på det önskvärdaste sätt, ger ånledning till åtskilliga situationer och små episoder, hvilka äro ganska pustiustiga; och sednare delen af pjesea är isynnerhet af en rask och underhållande komik, i ersättning för förra hälften deraf, hvilken faller sig litet mera uttänjd och omständlig. Den lilla -komedien gifves ganska jemat å så väl den manliga, som den qvinligs sidan. M:!l Laurent är n näpen ung enka. Hr Högqvist, som här spelar-en gammal magister, har lemnat prof af en-komisk talang, hvars make man ingalunda: påträffar alla dagar, och man kan förutspå, att den nya teatern i honom skall ega en bögst användbar sujet, särdeles för vissa arter af den mera burleska komedien. Herr H. har tvänne gånger blifvit framropad. Herr Söderman, andra man i herr Lindebergs kapell, har till denna komedi komponerat en uvertyr, som är rätt vacker, men kanske något för läng, äfvensom en nätt musik till några små kupietter, hvilka blifvit tillagda vid komediens slut. Mamsell Henriette Widerberg har vid de första representationerna äfven tagit på sin del en af dessa sistnämnda, och publiken har med bifali återhört denna stämme, hvilken alltid skall ega nigot qvar af sin fordna tjusningsförmåga. På den Lindebergska repertoiren säges närmast stå en af Scribes äldre komedier, cGiftermil för pengar,, hvilken redan om några dagar skallgifvas. land andra tillämnade saker nämner man Moligres cLikaren mot sin vilja,