hvarvid flera vågat sätta rimligheten. af dessa up
gifter i fråga, samt till och med påstått desamn
Fara pura lögner, dem rapportören sjelf hopsmi
för ätt göra sig grön på vederbörlig ort, samt gö!
skäl för sin pension. Aftonbladet har uppmanat he
Crasensto!pe att förklara hvad hen härom kan haft:
sig närmere bekant; men hans envisa tystnad i än
net synes. antyda, det han öfverlemnar åt de olik
opinionerna att sig emellan afgöra frågan, hvarvi
de förträffliga tidningarna Biet och Minerva, sin ka
lelse likmätigt, ej försummat att med ovanligt D
bearbeta densamma; skada blott att deras pubiik
så ringa, att de djupa undersökningar de deråt eg
nat, icke kunnat komma till den större alimänhe
tens kännedom: Att i någon mån afbjelpa denn
-:ofuliständighet, vill Iag., som äger någon erfarenhe
af de förhållanden som vid sista Riksdagen, serdels
inom Bondeståndet, egde rum, härigenom: lemna e
och annan upplysning, som han hoppas komma ec
tviflande samt rapportören och hans kotteri til! gsgn
helst. det är billigt ätt så planmässiga och rastlös
bemödanden för utvecklingen af ämnet, som dess
vänner ådagalagt, icke öfverses eller åt en framtid
osäkerbet och glömska öfverlemnas.
För att således nu endast hålla sig vid de direkt
beskyllningar, som rapportören anfört mot Bonde
ståndet och enskilda ledamöter deraf, så är det ti
en börjsn visserligen både rimligt och antagligt, sa!
grefvionan Ankarsvärd haft serdeles inflytelse p
Hans Jansson, emedan ödet så fogade, att denne
jemte Nils Persson från Södermanland, såsom leda
möter af Konstitutions-utskottet, under Riksdagen
första hälft deltog i den redaktions-kommittes sam
msnträden som, genom 2:neledaimöter af hvarje riks
stånd, höllos hos grefve Ankarsvärd, och hvilke
kommit!e blott om söndagarne kunde sammanträds
emedan pleni- och utskottsarbeten upptog alla öf
riga dagar; och hvarvid ej sällan hände, att värde:
efter slutade göromål bjöd sina gäster till middag
och kvar och en känner — särdeles vet Minervz
oeh troligen äfven vännerne i Biet det — hvad af
görande inflytelse värdinnan vid dylika tillfällen ka:
utöfva. Rapportören har dock glömt anmärka: at
aldeles eamma förhållande inträffst vid andra privat:
middagar, hvartill någon eller några stånds ledamö
ter varit bjudne; man bör likväl hoppas, att ban til
nästa Ritsdag uppgifver någon utväg att förebygg:
denna obehöriga inblandning. I sammanhang här
med kan ställas berättelsen om de middagar och 8
k. sexor, dem ståndet på gifven korruptionsväg skal
erhållit: Härom råkar Ins., besynnerligt nog, var:
i fullkomlig okunnighet, emedan han aldrig had
förmånen få deltaga deri eller förspörja dem; mer
deremot erkänner han med ruelse, att ban varit när
varande vid alla de större sexor, som gåfvos för ock
inom Bondeståndet, nemligen 3 af talmannen, 1 a
sekroteraren, 9:ne på ståndets. gemensamma kostnad
ed. 4 Mej 1840 och 41, samt inalles 7 andra, hvilke
enskildt af ståndsledamöter bekostades, dels på namns:
dagar, dels at vissa provinsers riksiagsmän, ock
hvarmed Stockholms läns deputerade gjorde bör-
jan, nb. under förevändning af bekantskaps for-
merande de nykomne emellan, hvarvid kostnaden
för minst 495 personer hvaraf sällskapet bestod, å
hvardera af de 7 betalande utgjorde 19 Rdr 28 sk
r:ge. Härvidvbör dock erinrag: dels att dessa sexor,
oaktadt all använd möda och beräkning, beklagligt:
vis ingalunda hade den botydelse och verkan som
fordomdags, dels att ett rykte blifvit temligen al:
mänt utspridt och trodt, att Bondeståndets ledamö-
ter under ingen föregående Riksdag lefvat så mått-
ligt och ordentligt som denne; hyarföre, då man
lemnear andra stånd derss sällskapslif och sexor j
deras eget skön och utan sllt klander, det är af vigt
att följa Bondzatåndets beteenden i detta fall noga
på spåren, helst det är att förmoda, att en knipslug
politisk beräkning nu mera ligger till grund för dess
förhållande härutinnan. 1ns. har ock, för så vidt
han förmådt, sökt detaljera detta vigtiga ämne, samt
finner för sin del ingen annan utväg öfrig, än att
rent af förbjuia bönderne bezsgnandet af källare och
spieqvarter; och derigenom indirekt bibringa dem den
välgörande Osbeckska kuren; måhända kunde man
sedermera taga sig bättre ut med dem.
Härefter förekommer till beriktigande uppgiften
om Stindsledamoten Dahllöf, hvilken skall blifvit
befunnen bära penningebundtar från ett kontor vid
Skeppsbron. Måhända blir Dahllöf någon gång o-
förvägen mog att sjelf häröfver förklara sig med list-
löparen; men imedlertid må Ins:s, genom en längre
beröring med mannen, vunna erfarenhet gälla hvad
den kan, och denna är: att Dahllöf var en läsvurm
eeh derjemte hvad man kallar en försvarlig klip-
påre. Icke ensam belåten med de röda, blå och
gula böcker, som inom Ståndet så frikostigt utdela-
des, tillät han sig ofta besöka bok-auktioner, samt
hade dervid den egenhbeten att ordna sitt fång til!
en. förvillånde likhet med något helt annat gods,
hvilket visserligen var rätt obeskedligt af honom,
då ban derigenom gifvit listlöparen anledning till
en så vigtig och, gom man ser, graverande anmärk-
ning.
Listlöparens uppgift, att nigra bönder blifvit af
rörelsepartiet bevakade till den. grad, att de icke
kunnat gå till sina Landshöfdingar eller andra väl-
tänkande personer, kan Ins. icke rätt kontrollera,
emedan han den tiden saknade både tillfälle och
kallelse att ät en dylik åtgärd egna sin uppmärk-
samhet. Likväl torde anledningen till denna klagan
kuhna sökas i den välkända tilldragelsen, att en
Riksdsgsman från Småland, Petter Pehrsson i, Slätt-
hult, af on viss Ture, som äger serdeles slägttycke
med sjelfva den pensionerade listlöparen, lät sticka
sig .i handen ett memorial, som i Ståndet blef upp-