- läst, ehuru han ieke sjelf förmådde görå det, oc
hvaröfver en -sådan förvåning uppstod, att Pette
t Pehrsson fann för godt att flere dagar afhålla si
från sessionerna, under förevändning, att han befa
rade något utbrott af kamraternes ovilja, hvilke
-Idock-ingalunda- kunde blifva händelsen, enär man
söm sig borde, väl visste att uppskatta hvad frå
I det hållet kunde inträffa, och ej Heller ville nagel
IIfara med den, som råkade misstaga sig om andai
af den tid, som ru inträdt.
I För att ytterligare komplettera den värde rappor
I törens blott till hälften gjorda antydningar, är de
Jicke ur vägen att än vidare fälja BondeStåndets be
teenden med någon uppmärksamhet, serdeles des
Itotala oförmåga att göra ett förnuftigt bruk af all:
Ide välmenta råd och insinuationer, hvarmed vänner
na af den mycket goda, saken sökte att bistå det
samma. Bland alla dem, som härvid slösade sin:
bona offi ia, bör väl främst ihågkommas f. d. kap
ienon och regements-qvartermäsaren E--m, hvil
ten med en segsliten bonde förde en lång under.
handling, hufvudsakligen syftande derhän att Stån
det, oansedt den tillbakavisade underd. adressen
borde finna sig vid att krypa i stoftet och gå bön.
fallande tillväga, då dess önskningar ofelbart och
med nöje skulie uppfyllas. Nu röjdes det, huru fögs
omtänksamt detta ypperliga anbud af de obildade
männen bedömdes, ithy att underhandlaren, en Sön-
dagsmorgen vid början af Juli månad 41840, 2:nc
trappor upp i ett hus vid Hornsgatan och i 5 per-
soners närvaro, erhöll det förnärmande och förvå-
namde svar: att kamarillan och dess handlingssätt
sjunkit så djupt i Ståndets och hvarje redlig mans
omdöme, att dessa 5, som vågade tala i Ståndets
namn, icke ville bevärdiga framställningarne med
något slags afseende, hvarföre de ock på det be.
stämdaste afslogos; hvarjemte, såsom lämplig kryd-
da, tillades: att indignationen öfver försöket, och
föraktet för det häll, hvarpå det ville utföras, icke
nog skarpt kunde uttryckas. Efter denno emottogs
öfvertalningskallet af den långe kaptenen P--n,
hvilken gick finare tillväga med saken, ty han in-
fann sig nästan dagligen å Böndernas klubb, var
öfver måttan artig mot alla, som. icke sågo alltför
vresiga ut, och drack rödt vin med så många, som
dertill kunde förmås; men äfven han tröttnade vid
det oteczsamma och obändiga folket, samt kom slut-
ligen, i barmen öfver sina fetslagna beräkningar, på
den ljusa ideen att vilja tillställa ett rumor, beräk-
nadt på Böndernes inre menniska, imiteradt efter
det Hr Crusenstolpe på något ställe i sina skrifter
omtalar, att en Biskops anförvandt utförde mot bön-
derne i Gustaf III:s gloriösa tid, och hvilken till.
ställning, förutan, en värdshusflickas obetänksamma
pladder, möjligen kunnat taga skruf och burit vän-
tad frukt, men hvaraf ändock efterslängarne föranläto
vår ädle kaptea att, innan Riksdagens slut, utrym-
ma fältet för sina bragder; ehuru det, för att sau-
vera apparencerna, föregafs, att vissa personer, som
af ringare folk benämnas björnar, äfven hade sin
goda andel i detta fatala försvinnande.
Vi komma slutligen till den ryktbara tidpunkt,
då Rikets väl och Statens värdighet fordrade
ersättning åt kabinettskassans ej mindre kända
än tryekande, brist. Så mångfaldiga och lotvärda
voro de bemödanden, som i sådant afseende gjor-
des icke ensamt hos Bönderne, att det förefaller
ins. som skulle listlöparen vid denna period hafva
öfvergifvit sin post och ej kunnat bemärka hvad
som passerade, ty eljest hade målningen deraf väl
icke kunnat saknas. Som imedlertid de superklo-
kaste mått och steg vid denna Riksdag och från
en viss sida liksom voro bestämda att misslyckas,
så äfven nu hos det förstockade Bondeståndet, och
det af den enkla anledning, att det omöjligen kunde
bringas till förstånd eller räson i detta fall. Vigi-
lansen var likväl uppdragen åt en habil man, som
förut försökt sin lycka på andra håll, och således
trodde sig helt, saklöst kunna våga en dust mot
Böndernes samveten, dem han säkerligen bedömde
efter sitt eget. Men då han till en början och i
all förtrolighet vände sig till en Bergsman af gam-
malt skrot och korn, med erbjudande af 500 Rdr
Bko för dess röst till kabinettskassans förmån, rå-
kade denne, troligen i sin ifver att få erfara från
hvilken hufvudtitel dylika summor skulle utgå, att
fatta erbjudaren i kragen under afbidan på behöriga
vittnen för aftalet, hvilka den andre åter ingalunda
ville invänta, utan drog sig det snaraste och be-
händigaste han förmådde utur detta ojemna spel,
hvarigenom saken alldeles i förtid röjdes och för-
föll i misskredits För ins. synes det oförklarligt,
att denne.skicklige underhandlare, ehuru i utföran-
det af detta uppdrag misskänd och sålunda från
fortsättningen afskuren, af vederbörande njutit så
föga uppmuntrsn eller understöd, att han varit
föranlåten öfvergifva både riket, sin höge beskyd-
dare,, som derigenom beröfvsat sig en framtida och
trogen. tjenare, samt sina många klienter och kun-
der. Han utöfvar nu — som det. säges — den ädla
och lönande Dränvinsdestilloringskonsten hos själa-
fränderne i Ryssland; hvilket land bör för honom
blifva ett nytt Eldorado, emedan der icke : skall
finnas några obstinata Bönder, hvilka genom något
hans misshugg kunna bidraga att i hast försätta
bonom till Siberien eller måhända Kamschatka.
Det anförda må denna gång vara nog, dels för
att upplysa herrar tviflare om både sannolikheten
och rättvisan af de beskyllningar, som med så
mycken värma, blifvit mot, Bondeståndet framka-
stade; dels för att ådagalägga det ofta omförmälte
istlöpares krönika är högst ofullständig och bör
ytterligare kompletteras genom en trogen berättelse