läst, ehuru han ieke sjelf förmådde görå det, oc hvaröfver en -sådan förvåning uppstod, att Pette t Pehrsson fann för godt att flere dagar afhålla si från sessionerna, under förevändning, att han befa rade något utbrott af kamraternes ovilja, hvilke -Idock-ingalundakunde blifva händelsen, enär man söm sig borde, väl visste att uppskatta hvad frå I det hållet kunde inträffa, och ej Heller ville nagel IIfara med den, som råkade misstaga sig om andai af den tid, som ru inträdt. I För att ytterligare komplettera den värde rappor I törens blott till hälften gjorda antydningar, är de Jicke ur vägen att än vidare fälja BondeStåndets be teenden med någon uppmärksamhet, serdeles des Itotala oförmåga att göra ett förnuftigt bruk af all: Ide välmenta råd och insinuationer, hvarmed vänner na af den mycket goda, saken sökte att bistå det samma. Bland alla dem, som härvid slösade sin: bona offi ia, bör väl främst ihågkommas f. d. kap ienon och regements-qvartermäsaren E--m, hvil ten med en segsliten bonde förde en lång under. handling, hufvudsakligen syftande derhän att Stån det, oansedt den tillbakavisade underd. adressen borde finna sig vid att krypa i stoftet och gå bön. fallande tillväga, då dess önskningar ofelbart och med nöje skulie uppfyllas. Nu röjdes det, huru fögs omtänksamt detta ypperliga anbud af de obildade männen bedömdes, ithy att underhandlaren, en Söndagsmorgen vid början af Juli månad 41840, 2:nc trappor upp i ett hus vid Hornsgatan och i 5 personers närvaro, erhöll det förnärmande och förvånamde svar: att kamarillan och dess handlingssätt sjunkit så djupt i Ståndets och hvarje redlig mans omdöme, att dessa 5, som vågade tala i Ståndets namn, icke ville bevärdiga framställningarne med något slags afseende, hvarföre de ock på det be. stämdaste afslogos; hvarjemte, såsom lämplig krydda, tillades: att indignationen öfver försöket, och föraktet för det häll, hvarpå det ville utföras, icke nog skarpt kunde uttryckas. Efter denno emottogs öfvertalningskallet af den långe kaptenen P--n, hvilken gick finare tillväga med saken, ty han infann sig nästan dagligen å Böndernas klubb, var öfver måttan artig mot alla, som. icke sågo alltför vresiga ut, och drack rödt vin med så många, som dertill kunde förmås; men äfven han tröttnade vid det oteczsamma och obändiga folket, samt kom slutligen, i barmen öfver sina fetslagna beräkningar, på den ljusa ideen att vilja tillställa ett rumor, beräknadt på Böndernes inre menniska, imiteradt efter det Hr Crusenstolpe på något ställe i sina skrifter omtalar, att en Biskops anförvandt utförde mot bönderne i Gustaf III:s gloriösa tid, och hvilken till. ställning, förutan, en värdshusflickas obetänksamma pladder, möjligen kunnat taga skruf och burit väntad frukt, men hvaraf ändock efterslängarne föranläto vår ädle kaptea att, innan Riksdagens slut, utrymma fältet för sina bragder; ehuru det, för att sauvera apparencerna, föregafs, att vissa personer, som af ringare folk benämnas björnar, äfven hade sin goda andel i detta fatala försvinnande. Vi komma slutligen till den ryktbara tidpunkt, då Rikets väl och Statens värdighet fordrade ersättning åt kabinettskassans ej mindre kända än tryekande, brist. Så mångfaldiga och lotvärda voro de bemödanden, som i sådant afseende gjordes icke ensamt hos Bönderne, att det förefaller ins. som skulle listlöparen vid denna period hafva öfvergifvit sin post och ej kunnat bemärka hvad som passerade, ty eljest hade målningen deraf väl icke kunnat saknas. Som imedlertid de superklokaste mått och steg vid denna Riksdag och från en viss sida liksom voro bestämda att misslyckas, så äfven nu hos det förstockade Bondeståndet, och det af den enkla anledning, att det omöjligen kunde bringas till förstånd eller räson i detta fall. Vigilansen var likväl uppdragen åt en habil man, som förut försökt sin lycka på andra håll, och således trodde sig helt, saklöst kunna våga en dust mot Böndernes samveten, dem han säkerligen bedömde efter sitt eget. Men då han till en början och i all förtrolighet vände sig till en Bergsman af gammalt skrot och korn, med erbjudande af 500 Rdr Bko för dess röst till kabinettskassans förmån, råkade denne, troligen i sin ifver att få erfara från hvilken hufvudtitel dylika summor skulle utgå, att fatta erbjudaren i kragen under afbidan på behöriga vittnen för aftalet, hvilka den andre åter ingalunda ville invänta, utan drog sig det snaraste och behändigaste han förmådde utur detta ojemna spel, hvarigenom saken alldeles i förtid röjdes och förföll i misskredits För ins. synes det oförklarligt, att denne.skicklige underhandlare, ehuru i utförandet af detta uppdrag misskänd och sålunda från fortsättningen afskuren, af vederbörande njutit så föga uppmuntrsn eller understöd, att han varit föranlåten öfvergifva både riket, sin höge beskyddare,, som derigenom beröfvsat sig en framtida och trogen. tjenare, samt sina många klienter och kunder. Han utöfvar nu — som det. säges — den ädla och lönande Dränvinsdestilloringskonsten hos själafränderne i Ryssland; hvilket land bör för honom blifva ett nytt Eldorado, emedan der icke : skall finnas några obstinata Bönder, hvilka genom något hans misshugg kunna bidraga att i hast försätta bonom till Siberien eller måhända Kamschatka. Det anförda må denna gång vara nog, dels för att upplysa herrar tviflare om både sannolikheten och rättvisan af de beskyllningar, som med så mycken värma, blifvit mot, Bondeståndet framkastade; dels för att ådagalägga det ofta omförmälte istlöpares krönika är högst ofullständig och bör ytterligare kompletteras genom en trogen berättelse