lat hafva förhållandet mellan statsmakterna för-
stådt efter sin åsigt, samt att, när det oaktadt af-
seende icke blifvit gjordt på en stor del af hvad
Ständerna begärt och deri de haft det allmän:
na tänkesättets understöd, Hans Maj:t synes
hafva varit fullkomligt och uppriktigt intagen a
den föreställning, att majoriteten både blanc
folket och representarmterna vore vilsefarande om
rätta vägen, hvarföre ock Hans Maj:ts uttryck
vanligen haft den faderliga tonen emellan war
nande och välsignande.
Antaga vi nu, såsom ett grunddrag i kozungens
lynne, en sådan der välvilja i allmänhet och i
från början en viss naturlig önskan, att svenska
folket måtte komma i besittning af de fördelar
hvilka kunna skänkas afett förbättradt statsskick
så måste likväl på andra sidan uppställas det like
Obesiridiiga och ärnu säkrare faktum, att af all:
de med konungens minne tilltänkta reformerna
vare sig i beskattningsväsendet, i civil- och kri
minallagstiftningen, i näringarne o. s. v., ännu
icke er enda af större betydenhet under 30 å
hunnit blifva bragt 1 ordning, äfvensom att de
mesta ai hvad ständerna i öfrigt begärt eller på
yrkat, som egentligen kunnat tillskrifvas infly-
tandet af en hos folket väckt anda till det re
presentativa och konstitutionella systemets ut
veckling, blifvit nästan utan wuadantag afslaget
Häraf ledes man ovilkorligen till den frågan
hvilka äro de fremmande och onda makter, sor
Oaktadt den naturligt förträffliga böjelse hos ko
nungen, som nyss blifvit omtalad, förmått att
emot folkeis och den upplysta majoritetens inga:
luada tvetydiga tänkesätt, verka på styrelsen, des:
riktning och besiut derhän, att vår regering föl
närvarande i sitt system och dess resultater fram
står såsom en af de mest reaktionära i Europa
samt i det hänseendet gått så långt som det äj
möjligt utan att förstöra sjelfva bokstafven a
konstitutionen? Vi skulle tro att detta är er
vigtig fråga, emedan det är derpåsom bedöman-
det af det mesta öfriga af våra politiska ange
lägenheter ytterst häcger.
Således, hvilka äro de fremmande makterne!
Kan väl ryskt inflytande, eller kan någon farhåg:
för stämplingar och planer i den afsatia dynastien:
intresse, elier kan fruktan för republikanska ideer:
krinzggripande och något äfventyr deraf för den nu:
varaude konungaättens bestånd, eller kan den högr
adelsaristokratiens och familjekotteriernas beläg.
rande af konungens öra, eller kan ovanan vid er
först på sednare tider uppkommen tryckfrihet elle:
ändtligen den förändring, som. menniskan vanli
gen undergår med åren och som gör att före
ställningssättet och åsigterna stelna och icke me
så gerna vidare låta böja sig af yttre omständig:
heter och grunder; kan väl allt detta gemen
samt eller något deraf serskildt hafva ingått så
som verkande orsak till beredande af den när
varande, nogsamt kända och såsom -hvar ech er
vet ingalunda angenäma ställningen?
Utan att ingå i besvaranåe af hvar och en a
desza frågor serskildt, inskränke vi oss för ögon
biicket till deras uppräknande, emedsn det är vä
kändt, att opinionen emellanåt tillskrifvit den e
rna eller andra af dem, dels en möjlig inflytels
på vissa tid efter annan framträdda yttringal
utaf sjelfva regeringssystemet och dess verkar
på lagstiftningen, dels vissa utomordentliga oci
annars svårförklarliga mesyrer ech fenomener
lagskipnings och kommandoväg samt rörande
tryckfriheten. Vi anse oss i stället först bör:
fästa uppmärksamheten på någonting viia mer
djupt ingripande inom sjelfva samhällets öfrig
regioner, hvilket i vår tanka innefattar den e
gentliga hufvudnyckeln till stillaståendet och de
motstånd, som den reformerande andan här
Sverige miste röna i hvarje riktning.
Denna omständigbet är den stora och skäran:
de kontrast, som äger rum emellan landets när:
varande politiska författning och det sociala till
ståndet. Betraktar man nemligen den politisk:
afvägningen mellan statsmakternas attributione:
i och för sig, så kan det icke nekas, att Svensk:
folket uti sin regeringsform har fått en försä
kran om många ganska goda garantier emot der
politiska makters missbruk. Rättigheten att:
detalj bestämma riksstatens utgifter; ait genom
revisorer granska förvaltningen, att deltaga i stif
tandet af eivil- och kriminal- samt kyrkolag
att förordna om en betydlig del af beskattnin-
gon, att kunna begära Konungens rådgifvare:
entledigande m. m., innefattar icke så litet, som
kan berättiga Svenska natinen såsom ett hell
folk, att kalla sig fritt i förhållande till sin sty-
reise. Helt annorlunda blir det deremot, or
man betraktar det sociala förhållandet. AU
ifrån Konung Carl den XI:s regering, som fö:
sin stora byråkratiska organisation och sitt in-
2 ( AT. SÅ ÅSA ve JES es -.