hvarvid flera vågat sätta rimligheten. af dessa up gifter i fråga, samt till och med påstått desamn Fara pura lögner, dem rapportören sjelf hopsmi för ätt göra sig grön på vederbörlig ort, samt gö! skäl för sin pension. Aftonbladet har uppmanat he Crasensto!pe att förklara hvad hen härom kan haft: sig närmere bekant; men hans envisa tystnad i än net synes. antyda, det han öfverlemnar åt de olik opinionerna att sig emellan afgöra frågan, hvarvi de förträffliga tidningarna Biet och Minerva, sin ka lelse likmätigt, ej försummat att med ovanligt D bearbeta densamma; skada blott att deras pubiik så ringa, att de djupa undersökningar de deråt eg nat, icke kunnat komma till den större alimänhe tens kännedom: Att i någon mån afbjelpa denn -:ofuliständighet, vill Iag., som äger någon erfarenhe af de förhållanden som vid sista Riksdagen, serdels inom Bondeståndet, egde rum, härigenom: lemna e och annan upplysning, som han hoppas komma ec tviflande samt rapportören och hans kotteri til! gsgn helst. det är billigt ätt så planmässiga och rastlös bemödanden för utvecklingen af ämnet, som dess vänner ådagalagt, icke öfverses eller åt en framtid osäkerbet och glömska öfverlemnas. För att således nu endast hålla sig vid de direkt beskyllningar, som rapportören anfört mot Bonde ståndet och enskilda ledamöter deraf, så är det ti en börjsn visserligen både rimligt och antagligt, sa! grefvionan Ankarsvärd haft serdeles inflytelse p Hans Jansson, emedan ödet så fogade, att denne jemte Nils Persson från Södermanland, såsom leda möter af Konstitutions-utskottet, under Riksdagen första hälft deltog i den redaktions-kommittes sam msnträden som, genom 2:neledaimöter af hvarje riks stånd, höllos hos grefve Ankarsvärd, och hvilke kommit!e blott om söndagarne kunde sammanträds emedan plenioch utskottsarbeten upptog alla öf riga dagar; och hvarvid ej sällan hände, att värde: efter slutade göromål bjöd sina gäster till middag och kvar och en känner — särdeles vet Minervz oeh troligen äfven vännerne i Biet det — hvad af görande inflytelse värdinnan vid dylika tillfällen ka: utöfva. Rapportören har dock glömt anmärka: at aldeles eamma förhållande inträffst vid andra privat: middagar, hvartill någon eller några stånds ledamö ter varit bjudne; man bör likväl hoppas, att ban til nästa Ritsdag uppgifver någon utväg att förebygg: denna obehöriga inblandning. I sammanhang här med kan ställas berättelsen om de middagar och 8 k. sexor, dem ståndet på gifven korruptionsväg skal erhållit: Härom råkar Ins., besynnerligt nog, var: i fullkomlig okunnighet, emedan han aldrig had förmånen få deltaga deri eller förspörja dem; mer deremot erkänner han med ruelse, att ban varit när varande vid alla de större sexor, som gåfvos för ock inom Bondeståndet, nemligen 3 af talmannen, 1 a sekroteraren, 9:ne på ståndets. gemensamma kostnad ed. 4 Mej 1840 och 41, samt inalles 7 andra, hvilke enskildt af ståndsledamöter bekostades, dels på namns: dagar, dels at vissa provinsers riksiagsmän, ock hvarmed Stockholms läns deputerade gjorde början, nb. under förevändning af bekantskaps formerande de nykomne emellan, hvarvid kostnaden för minst 495 personer hvaraf sällskapet bestod, å hvardera af de 7 betalande utgjorde 19 Rdr 28 sk r:ge. Härvidvbör dock erinrag: dels att dessa sexor, oaktadt all använd möda och beräkning, beklagligt: vis ingalunda hade den botydelse och verkan som fordomdags, dels att ett rykte blifvit temligen al: mänt utspridt och trodt, att Bondeståndets ledamöter under ingen föregående Riksdag lefvat så måttligt och ordentligt som denne; hyarföre, då man lemnear andra stånd derss sällskapslif och sexor j deras eget skön och utan sllt klander, det är af vigt att följa Bondzatåndets beteenden i detta fall noga på spåren, helst det är att förmoda, att en knipslug politisk beräkning nu mera ligger till grund för dess förhållande härutinnan. 1ns. har ock, för så vidt han förmådt, sökt detaljera detta vigtiga ämne, samt finner för sin del ingen annan utväg öfrig, än att rent af förbjuia bönderne bezsgnandet af källare och spieqvarter; och derigenom indirekt bibringa dem den välgörande Osbeckska kuren; måhända kunde man sedermera taga sig bättre ut med dem. Härefter förekommer till beriktigande uppgiften om Stindsledamoten Dahllöf, hvilken skall blifvit befunnen bära penningebundtar från ett kontor vid Skeppsbron. Måhända blir Dahllöf någon gång oförvägen mog att sjelf häröfver förklara sig med listlöparen; men imedlertid må Ins:s, genom en längre beröring med mannen, vunna erfarenhet gälla hvad den kan, och denna är: att Dahllöf var en läsvurm eeh derjemte hvad man kallar en försvarlig klippåre. Icke ensam belåten med de röda, blå och gula böcker, som inom Ståndet så frikostigt utdelades, tillät han sig ofta besöka bok-auktioner, samt hade dervid den egenhbeten att ordna sitt fång til! en. förvillånde likhet med något helt annat gods, hvilket visserligen var rätt obeskedligt af honom, då ban derigenom gifvit listlöparen anledning till en så vigtig och, gom man ser, graverande anmärkning. Listlöparens uppgift, att nigra bönder blifvit af rörelsepartiet bevakade till den. grad, att de icke kunnat gå till sina Landshöfdingar eller andra vältänkande personer, kan Ins. icke rätt kontrollera, emedan han den tiden saknade både tillfälle och kallelse att ät en dylik åtgärd egna sin uppmärksamhet. Likväl torde anledningen till denna klagan kuhna sökas i den välkända tilldragelsen, att en Riksdsgsman från Småland, Petter Pehrsson i, Slätthult, af on viss Ture, som äger serdeles slägttycke med sjelfva den pensionerade listlöparen, lät sticka sig .i handen ett memorial, som i Ståndet blef upp