hjelp af utländska hjelptruppar, med hvilka han snart
kunde vara tillbaka, åberopende sina rättigheter så-
som landets enda lagliga regent. Detta borde före-
kommas och man anstaltade derföre så, att den kung-
liga familjen blef arresterad i Varennhes, på det den
icke skulle hinna öfver gränsen och söka hos frem-
mande länders undersåtare ett skydd, som dess egna
grymt nekade den: Det var just på den ofvan be-
skrifna milda och sköna Junidagen, som de olyckliga
offren för missnöjet och det alltmera stigande folk-
väldet skulle hålla sitt sorgliga intåg i hufvudstaden.
För en resande, hvars öga icke redan, liksom pari-
serboernas, blifvit vandt vid dylika uppträden och
för hvilka detta, som i dag förehädes, var endäst en
lek, en liten svag, knappt nämnbar förebild af hvad
som sedermera hända skulle, var det kungliga tåget
en högst upprörande enblick. Der satt han, denne
olycklige konung, som från början af sin regering
älskat sitt folk och velat det rätta, blek och dyster,
men med en tillkämpad fattning, vid sidan af sin
gemål, den sköna, intagande Maric-Antoinette, hvars
tårfulla ögon hvilade med ömhet och en outsäglig
ångest på hennes båda barn. Säkert tänkte bon i
detta ögonblick på det öde som förestod dem, ty
man kunde verkligen frukta allt af denna rasande
folkhop, som trängde sig fram på båda sidor om vag-
nen, förolämpande de nu vanmäktiga herrskarne ge-
vom ursinniga rop och ännu ursionigare åtbörder.
Deras sorl, deras knuffaingar, deras hemsia skratt
gaf dem utseende af ur afzrunden uppstigna demo-
ner. och påminde om det upprörda hafvets vågor, som
i hvarje ögonblick kota att uppsluka den på deras
rygg sväfvande farkosten.
Midt uti denna folkström syntes er ung, andelig
man, hvilken mot sin vilja drefs framåt, ovilkorli-
gen förd af den vilda hopens allt mera växande
böljor. Hans svarta drägt afstack .mot packets o-
snygga paltor och hans mörka öga, långt ifrån att
låga af skadeglädje och hämnd, blickade medlidsamt