lat hafva förhållandet mellan statsmakterna förstådt efter sin åsigt, samt att, när det oaktadt afseende icke blifvit gjordt på en stor del af hvad Ständerna begärt och deri de haft det allmän: na tänkesättets understöd, Hans Maj:t synes hafva varit fullkomligt och uppriktigt intagen a den föreställning, att majoriteten både blanc folket och representarmterna vore vilsefarande om rätta vägen, hvarföre ock Hans Maj:ts uttryck vanligen haft den faderliga tonen emellan war nande och välsignande. Antaga vi nu, såsom ett grunddrag i kozungens lynne, en sådan der välvilja i allmänhet och i från början en viss naturlig önskan, att svenska folket måtte komma i besittning af de fördelar hvilka kunna skänkas afett förbättradt statsskick så måste likväl på andra sidan uppställas det like Obesiridiiga och ärnu säkrare faktum, att af all: de med konungens minne tilltänkta reformerna vare sig i beskattningsväsendet, i civiloch kri minallagstiftningen, i näringarne o. s. v., ännu icke er enda af större betydenhet under 30 å hunnit blifva bragt 1 ordning, äfvensom att de mesta ai hvad ständerna i öfrigt begärt eller på yrkat, som egentligen kunnat tillskrifvas inflytandet af en hos folket väckt anda till det re presentativa och konstitutionella systemets ut veckling, blifvit nästan utan wuadantag afslaget Häraf ledes man ovilkorligen till den frågan hvilka äro de fremmande och onda makter, sor Oaktadt den naturligt förträffliga böjelse hos ko nungen, som nyss blifvit omtalad, förmått att emot folkeis och den upplysta majoritetens inga: luada tvetydiga tänkesätt, verka på styrelsen, des: riktning och besiut derhän, att vår regering föl närvarande i sitt system och dess resultater fram står såsom en af de mest reaktionära i Europa samt i det hänseendet gått så långt som det äj möjligt utan att förstöra sjelfva bokstafven a konstitutionen? Vi skulle tro att detta är er vigtig fråga, emedan det är derpåsom bedömandet af det mesta öfriga af våra politiska ange lägenheter ytterst häcger. Således, hvilka äro de fremmande makterne! Kan väl ryskt inflytande, eller kan någon farhåg: för stämplingar och planer i den afsatia dynastien: intresse, elier kan fruktan för republikanska ideer: krinzggripande och något äfventyr deraf för den nu: varaude konungaättens bestånd, eller kan den högr adelsaristokratiens och familjekotteriernas beläg. rande af konungens öra, eller kan ovanan vid er först på sednare tider uppkommen tryckfrihet elle: ändtligen den förändring, som. menniskan vanli gen undergår med åren och som gör att före ställningssättet och åsigterna stelna och icke me så gerna vidare låta böja sig af yttre omständig: heter och grunder; kan väl allt detta gemen samt eller något deraf serskildt hafva ingått så som verkande orsak till beredande af den när varande, nogsamt kända och såsom -hvar ech er vet ingalunda angenäma ställningen? Utan att ingå i besvaranåe af hvar och en a desza frågor serskildt, inskränke vi oss för ögon biicket till deras uppräknande, emedsn det är vä kändt, att opinionen emellanåt tillskrifvit den e rna eller andra af dem, dels en möjlig inflytels på vissa tid efter annan framträdda yttringal utaf sjelfva regeringssystemet och dess verkar på lagstiftningen, dels vissa utomordentliga oci annars svårförklarliga mesyrer ech fenomener lagskipnings och kommandoväg samt rörande tryckfriheten. Vi anse oss i stället först bör: fästa uppmärksamheten på någonting viia mer djupt ingripande inom sjelfva samhällets öfrig regioner, hvilket i vår tanka innefattar den e gentliga hufvudnyckeln till stillaståendet och de motstånd, som den reformerande andan här Sverige miste röna i hvarje riktning. Denna omständigbet är den stora och skäran: de kontrast, som äger rum emellan landets när: varande politiska författning och det sociala till ståndet. Betraktar man nemligen den politisk: afvägningen mellan statsmakternas attributione: i och för sig, så kan det icke nekas, att Svensk: folket uti sin regeringsform har fått en försä kran om många ganska goda garantier emot der politiska makters missbruk. Rättigheten att: detalj bestämma riksstatens utgifter; ait genom revisorer granska förvaltningen, att deltaga i stif tandet af eiviloch kriminalsamt kyrkolag att förordna om en betydlig del af beskattningon, att kunna begära Konungens rådgifvare: entledigande m. m., innefattar icke så litet, som kan berättiga Svenska natinen såsom ett hell folk, att kalla sig fritt i förhållande till sin styreise. Helt annorlunda blir det deremot, or man betraktar det sociala förhållandet. AU ifrån Konung Carl den XI:s regering, som fö: sin stora byråkratiska organisation och sitt in2 ( AT. SÅ ÅSA ve JES es -.